viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 19 november 2024

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Jag möter dem på tåget mellan Wien och Kraków. Den unga mamman och hennes lille son. Han är inte mycket längre än en tvärhand hög, och det är inte troligt att han är mycket äldre än tre år. Trots hans ringa ålder pratar de pratar konstant med varandra. Deras sjungande språk fyller snart hela vagnen, och alla ler vänligt mot den lille pojkens olika påhitt. Fantasin tycks inte ha några gränser. Pusselbitarna ska man smaka på. Gosedjuren ska visa upp för konduktören, som tålmodigt kontrollerar den mjuka tygvarelsen innan hon tar sig en titt på biljetten. Vi har alla oändligt med tålamod, ty vi vet att deras resa knappast är enkel. Mamman och barnet är nämligen från Ukraina, det hör vi, eftersom de båda talar detta varma, klingande och sjungande språk.

Han är alltså inte äldre än tre år. Kanske någon månad åt endera hållet, men ung nog för att inte känna till något annat tillstånd än krig. Ja, de har varit, eller kanske till och med bor, utanför Ukrainas gränser, men kriget finns nog hela tiden där i tankarna. Det syns tydligt på den unga mamman, vars ansiktsuttryck ibland liksom vänds inåt mot en plats av smärta. Ett ansiktsuttryck jag sett hos så många ukrainare, vare sig de bor nära eller långt ifrån fronten. Alla har de en erfarenhet av kriget. En erfarenhet som sätter spår i deras yttre. Det behöver inte vara ett öppet sår för att skapa smärta. Allt det behöver vara är en flackande blick. En oro som syns utanpå.

När tåget anländer till Kraków vinkar jag hejdå till mamman och barnet, med orden “До побачення” (“Do pobatjenja”). Deras resa är inte över, då de ska fortsätta tre timmar till mot polska Przemyśl innan de tar tåget över gränsen till Ukraina. Jag tänker på den lille pojken idag och på alla andra barn i Ukraina som inte känner till en annan verklighet än krig. Vare sig de bor i eller utanför Ukraina. Och jag tänker att vi har svikit dem på så många sätt. Jag önskar att våra politiska ledare hade modet att medge detta.

Idag är det 1000 dagar sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, men denna fas av kriget inleddes egentligen för 3925 dagar sedan och är en del av den flera hundra år långa aggression som Ryssland utsatt Ukraina för.