Så här års ligger de i stora drivor hos grönsakshandlarna i Polen. Och “de” i det här fallet är de, av polackerna, så högt älskade körsbären. Det är till och med möjligt att de ingen annanstans är så omhuldade och älskade som här. Nå, det är givetvis inte en korrekt beskrivning av verkliga sakförhållande, ty polackerna får i sin kärlek till körsbär konkurrens av exempelvis japanerna, där körsbärsträdens blomning har en särdeles stark position i deras kulturarv. Alla har väl någon gång mött det japanska ordet “sakura”, som just betyder körsbärsträd och körsbärssblommning.
Men jag uppfattar ändå polackerna som särdeles stora och hängivna körsbärsälskare. Kanske går deras kärlek till körsbär att jämföra med vårt svenska svärmeri för jordgubbarna. Nu är det givetvis så att polacker också älskar jordgubbar, men körsbär tycks ändå inta en unik position i det polska medvetandet. Varje affär med lite självaktning har nämligen flera hyllmeter med olika burkar med sylt och marmelad av körsbär. Hemma bakar man kakor med körsbär som viktigaste ingrediens, och man tillreder “kompot”, ett avkok från körsbär, som dricks som måltidsdryck. Alla polacker har någon gång gjort pieroger fyllda med körsbär (pierogi z wiśniami), och enligt min erfarenhet verkar varje polack dessutom säga sig ha en mormor, mamma, eller undantagsvis en morfar eller pappa, som tilllagar körsbärspieroger som ingen annan. Vidare finner vi i min föreställningsvärld att nästan alla polacker dessutom har minst en flaska med Nalewka Wiśniowa, körsbärslikör, stående hemma. Fast ovanstående påståenden bygger väl egentligen bara på rent anekdotiska iakttagelser gjorda av mig.
I vilket fall som helst så har jag, genom polackernas försorg, äntligen lyckats lära mig att uppskatta dessa bär. Mitt förhållande till dem har nämligen sedan urminnes tider varit ytterst komplicerat. Som liten kunde jag exempelvis drabbas av panik om jag upptäckte att en bit choklad innehöll körsbär. Mitt nyvunna intresse för körsbär har också lett till att jag nu faktiskt vet att körsbär faktiskt inte bara ett bär, utan att den också en stenfrukt inom plommonsläktet. Det betyder att körsbäret både är ett bär och stenfrukt samtidigt. Tanken svindlar. Jag har också fått lära mig att ordet för körsbär är snarlikt i praktiskt taget alla europeiska språk. Ja, till och med ungerskan, som annars tycks gå sin egen väg, har ett ord för körsbär (cseresznye) som liknar de andra europeiska språkens ord för körsbär. Och likaså har finskan lydigt låtit sig inlemmas i fåran med sitt “kirsikka”.
I polska språket har man två olika ord för körsbär. “Wiśnia” kallas de körsbär som man oftast använder i matlagning, medan “czereśnie” är de körsbär man ofta äter utan att tillaga. Jag har försökt att få någon reda i skillnaden mellan de båda, men det måste nog till en polack för att klara av att göra den åtskillnaden. Något jag däremot har noterat är att wiśnia ofta säljs utan stjälkar. Således syns på fotot nedan ett utmärkt exempel på czereśnie, tror jag i alla fall.
