Dagens anteckning kan bara handla om alla dessa fantastiska studenter som jag har förmånen att få undervisa. Det händer att jag ibland glömmer hur lyckligt lottad jag är, det är väl bara mänskligt ändå. Men det är alltid lika förträffligt att bli påmind av just dessa fenomenala studenter om vilket oslagbart roligt jobb jag har.
Idag fick jag njuta hur årskurs ett briljerade med sina nogsamt inövade luciasånger, hur studenter från årskurs två läste Viktor Rydbergs “Tomten” så rörande fint, och hur våra masterstudenter förgyllde festen på danska och isländska. Och till vår fest anslöt sig fina kollegor och studenter från nu och förr. Några välkända ansikten och några nya.
Ikväll är mitt hjärta således bara fyllt av kärlek och respekt för dessa individer, alla och envar, som viger så mycket av sitt liv åt det svenska språket och kulturen. Utan dem vore Sverige nog blott ett obetydligt diminutiv.
