Ormen ler urskuldande mot mig och säger med ett brett leende att “ursäkta att det tar tid”. Han letar vidare i databasen och skiner slutligen upp, han har hittad vad jag sökte. Han är väldigt trevlig Ormen, och jag känner mig faktiskt helt trygg, trots att jag egentligen är lite rädd för ormar. Och inte behöver jag vara rädd för just denna orm, ty är bara ett butiksbiträde som har det polska efternamnet Wąż, vilket betyder orm på svenska. Jag vet inte om det polska efternamnet Wąż är vanligt, men jag har faktiskt mött någon tidigare som tillhör den släkten. Nå, det kanske bara har att göra med min rädsla för ormar och att jag därför noterat Wąż.
Men hur ser det ut i grannlandet Ukraina? På ukrainska heter orm inte Wąż utan Zmija (Змія) och på en fråga till en ukrainsk vän om det finns några som har det som efternamn, får jag svaret att det verkar finnas 26 personer i Ukraina som heter Zmija i efternamn. Intressant.
Orm är mig veterligen inget vanligt efternamn i Sverige. När jag frågar skatteverkets webbsida om det finns någon med efternamnet Orm får jag noll träffar. (Hitta punkt se ger mig faktiskt en träff, men det verkar handla om ett efternamn med indiskt ursprung och orm på hindi heter tydligen “sāpa”). Historiskt var Orm möjligen ett vanligare efternamn än det är idag, men det verkar som om efternamnet dog ut på 1700-talet. Den siste som bar efternamnet Orm i Sverige verkar vara en viss Anders Månsson Orm som dog 1719.
Alla svenskar känner förvisso till “Röde Orm”, som dock är en fiktiv karaktär och inte ett efternamn utan ett förnamn. Förnamnet Orm är inte heller särskilt vanligt i dagens Sverige. Enligt en källa är det blott 62 män och 2 kvinnor som lystrar till namnet Orm. Under vikingatiden var det antagligen mer vanligt, men då fanns det inget skatteverk som höll reda på oss och vi vet med andra ord inte hur många ormar det kan ha rört sig om.
Om man bor i Polen har man glädjen att få möta många med andra tillika fantasieggande efternamn. Jag vet inte hur polacker förhåller sig till sina efternamn, om de får upp en bild i huvudet på en orm när de talar med Jacek Orm, men jag brukar nästan alltid försöka översätta deras efternamn till svenska och får således ofta många intressanta associationsbanor att leka med. Här kommer ett axplock bland mina favoriter (dock utan den polska förlagan, den får ni gissa er till): Rävaktig (min favorit, helt klart), Knöl, Spade, Blåklint (så sött), Nötväcka (en favorit också bland fåglarna), Italienskan, Väduren, Skägg (kanske släkt med Sven Tveskägg?), Skratt (härligt), Ekorre och så här kan man fortsätta möjligheten i all oändlighet.
Våra svenska efternamn är ju gråbleka, ungefär som en säl, i en jämförelse. Och ser man på. Det finns tydligen 14 personer i Sverige som heter Säl i efternamn. Lika många i Sverige heter tydligen Fläder i efternamn. Tänk, man lär sig något varje dag.
