Ett mycket uppskattat och välbesökt inslag på årets bokmässa var när de tre poeterna Lina Ekdahl, Jens Gren och Helena Broberg läste sina dikter.
De tre poeterna är sinsemellan mycket olika. Lina Ekdahls enkla språk står i bjärt kontrast mot Brobergs metaforer som i sin tur förstärkte Jonas Grens prosaistiska uttryck. Kontrasterna visade den svenska poesiscenens vitalitet.
Jonas Grens dikter lockar verkligen till mer läsning och jag ser framemot hans debut nästa år med diktsamlingen “Lantmäteriet”. Jag skulle kunna beskriva Jonas poesi som en slags “grön poesi”, men istället för att tukta naturen som den konstnärliga motsvarigheten (tänk ex. på Robert Smithsons jättespiral) så dekonstruerar Gren människans önskan att kontrollera naturen. Dikterna är dessutom visuellt intressanta och de antar formen av det som beskrivs. Om det handlar om motorvägar ser dikterna ut som just motorvägar (se ex. nedan).
Helena Broberg läste främst ur sin senaste diktsamling. En klaustrofobisk exposé i kvinnors utsatthet. Men den kvinnliga rösten som hörs är inte bruten, utan glöder av styrka och aggressivitet. Något som leder till att Brobergs dikter får en egen lyskraft.
Översättare är som vanligt eminente Lev Hrytsyuk.
