viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 6 december 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Just nu sitter kanske många polacker och fingrar förnöjt på sina julklappar som de i morse hittade i sina skor, i en sock eller på andra fiffiga ställen. I Polen firas nämligen Sankt Nikolaus-dag idag. Mikołajki, som dagen kallas på polska, är en tradition som man delar med många andra centraleuropeiska länder, så som Ukraina, Tjeckien eller Tyskland. Mig veterligen har vi svenskar aldrig firat denna dag på liknande vis, men rätta mig gärna om jag har fel.

Sankt Nikolaus är som bekant det mer kyrkliga namnet på tomten, men inte alla i Sverige vet att det finns en stad i nordöstra Polen som heter som tomtens dag, alltså Mikołajki. Det lilla samhället med sina drygt 3000 invånare ligger vid sjön Śniardwy, som är den största sjön bland de fler än 2000 Masuriska sjöarna. Under 1200-talet var detta ett viktigt område för de tyska riddarordrarna och fram till första världskriget var det också tyska språket som dominerade, men man bör kanske tillägga att det alltid har varit ett distriktet som varit viktigt för polackerna. Som exempelvis under Kasimir IV av Polens tid på 1400-talet, då området löd under det Polsk-Litauiska samväldet.

Det verkar dock inte finnas några källor som kan bekräfta att självaste tomten har bott i Mikołajki. Däremot vet vi med viss bestämdhet att han kommer från den finska staden Rovaniemi. Och som om det vore en tanke firar Finland dessutom självständighetsdag just idag. Men där finns faktiskt inte någon tanke utan bara ett av tillvarons alla märkliga sammanträffande. Tomten och Finlands självständighet har absolut ingenting med varandra att göra, ty dagen firas för att Finland förklarade sig fria från det ryska herraväldet på denna dag år 1917.

Men själv har jag inte fått bekanta mig med tomten idag, då jag istället har, tack vare svenska ambassaden i Polen, fått njuta av hur medlemmar ur Uppsala domkyrkokör med bravur framförade luciasånger i universitetskyrkan Heliga Anna i Kraków (Kościół św. Anny w Krakowie). Nästa gång jag kommer att få tillfälle att njuta av luciasånger infaller om lite mer än en vecka, när våra fenomenala ettor kommer att framföra sin version av denna uppskattade tradition.


Dagens anteckning – 2 december 2025

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

En tät dimma har sedan flera dagar klätt Kraków i en osedvanligt grå skrud, nästan som ett sorgflor. Tjock och otymplig ligger dimman platt mot synfältet och hindrar varje ansats att se klart på situationen. Tankarnas siluetter kan omöjligt forsa fram i så dålig sikt. De sjunker trötta och förvirrade ner, och försvinner slutligen in och upplöses i en grå materia. Även stadens vanligtvis tydliga konturer flyter ut ur sina ramar och färdas helt oväntat in i varandra, där de möts i en otydbar sammansvetsad sammansvärjning mot varje försök till överskådlighet. Vid Wawels fot pressar sig bilarna fram genom dimman, med sina ulliga ljuskäglor försöker de lysa upp det töcken som omger dem.

Nu vurmar jag inte särdeles för bilar och vänder snart blicken mot annat som lyckas lysa upp och genom de täta slöjorna. Och jag må har tilldelats en särskild röta idag, ty någon förträffligt rådig tjänsteman på stadskontoret hade tydligen bestämt att idag var dagen då stadens julkrubbor, kallade szopki krakowskie, skulle lysas upp.

Traditionen med att bygga de krakowitiska julkrubborna har anor sedan medeltiden men det var på 1800-talet som den fick sin nuvarande form, och sedan 2014 finns den med på Usecos lista över immateriella kulturarv. Det är alltså själva traditionen att bygga julkrubborna som hamnat på listan och inte krubborna i sig. Första torsdagen i december kommer hantverkare från hela regionen samlas vid Adam Mickiewicz-statyn på Rynek główny för att visa upp sina alster som de knåpat på under året. Så just nu pågår det alltså en faslig aktivitet i olika hobbyrum i grannskapet, där det klistras, klipps och filas på årets skapelser. Dessa kommer under de efterföljande veckorna att kunna beskådas på stadsmuseet.

Och precis som hantverkarna i sina hobbyrum som bygger julkrubbor, har jag idag ägnat mig åt ett stycke svenskt immateriellt kulturarv, nämligen den att sjunga luciasånger och förbereda årets upplaga av lucia med det innevarande läsårets ettor. Och precis som varje år känner jag sådan aktning för studenternas hängivenhet och mod, vilken också skänker mig en stolthet över att få vara deras lärare.

Och precis som någon av Beethovens symfonier (varför inte den fjärde som jag lyssnar på just nu) inleddes denna text surmulet och modfällt, för att (precis som nämda symfoni) brista ut i en fanfar för livets härligheter.

Dimmorna i mitt inre har sålunda skingrats.


Luciaturné i Lviv

Category: by sophie engström, photo by prallin
Tags: , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Igår hade den svenska Luciatraditionen en miniturné i Lviv. Två företag med svenska ägare, Remit och Brainglass, hade vänligheten att bjuda in studenter som läser svenska vid Ivan franko universitetet.

Vi hoppas att detta kan bli en tradition i Lviv, att våra studenter får tillfälle att komma ut och möta företagare i Lviv med svensk anknytning.


Hos Brainglass


Sång hos Remit


Sedan blev det lussekatter, glögg och pepparkakor.