Våren 1945 utsattes den då tyska staden Breslau (idag Wrocław, Polen), för hårda strider mellan sovjetiska trupper och den nazityska armén. Bland allt det som smulades sönder av truppernas framfart, återfanns ett arkiv för ett musikförlag grundat av Julius Hainauer (1827–1897). Hela arkivet gick bokstavligt talat upp i rök. Förlaget hade främst satsat på salongsmusik, men det fanns även en ansenlig mängd konseter och symfoniska verk bland deras titlar. Bland titlarna fanns partitur med tonsättningar av Moritz Moszkowski, Eduard Poldini, Jenö Hubai, Adolf Jensen, Josef Casimir Hofmann, Edward MacDowell, Antonín Dvořák med flera.
Förlaget fanns egentligen inte på pappret år 1945, då det sedan på 1930-talet införlivats i ett tyskt musikförlag. Julius Hainauers förlag ansågs nämligen vara “oariskt”, eftersom familjen var av judisk börd. Julius sonson, Ernst Hainauer, flydde från Nazityskland till Storbritannien strax efter det att hans farfars förlag hade beslagtagits. Ernst Hainauer skulle starta ett nytt förlag i London, som fortfarande finns.
Bland de titlar som gick upp i rök den där våren 1945 fanns den svenske tonsättaren Wilhelm Stenhammars (1871-1927) första pianokonsert i b-moll (op 1) som tonsattes år 1893. Julius Hainauer publicerade ett version av konserten för två pianon, medan partituret för konserten med orkestering bara fanns att hyra. Det innebar att den orkestrerade versionen gick upp i rök tillsammans med många andra fina tonsättningar.
Efter krigets slut bad Wilhelm Stenhammars hustru, Helga Stenhammar, den svenska tonsättaren Kurt Atterberg att rekonstruera orkesteringen med utgångspunkt från partituret för två pianon. Denna version fick premiär redan 1946.
Men på 1990-talet gjordes en märklig upptäckt av musikforskaren Allan Ho när han gjorde efterforskningar på kongressens bibliotek i Washington DC. Han hittade nämligen ett fullständigt partitur av pianokonserten. Hur denna kopia hade hamnat i USA vet ingen, men en trolig förklaring är att Julius Hainauers musikförlag lät göra en kopia av originalet när den skulle uppföras i USA år 1898. Sedan hade den glömts bort och låg och samlade damm fram till 1990-talet.
2008 spelade Helsingborgs symfoniorkester in en CD med Stenhammars första och andra pianokonsert. Dirigenten var Andrew Manze, som och skrivit en fin text som går att läsa i det häfte som medföljade CD:n. En text som också inspirerade mig att skriva denna “Dagens anteckning”.
Breslau/Wrocław år 1890-1900.
Källor
Häftet till CD:n (bilden) Som går att lyssna till här
https://m.youtube.com/playlist?list=OLAK5uy_l6tXFYk6f02RiWrcP03utHyxr3d5rqdxs
https://imslp.org/wiki/Julius_Hainauer
https://de.m.wikipedia.org/wiki/Ernst_Hainauer