En dag som idag passar det utmärkt att vända blickarna bakåt, mot historien. Nej, vi ska inte ägna oss åt att försöka göra jämförelser mellan vår hopplösa samtid och andra tiders galenskaper. Vi ska istället ägna oss en stund åt att sjunga. Idag är det 210 år sedan som tonsättaren Michail Verbitskij (1815-1870) föddes. För de flesta ukrainare är han ett känt namn, ty det var han som skrev melodin till Ukrainas nationalsång. Han föddes i byn Jawornik Ruski, som ligger sydöstra Polen, i närheten av Rzeszów, och bara några kilometer från den ukrainska gränsen. Redan under barndomsåren blev han föräldralös och fick flytta till sin farbror, som brann för det ukrainska språket. Farbrodern skulle starta staden Przemyśls första ukrainska tryckeriet.
1833 flyttade Michail Verbitskij till Lviv och det var där som intresset för musik växte, och han drömde om ett liv som tonsättare. Ekonomiska problem skulle dock sätta käppar i hjulet för det och han fick välja en mer säker yrkesbana, och hans val lande på prästyrket. När Michail Verbitskij hade avlagt examen som präst, blev han förflyttad till Zaluzjzja, och därefter till Strilky.
Michail Verbitskij upprätthöll under hela sitt liv intresset för musik och han fortsatte att komponera. Man säger att det var han som utvecklade fundamentet till den moderna ukrainska tonsättarkonsten. Hans tonsättningar är ofta enkla, med starka folkloristiska inslag, och styrkan i verken ligger främst i sången. Det är därför inte så konstigt att den ukrainska nationalsången är så slagkraftig och drabbande.
Texten till nationalsången “Ще не вмерла Україна” (“Ännu lever Ukraina”) skrevs av Pavlo Tjubinskyj år 1862, och är, precis som melodin, enormt medryckande i sin utformning. Det ska erkännas att detta är den enda nationalsång jag sjunger med stark inlevelse, och faktiskt den enda nationalsång jag kan praktiskt taget utantill.
Ще не вмерла України і слава, і воля,
Ще нам, браття молодії, усміхнеться доля.
Згинуть наші воріженьки, як роса на сонці.
Запануєм і ми, браття, у своїй сторонці.
Och refrängen, som upprepas två gånger:
Душу й тіло ми положим за нашу свободу,
І покажем, що ми, браття, козацького роду.
Den svenska översättningen lyder:
Ännu lever Ukraina, ej dess ära fläckas.
Och för våra unga bröder frihetshopp ej gäckas.
Liksom dagg för solens strålar, fienderna smälta.
Vi på egen jord från skuldran träldomsoket välta.
Refrängen:
Liv och själ vi för frihet vilja offra gärna,
och som bröder, som kosacker dyra arvet värna
(Inte min översättning.)
