Dagens anteckning – 27 mars 2025
Category: by sophie engström
Tags: Dagens anteckning, Vide
Vi befinner oss ännu i knopparna tidsålder. Och med sina små ulliga kroppar manifrsterar de också vår sinnebild för den tidiga våren. Ty nämn den stackare som inte hör de inledande raderna av Zacharias Topelius (1818-1898) “Videvisan” under denna årstid:
“Sof, du lilla vide ung;
Än så är det vinter.
Än så sofva björk och ljung,
Ros och hyacinther.” och så vidare
Nå, nu har faktiskt dikten fel, enär jag skådat flertalet hyacinter, sett ljugen titta fram och till och med en och annan björk farligt nära gröna små knoppar (framhåller allergikern ivrigt), samtidigt som viden blottar sina knoppar. Så med andra ord är det verkligen dags för den ulliga sovstocken viden att vakna. Dikten är inte heller särskilt informativ angående vilken sort av vide den anspelar på. Det finns nämligen 400 sorters vide på vår jord att välja mellan. Träden kallas dock för pilträd, medan de mindre kallas för videbuskar. Det finns även ängsväxter som är vide. Videsläktet förfaller med andra ord vara gigantiskt, och består alltså inte bara av en form av små ulliga knoppar utan flera hundra.
Ja, jag envisas med att skriva ulliga knoppar, och kanske har det med en av alla missuppfattningar jag ägnade mig åt som liten tösabit. Jag trodde nämligen att dikten löd “sov du lilla videull” alternativt “videlull”. Det där med “ung” var nämligen något väldigt abstrakt för mig när jag var barn. Åldrandet framstod som något fiktivt och något som andra ägnade sig åt, och nog är det så att man förstår innebörden av “ung” först när man inte längre har den i besittning. Och jag vill tillägga, för att fortsätta min argumentation med Topelius skildring av viden, att vide verkligen inte ser särskilt ung ut. Den ser faktiskt mycket ullig ut, eller hur? Men jag är beredd på att stryka det där med “lull”, då det snarare är en metafor för en inre ullighet som inte går att avbilda.
Med denna argumentation vill jag föreslå att vi byter ut Topelius “ung” mot “ull”. Nedanstående porträtt av bindvide framläggs som bildbevis för videns ullighet.