Det blåser en kall vind genom Poznań. Den sveper längs med gatorna, griper tag i varje vinterjacka, rufsar till kalufser, kyler ner fingrarna, formar dem till istappar, och var och en känner nog att de hellre är inne en sådan här dag. Och in tar jag mig. Till Residensslottet, där mina steg ekar mot marmorgolven.
Detta residents byggdes i början av förra seklet till Vilhelm II av Tyskland i nyromatisk stil, skulle kunna framstå som vulgärt och skrämmande, men det är väl vad som finns i huset som skapar dess anda.
Idag har huset atmosfär stimulerats på ett alldeles särskilt sätt. Institutionen för skandinaviska språk vid Poznańs universitet har idag firat 50 år i nämda slott. Och om man någonsin bevistat en konferens med forskare, lärare och studenter som arbetar med skandinaviska språk i utlandet, så vet man att en sådan sammankomst inte kan bli annat än vederkvickande, entusiasmerande, värmande, roande, hjärtlig och enormt familjär.
Det är en ynnest att få sällskapa ett så förträffligt trevligt släkte.
