“Moreller” utbrast jag förtjust idag när jag hittade dessa små gyllene knippen av solfrukter på marknaden Stary Kleparz. På svenska heter de givetvis inte “moreller” utan de bär det internationella ordet “aprikoser”. Men det polska ordet för dessa frukter, vilket är “morela”, har krupit in i mitt svenska ordförråd och praktiskt helt konkurrerat ut den andra ordet. Det är omöjligt att förklara varför jag, sedan jag flyttade till Polen, har valt att göra en försvenskning av det polska ordet för aprikos. Det har bara blivit så. Kanske beror det på att ordet låter min fantasi löpa iväg kors och tvärs genom mina associationsbanor. Morela, visst låter ordet precis som de ser ut, lite mjuka och ludna? Det är helt enkelt ett mycket passande ord för denna stenfrukt.
De flesta språk i Polens närområde använder sina varianter av ordet aprikos. På ukrainska heter frukten абрикоса. På litauiska verkar man föredra att lägga till ett extra litet -os på ord så där kallas den aprikosos, men litauerna slår inte esterna med roliga tillägg, för där heter aprikos “aprikoosipuu”. Den ändelsen -puu är förresten också intresseväckande. På tyska kallas den aprikose, men de har faktiskt ett annat ord också, som är besläktat med det polska, nämligen “marillen”. Det verkar dock främst användas i Österrike, och en sökning på internet visar att det finns en österrikisk snaps vid namn “Marillenschnaps”. Nej, jag är inte sugen på att smaka. Jag föredrar färska moreller.
Det finns även andra polska ord som tagit sig in i mitt ordförråd och kastat ut den svenska motsvarigheten. För att bara nämna några exempel kan nämnas dorsz, (som på svenska heter torsk), pomidor (tomat), men däremot kallar jag äpple för just äpple och sällan för jabłko. Vidare kan nämnas jajka (ägg), ibland kallar jag smör för masło, lök kallar jag oftast för cebula, och det är inte ovanligt att jag säger pietruszka istället för persilja. Och när det gäller päron använder jag gärna både det polska gruszka och det ukrainska hrusja (груша) växelvis. Det är flera ukrainska ord som ännu finns kvar i mitt ordförråd. Jag har exempelvis en förkärlek för att kalla potatis för “bul’ba” (бульба) som betyder knöl. Det är inte många som använder detta gamla ord för potatis i Ukraina, men på marknaderna i Lviv fanns det de som använde det med stor förtjusning. Bulba finns även i polska språket, men idag säger nog de flesta nog ziemniaki.
När man hör ordet bulba, börjar nog de flesta tänka på romanen “Taras Bulba”, från 1835-1842, av den ukrainske författaren Mykola Hohol, eller Nikolaj Gogol som en vill använda, men jag förordar att använda den förstnämnda translittereringen av hans namn från ukrainska. Orsaken går att finna i hans härkomst, ty Hohol kom från en polsk-ukrainsk ätt, och som inspiration till sina berättelser utgick han från ukrainska folksagor. Romanen “Taras Bulba” är inget undantag. Berättelsen handlar om kosackernas uppror 1637-1638 mot den polska kronan. Kortfattat kan man säga att romanen handlar om Taras Bulba och hans två söner, där den ena väljer att slås på polackernas sida (och dödas av Taras Bulba) och den andra på de ukrainska kosackernas sida, men torteras till döds. Taras Bulba försöker därför hämnas, men han misslyckas och torteras även han till döds. Mykola Lysenko skrev i början på förra seklet en opera med utgångspunkt från Taras Bulba, men den spännande historien får jag återkomma till en annan gång.
Nå, varför heter Taras Bulba då just Bulba? Se, det har jag ingen god förklaring till. Någon annan kan kanske komma med den.
—
På fotot syns äpple, gruszka eller hrusja samt moreller. Ja, enligt mitt språkbruk.
