Bland sådant som kanske inte alla och envar tänker på till vardags återfinns månne estnisk mytologi. Och då vet man med största sannolikhet inte heller att denna mytologi är oerhört rik på allehanda väsen som lurar i praktiskt taget varje hörn. Som exempelvis den ondskefulla Kratt, som gjordes av hö och pinnar och kom till liv om man gav tre droppar av sitt blod till han därnere, ni vet. Eller Pikne, som är blixten och åskan. Och varför inte Kuu som är månen. Om man har otur så kan man springa på Murueide Tütred (döttrar till Murueit) som är en slags älvor, och inte heller vill man träffa på Näkk, en kvinnlig motsvarighet till Näcken. Ja, så här kan man hålla på hart när i oändlighet, ty det förefaller som om esterna har fler väsen än de flesta. Varför det förhåller sig så vågar jag dock inte svara på.

Sådant, och mycket annat, kan man få redan på under en middag på en konferens för svensklärare i utlandet.