Den tredje torsdagen i maj varje år fylls mitt flöde på Facebook och Instagram med leende vänner, som en efter en visa upp sina skjortor och blusar med ukrainsk brodyrglädje. En brodyr som utgör det omisskännliga kännetecknet för de ukrainska vysjyvankorna. Det är praktiskt taget omöjligt att bestämma från när de härrör, ty de är av anrik börd. Vissa forskare vill till och med mena att vysjyvankorna kan härledas till skyternas tid. Denna folkgrupp omnämndes för första gången på 700-talet före Kristus, och de framlevde sina liv på ett vidsträckt område, från Kaspiska havet, via den ukrainska stäppen och hela vägen till Karpaterna i dagens östra Polen. Men det finns inte några handfasta bevis på att de första vysjyvankorna verkligen tillkom under skyternas tid, och de är också oklart om man då behärskade konsten att brodera avancerade mönster.
Några århundraden senare, under medeltiden och Kyjivrikets storhetstid, vet man dock att konsten att brodera hade förfinats och att man kunde forma mer avancerade mönster. Det var sannolikt under denna tid som grunden till vysjyvankornas särpräglade uttryck utformades. Någon som ibland nämns som viktig i sammanhanget, är prinsessan Anna Vsevolodovna av Kyjiv. (Det är inte känt när hon föddes, men hennes dödsdag är fastställd till 3 november 1112.) Anna Vsevolodovnas far hette Vsevolod I och var storfurste av Kyjiv till sin död år 1093. Anna Vsevolodovna har gått till eftervärlden eftersom hon lär ha grundat den första skolan för flickor, och en av de konster som lärdes ut var just brodyr. Det är därmed ganska troligt att tekniken bakom vysjyvankornas mönster härrör härifrån. Anna Vsevolodovna hade förresten anknytning till Sverige, enär hennes farmor var ingen mindre än Ingegerd Olofsdotter, vars far i sin tur var Olof Skötkonung.
Under 1300- till 1600-talet uppstod ett kosackuppror mot polsk-litauiska samväldet i området kring Zaporizjzja. Dessa kosacker skapade fristäder, Zaporogiska Sitj, som också gett namn till epoken. Under denna tid ansåg kosackerna att vysjyvankorna bringade tur på slagfältet, och vissa forskare skulle nog även vilja påstå att det var i och med detta uppror som vysjyvankan fick sin ställning som symbol för ukrainarnas frihetstörst. Kanske var det därför som dessa broderade skjortor och blusar lyckades behålla sin starka position under efterkommande århundraden, trots att kosackernas uppror hade slagits ner. Industrialiseringen och inflytande från omkringliggande länder skulle senare förvisso tillföra nya element och material, men grunden för vysjyvankans utseende bibehölls ända till våra dagar.
Det skulle dock dröja ända till 2006 innan vysjyvankan fick sin egen dag, då Lesja Voronsjuk, en ung student i Tjernivtsi, föreslog sina kurskamrater att de skulle bära en vysjyvanka den tredje torsdagen i maj. Fenomenet spred sig snabbt över Ukraina, och efter Rysslands annektering av Krym våren 2014 och det efterföljande anfallskriget, blev vysjyvankan en symbol för det ukrainska motståndet mot Rysslands aggression mot Ukraina. Idag bärs vysjyvankan sålunda inte bara av ukrainare, utan även av alla som sympatiserar med Ukrainas kamp mot Ryssland. Och likaledes är vysjyvankan idag också en en stark symbol bland de oppositionella i Belarus.
