Korniakttornet, eller korinttornet som jag felaktigt kallar det, har sakta men säkert blivit en favorit i Lviv. Jag blir alltid lite rörd av att se det. Men så har det inte alltid varit.
Under min första tid i Lviv tyckte jag det kändes malplacerat och ensamt. Med sina 65 meter såg den smått löjlig ut, tyckte jag. Och helt ensam också. Ingen kavaljer, eller dam vid sin sida. Någon gång har jag hört att tanken var att det skulle vara två torn, men pengarna räckte bara till ett. Jag låter det vara osagt om det stämmer.
Nu har jag ändrat åsikt och tycker det är en av Lvivs vackraste byggnader. Varje gång jag ser det blir jag glad. Lugn, men road på samma gång. De fyra hörnen, med sina underliga skruvar är härligt uppkäftiga.
Tornet är i alla fall uppkallat efter Konstanty Korniakt, en moldavisk handelsman med grekiska rötter. Det byggdes 1695, men var ursprungligen beställt redan på 1570-talet. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, heter det ju. Ungefär som att jag äntligen börjat uppskatta denna arkitektoniska klenod.
Kamera: Olympus OM-1 Film: Ilford 400 ISO.
Fotografen är självfallet jag.
(All rights reserved)