viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 30 juni 2025

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Jag vet inte hur ni inledde er vecka, men jag inledde den tillsammans med Arthur Honegger. Ja, jag tyckte det var en lämplig metod att ta sig an veckan. Först tänkte jag på hans pipsamling och funderade på hur många han kunde tänkas ha haft och om han rökte alla eller om de mest bara var skryt, och vart de tog vägen efter hans död. Ni som följer mig vet att jag ofta återkommer till Honeggers pipor. Det finns ingen särskild orsak till det och faktum är att det är helt obegripligt även för mig. Sedan övergav jag tankarna på hans pipor och började tänka på hans tredje symfoni, Symphonie Liturgique, från 1945-46, men eftersom jag redan har släpat er genom en beskrivning av nämnda verk tänkte jag istället att det kanske kunde passade sig bättre att berätta om Benjamin Brittens “Sinfonia da Requiem” (Op. 20) som skrevs 1940, och som Honegger troligen inspirerades av när han skrev sin tredje symfoni.

Britten skrev sin “Sinfonia da Requiem” efter det att han år 1939 hade fått ett önskemål från British Council (den brittiska motsvarigheten till Svenska institutet) om att skriva ett verk för att hylla att Japan firade 2600 jubileum som kejsardöme. Japan hade ännu inte gått med i andra världskriget, men de hade inlett ett blodigt anfallskrig på kinesiska fastlandet som Britten hade svårt att förlika sig med. Kontraktet till beställningen av verket dröjde och när han väl fick det undertecknade dokumentet hade han blott tre veckor på sig att slutföra verket. Som ni nog förstår var det en omöjlig uppgift att börja på ett nytt verk och han beslöt därför att utgå från sin Sinfonia. Verket, med sina tre satser, utgår från den romersk katolska dödsmässan, men har inga liturgiska element. Föga förvånande var japanerna inte helt förtjusta i hans bidrag till deras jubileum och han lär senare ha blivit uppläxad. Men enligt Britten själv var det inte tänkt som en förolämpning eller kritik av Japan och han hade varit noggrann med att förklara sitt verk när han lämnade över det till den japanska ambassaden.

Nåväl, jag vet inte om det lämpar sig precis att inleda veckan med rekviem, så låt oss därför återgå till Arthur Honegger och titta på detta lysande porträtt av honom från 1925 signerat Man Ray.

Dagens anteckning – 19 april 2025

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Jag inledde dagen med att vakna upp till de inledande takterna av tredje satsen i Arthur Honeggers tredje symfoni från 1945-1946. Nej, det var förstås ingen annan som hörde att den spelades, ty det hela pågick inne i mitt huvud. Symfonin, som är mer känd under titeln “Symphonie liturgique“, skrevs i andra världskrigets slutskede och var en emotionell betraktelse över all död, lidande och smärta som kriget åsamkat människorna.

Den första satsen som heter “Dies irae”, vilket betyder “vredens dag”, inleds med en storm fylld av aggressiv energi och dissonanser. Andra satsen heter “De profundis clamavi” (och kan tydligen översättas med “Ur djupen ropar jag”) är ställd i kontrast till den första och är därmed lågmäld, stilla men också djupt ångestfylld. Men jag vaknade alltså med den tredje satsen i huvudet “Dona nobis pacem” betyder “Giv oss frid”. Denna sats marscherande inledning leder obevekligt in mot ett ursinnigt dissonant crescendo. När vreden lagt sig bryter en ny klang fram, som domineras av en sorgsen men också lyrisk stämning. Här erfar jag också en känsla av övergivenhet och tomhet.

Förra våren fick jag en oförglömlig musikupplevelse när Krakóws filharmoniska orkester framförande “Symphonie liturgique”, och det troligaste är väl att min hjärna i morse ville påminna om den upplevelsen. Om det är någon passande påskmusik djärvas jag inte säga, då jag aldrig har varit särskilt bra på att fira påsk. Men katten har i alla fall pyntat.

Dagens anteckning – 20 januari 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

I Planty råder det lugn som jag främst förknippar med mina promenader hem från jobbet. Jag vet inte var folk håller hus, men de har i alla fall överlämnat Planty till mig och alla de, mer eller mindre vidkommande, tankar jag helst fyller mitt huvudet med. Men idag är det inte bara lugnt utan även extremt disigt. Eller för att vara mer konkret, smogen har slutit ett kompakt lock över staden och någon frisk luft släpps överhuvudtaget inte in. Olika varningar har gått ut, som att barn, äldre och känsliga personer inte ska vistas utomhus. Dessutom avråder man från ansträngande fysisk aktivitet.

Men vardagens behov kan vara svåra att anpassa efter dylika dekret. Genom Planty syns flera cykelbud fara fram i sin egna fartblinda tideräkning. De cyklar så snabbt de bara kan. Och tro jag det, annars blir ju maten kall. Jag ser flera mammor och pappor ute med sina barn, och det är väl klart att de måste gå ut! Hur ska de annars komma hem från förskolan? Eftersom jag går genom Planty efter kl 18 är det förhållandevis många ute med sina hundar. Medelåldern på dem som rastar sina hundar i Planty ligger över pensionsåldern. Själv har jag väldigt ömtåliga luftrör och borde nog inte vara ute och röra på mig idag, men jag har i alla fall inte valt att inte springa, som hen därborta som verkar vara ute på sin dagliga löprunda. Livet pågår alltså som vanligt, trots Europas sämsta luft. En jämförelse med mitt moderland visar på att där finns Europas bästa luft. Alltid något att yvas över, eller hur?

Så varför har Kraków och Polen så dålig luft? Jo, svarar den vitsige polacken, det är för att vi har så många mätare som mäter luftkvaliteten. Nå, de flesta känner nog till Polens alla kolkraftverk, så de tänker jag inte fördjupa mig i denna fråga. Istället kontemplerar jag över om tonsättaren Arthur Honegger hade så många pipor för att han var besatt av lokomotiv? Eller var det månne så att han blev intresserad av lokomotiv för att han hade så många pipor? En tankebana som lämpar sig väl när man ångar fram genom alla giftiga småpartiklar som luften innehåller idag.


Planty i smog.


Luftkvaliteten idag i Kraków.


Och Sverige.


Och Arthur Honegger med pipsamlingen.