viewpoint-east.org

(Läsningstid: 4 minuter)

Längs med gångvägen i Planty smälter snön i små tussiga drivor. Bit för bit upplöses snön och man skulle kunna säga att den övergår till jordelivet, om man vill vara vitsig. På sin väg mot upplösning förångas dess gråvita gestalt och färgar luften omkring sig, vilket gör att det dallrar ett vitt dis i Planty. Bakom de utsträckta grenarna skymtar tornet till Wawels katedralen.

När jag går här tänker jag nästan alltid på dramatikern, poeten och konstnären Stanisław Wyspiański (1869-1907), vilket inte alls är konstigt enär en av hans kanske mest kända målningar skildrar denna bit av Planty. Målningen, som heter “Planty o świcie” (“Planty i gryningen”) tillkom 1894, och då var Wyspiański redan märkt av den syfilis som senare skulle ta honom av daga. Han hade också ganska nyligen förälskat sig i en enkel bondkvinna, som troligen (källorna går lite isär här) hade varit tjänsteflicka i hans fasters hem.

Kvinnan hette Teodora Pytkówna, eller Teodora Teofila Pytko (1868–1957) som vissa källor anger, och relationen mellan henne och Stanisław Wyspiański skakade Krakóws societet. Teodora beskrivs nämligen ofta som ful, smutsig, aggressiv och impulsiv, adjektiv som sällan förknippas med eftertraktade kvinnor. Därtill lär hon ha varit analfabet. För de flesta som skvallrade om deras relation var det obegripligt varför en son till en framstående konstnärfamilj gifte sig med en så enkel kvinna, men allt tyder på att de båda älskade varandra.

Teodora hade en utomäktenskaplig son när paret träffades, en son som Wyspiański adopterade. Innan de gifte sig 1901 fick de dottern Helena och sonen Mieczysław, och ett år efter det att de hade gift sig fick de sonen Stanisław. Barnen avbildades ofta av fadern, och en av målningarna (kallad “Moderskapet”) var under en tid den dyraste målningen i Polen. Men denna ekonomiska framgång för hans konst skulle Stanisław själv aldrig få uppleva. Stanisław Wyspiański hade förvisso en gedigen skolning i det konstnärliga skrået, men hans liv präglades av fattigdom. Att han dessutom var sjuk i syfilis under en stor del av sitt vuxna liv gjorde knappast situationen lättare. Det finns rykten om menar att Teodora hade svårt att sköta sin sjuke man, och hemmet beskrivs av vissa som smutsigt och rörigt. Men det finns även källor som påstår det motsatta, att Teodora var en uppfinningsrik husmor som klarade av att skapa ett hem som präglades av kärlek och omsorg.

1906 lämnade Teodora och Stanisław Kraków för det lilla samhället Węgrzece, där de bodde fram till Stanisławs sista år i livet. Wyspiański köpte ett hus i byn för sina besparingar, och det var ett försök att rädda ett arv till sin familj. Men situationen var mycket svår, och Teodora förstod sig inte riktigt på Stanisławs sjukdom, och gav honom bland annat felaktig kost. Han blev allt sämre och snart bunden vid sängen. Dessutom kunde han bara med stor möda ägna sig åt sin konst. Bland annat lät han knyta en penna till sin handled, i ett desperat försök att kunna teckna. Vissa källor gör gällande att Teodora umgicks med andra män i byn och att hon började konsumera alkohol i allt större grad, men det kan också vara elakt förtal, ty dottern Helena beskriver Teodora som en ordningsam mamma som ställde höga krav på barnen. Men det var ett tungt ansvar att ta hand om hushåll, fyra barn och en svårt sjuk man. Teodora räckte helt enkelt inte till. Situationen blev ohållbar och Stanisław Wyspiański hamnade på ett sjukhus där han också gick bort 38 år gammal.

Snart efter hans död blev hans målningar mycket eftertraktade, och de såldes för enorma summor. Men det betydde dock inte att Teodora fick ta del av denna rikedom, då hon snart fråntogs arvsrätten. Wyspiańskis faster skulle också se till att Teodora förlorade vårdnaden om barnen. Teodora gifte senare om sig med en man i Węgrzece, men det var ett mycket olyckligt äktenskap och den kärlek och tillgivenhet som präglat Teodoras och Stanisławs hem var ett minne blott.

—

Fotografiet på den unga Teodora är från c:a 1896. Fotot på Teodora och Stanisław är från tiden för deras giftermål och den sista bilden på den åldrade Teodora är troligen från tidigt 1950-tal.

En källa.