viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

I Planty syns en trött man sitta på sin piedestal och luta sig mot ett svärd. Det tycks blåsa, ty hans skägg av sten verkar ha fångats av en vind. Vid hans fötter sitter ett medtaget gossebarn. Det är svårt att sia om varför de har slagit sig ner där de har, men kanske är de ute någonstans på den ukrainska stäppen och har blivit orkeslösa av de till synes oändliga viddena.

Det skulle nämligen kunna stämma in på mannen som står, eller snarare sitter, staty i Planty, då det rör sig om skalden Bohdan Zaleski (1802-1886), som förknippas med den “Ukrainska skaldeskolan”, en litterär gruppering som uppstod under 1800-talets första hälft. Det som utmärker gruppen är att de skildrade motiv från den ukrainsk folkkultur, histora, myter, landskapet och även berättelser om kosackerna. De som tillhörde denna grupp hade alla någon koppling till dagens Ukraina, som då till största delen styrdes av Tsarryssland, samt att de var polskspråkiga. Med sina bidrag skulle de forma en uppfattning om Ukrainas roll i polsk kulturhistoria. Som ni förstår så är detta idag ett känsligt ämne och inte alla i dagens Ukraina omhuldar skalderna i ovannämnda gruppering.

Nå, Bohdan Zaleski hade ett nära band till det som idag utgör Ukraina. Imorgon är det nämligen 223 år sedan han föddes i byn Bohatyrka som ligger strax söder om Kyjiv. Byn är mycket liten och det tycks som om det enda de riktigt yvas över är nämnde Bohdan. Familjen var en fattig adelsfamilj och snart fick han flytta till Uman (också i Ukraina) och bo hos en annan familj för att studera. Redan tidigt visade han prov på sin skarpa penna och flyttade därför snart till Warszawa för vidare studier. Där träffade han förkämpar som ivrade för polsk självständighet som han anslöt sig till. Detta engagemang gjorde att han tog värvning på polska sidan i Novemberupproret (1830-31), där polska upprorsmän gick i krig mot Tsarryssland. Kriget skulle bli mycket blodigt och snart stod ryssarna som segrare. De polacker som hade stått på den polska sidan förvisades till Sibirien, men Bohdan lyckades mirakulöst fly och en kringflackande tillvaro skulle nu ta vid och skulle vara livet ut.

I exil skulle han dock fortsätta verka för Polen och han satt under en tid i sejm (som också var i exil). Han skulle också bli vän med nationalskalden Adam Mickiewicz, men de dock skulle bryta med senare i livet. Han blev också nära vän med tonsättaren Fryderyk Chopin, som han delade kärleken till folkmusik med. Zaleskis dikter var ofta författade med en rytm, och flera blev tonsatta (dock inte av Chopin). Genom Chopin skulle Bohdan också träffa sin blivande fru, Zofia Rosengardt, som var elev till Chopin.

Bohdan Zaleskis litterära produktion kan egentligen beskrivas med tre ord: “kärleken till Ukraina”. Hans kanske mest kända verk är “Duch od stepu” (“Stäppen ande”) från 1841, som är en melankolisk betraktelse över stäppens stora vidderna. Bilden han ger av Ukraina, i detta verk och många av sina andra, är ljus, lyrisk och kärleksfull och han skildrade gärna den ukrainska stoltheten. Under hela sitt liv längtade han tillbaka till sina hemtrakter i Ukraina, men han fick aldrig återvända, utan slutade sina dagar i Paris.