Idag är det på dagen 200 år sedan Sophie Hagman gick ur tiden 67 år gammal. Sophie föddes i Eskilstuna och i hemmet rådde ganska enkla förhållanden. Hennes far var timmerman, först verksam i Eskilstuna och senare Lovön. Hennes mor skulle gå bort när Sophie bara var en liten flicka, och fadern gifte därmed om sig. Men lyckan varade blott i tio år, innan fadern och styvmodern båda gick bort under oklara omständigheter. Sophie blev sålunda föräldralös 13 år gammal och fick helt enkelt ta vara på sig själv, vilket hon skulle klara med den äran.
1772 blev hon anställd som barnflicka till den italienska operasångerskan Gasparine Becheroni som arbetade vid hovets opera. Becheroni make var ansvarig för baletten vid samma hov och det lär ha varit han som såg till att Sophie gjorde debut som dansös i hans uppsättningar. Men Sophies karriär som dansös blev dock inte särskilt lång, utan hon la dansskorna på hyllan redan efter några år. Man tror att det kan ha varit Becheroni som la grunden till Sophies kunskap i franska språket samt hur man för sig vid ett hov.
Det finns inga källor som anger exakt hur hon träffade Fredrik Adolf, som var hertig av Östergötland, men det troliga att de två möttes var när hon var dansös vid hovet. Ljuv musik måtte ha uppstått mellan de två, ty snart var Sophie Fredrik Adolfs älskarinna, eller mätress som det kallades på den tiden. Han skulle låta uppföra en boning till Sophie vid Tullgarns slott. Där ska hon ha fortsatt sin bildning och daning på egen hand och det finns många skildringar av henne som en kunnig och väluppfostrad kvinna, som trots sin enkla härkomst, kunde föra sig i de i adelns salar. Men hon levde knappast som en riktig adelskvinna, utan stod helt i Fredrik Adolfs skugga.
Efter två ska hertigen ha hittat en annan kvinna som han ville ingå äktenskap med, och han lämnade helt enkelt Sophie åt sitt öde. Men eftersom hon hade gjort stort intryck på hovet, behandlades hon varsamt och kastades inte ut. Kung Gustav III ska även ha tilldelat henne en pension. Fredrik Adolf skulle efter bara ett år återvända till Sophie från sina friarstråt. Efter något år fick de två en dotter tillsammans, men deras namn stod inte på födelseattesten och flickan skulle dessvärre gå bort redan som spädbarn. Något år senare skulle Sophie och Fredrik Adolf gå skilda vägar, men de lämnade varandra i en vänskaplig anda.
Under 1780-talet skulle Sophie företa sig flera längre och förkovrande resor till bland annat Danmark och Frankrike. Med sina nya kunskaper i bagaget skulle hon återvända hem till Stockholm, där hon skulle bo tillsammans med sin syster och hennes familj. Hon skulle under de sista årtiondena av sitt liv bli vida omtalad för sitt älskvärda sätt, stora kunskap och för den blomstrande umgängeskrets som omgav henne och där också musik, litteratur och konst flödade.
