viewpoint-east.org

Om Marusja och hennes kärlek till Hryts

Category: by sophie engström, music
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Tjugonde december
Dagens musik
Marusja Tjuraj
Ой не ходи, Грицю

Den här adventskalendern har ju lovat att fokusera på konstmusik, men idag gör vi en avstickare till folkmusik och tar oss hela vägen tillbaka till 1600-talet och till, den för svenskar så ödesmättade staden, Poltava. Det var nämligen här som Marusja Tjuraj lär ha sett dagens ljus för första gången år 1625 (eller möjligen 1628 eller 1629).

Marusja Tjuraj tillhörde en berömd kosackfamilj som opponerade sig mot det polska herraväldet. Hennes far ska till och med ha straffats mycket hårt för sitt engagemang mot polackerna och ska ha bränts på bål i Warszawa. Marusja bodde kvar i Poltava efter faderns frånfälle, och hon ska tydligen ha varit mycket vacker, vilket innebar att hon hade många friare. Slutligen föll hennes val på en ung kosack vid namn Hryts, och allt hade väl varit frid och fröjd om det inte vore för att Chmelnytskyj-upproret bröt ut. För att göra en lång historia kort, kan man säga att osackerna, som hade fått nog av det Polsk-litauiska samväldet, gick ut i ett frihetskrig, som skulle leda till att de östra delarna av dagens Ukraina skulle underställas Tsarryssland.

När Hryts återvände från kriget visade han dock inte något intresse för det den vackra Marusja, utan uppvaktade istället en annan ung kvinna från en uppburen kosackfamilj. Marusja blev förtvivlad. Vad som sedan hände finns det flera olika uppgifter om. Några källor säger att hon tillredde en giftig brygd som hon skulle ta sitt liv med, men att Hryts råkade dricka av den och dog. Andra källor säger att hon hade tillrett brygden för att ta både sitt liv och ta med sig Hryts i döden. Sommaren 1652 blev hon således åtalad för mord på sin före detta älskade. Hon dömdes till döden, men i sista stund blev hon benådad av bland annat hetmanen Bogdan Chmelnytskyj.

Marusja Tjuraj avled några månader senare (år 1653), och orsaken till hennes död är okänd. Kanske dog hon av någon fasot eller i en olycka. Ingen vet. Hon blev troligen 28 år gammal. (Eftersom det råder olika meningar om hennes födelseår vet man inte heller riktigt hur gammal hon blev.)

Marusja Tjurajs livsöde har fascinerat konstnärer, författare och tonsättare i Ukraina. Vissa har till och med lånat lite väl mycket från Marusja, som exempelvis författaren Kotljarevskyj (1769-1838) som lånade hennes dikter så till den milda grad att det borde kallas stöld. Men det finns de som istället har valt att skildra Marusja Tjuraj liv, så som Lina Kostenko (1930) som på 1970-talet skrev en mycket uppmärksammad roman med utgångspunkt från Marusjas liv.

Anledningen som man gav till att hon skonades från avrättning var att hon komponerat flera sånger. Ungefär 20 sånger tillskrivs Marusja Tjuraj, men de kan givetvis vara fler. Många av sångerna sjungs och spelas än idag. De bör kanske inte betraktas som konstmusik, utan snarare folkmusik, men då det är så lite musik som tonsatts av kvinnor från 1600-talet som överlevt till våra dagar, tyckte jag att det trots allt fanns anledning att belysa hennes konstnärskap. Vi ska nu lyssna på en sång som heter “Ой не ходи, Грицю”, på svenska “Åh, gå inte, Hryts”. Och visst kan vi väl höra hennes smärta och nästan ta på hennes olyckliga kärlek…


Det finns inga målningar av Marusja Tjuraj, och vi kan bara gissa hur hon såg ut. Vi får istället titta på dessa vackra noter till ovan länkade sång.


Ett besök i Odesa

Category: by sophie engström, music
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Sjuttonde december
Dagens musik
Jehven Orkin
Odesa Rhapsody
Two pieces from the cycle Mosaic (2006) In the land of gnomes; Rosa de Barcelona

Vi håller oss kvar en stund bland tonsättare födda på 1970-talet. Egentligen kan väl Jehven Orkin även titulera sig som klarinettist, men det är i egenskap av tonsättare som vi ska träffa honom idag. Han föddes i Lviv 1977 i en riktig musikerfamilj. Mamma är pianist, pappan är klarinettist, och farfar var på sin tid fagottist på Kyjivs opera. Redan som sjuåring åkte han på turné med sina föräldrar. Jehven Orkin tyckte dock aldrig om att öva på sin klarinett, utan föredrog att improvisera. Det här skulle också vara hans första embryon till kompositioner.

Det skulle därför också te sig naturligt för Jehven att senare studera komposition, vilket han sedermera gjorde vid Kyjivs konservatorium. Hans professor var en annan Jehven, nämligen Jehven Stankovytj som vi mötte för några dagar sedan (bland blommande ormbunkar). Efter avslutad utbildning i Kyjiv emigrerade familjen till Tyskland, där han idag bor och verkar.

Vi ska idag lyssna på två mycket olika stycken av Jehven Orkin. Det första stycket tar oss till Odesa. Vi anländer från Svarta havet och tar oss sedan genom staden, går på marknad, smyglyssnar på folket på Odesas gator, hör judiska toner springa genom staden, uppleva ett upplopp, höra en vackert skildrad tystnad om natten, sedan flyger vi ut igen över Svarta havet, några vågor krusar sig lite orolig…

Därefter tar vi och lyssnar på ett pianostycke som besöker tomtenissarnas land. Passande nog…


Porträttet kommer från Jehven Orkins hemsida.

Läs mer om Jehven Orkin.


Från Żywiec till Kentucky

Category: by sophie engström, music
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Femtonde december
Dagens musik
Roman Prydatkevytj
Symfoni nr 3 West Kentucky

Vi stannar kvar en bland blommor och blad, och lyssnar till en hyllning till naturen av tonsättaren, musikpedagogen och violinisten Roman Prydatkevytj. Han föddes i Żywiec, inte långt från Kraków, år 1895, och visade snart prov på ypperlig musikalisk begåvning. Hans val av instrument var violin och redan som åttaåring hade han sina första publika framträdanden i bland annat Lviv. Därpå utbildade han sig vid det musikaliska institut som Vasyl Barvinskyj grundade.

Första världskriget innebar dock att han tvingades ta värvning i armén, men han behövde inte lägga violinen på hyllan, utan han verkade som violinist först i den österrikiska armén och därefter i den ukrainska galizisks armén. Efter krigsslutet fortsatte han sina studier i Wien innan han flyttade till Odesa för att arbeta som musikpedagog. Här stannade han dock blott två år, innan han 1923 lämnade Europa för USA, och han skulle efter en tid slå sig ner i natursköna Kentucky, där han skulle stanna fram till sin död 1980.

Roman Prydatkevytjs verk skildrar ofta den ukrainska naturen, dess folk och historia, och många av verken bär titlar som anspelar på Ukraina. Den tredje symfonin, som vi ska lyssna på, är dock en hyllning till hans nya hemvist, Kentucky. Det förhindrar likafullt inte att man även kan skönja hans kärlek till Ukraina och dess natur i verket, enär symfonin är en ukrainares hyllning till Kentucky.

Vi ska nu därför bege oss till Lviv och Orgelsalen för att höra orkestern Ukrainian Festival Orchestra (UFO) under ledning av dirigenten Ivan Ostapovitj framföra den tredje symfonin, i en unik inspelning av denna intressanta och vackra symfoni. Håll till godo!

Mer om tonsättaren.

Här kan ni läsa en mer utförlig analys av symfonin.


Ett musikaliskt fyrverkeri

Category: by sophie engström, music
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Fjortonde december
Dagens musik
Jevhen Stankovytj
“När ormbunken blommar” (1977)

På scenen bildar en kör med kvinnor och män en halvmåneformation. Deras dräkter ser ut som en blandning mellan folklore och rymddräkter. Bakom dem breder en bildskärm ut sig. Murar byggs upp och slutligen bryts ner. Framför dem far dansare fram, och med sina rörelsers narrativitet ska de berätta historien om Ukrainas tillblivelse.

Musiken som ackompanjerar dem är utrustad till strid mot tomma ytor. Varje tyst vrå fylls.

“När ormbunken blommar” (Коли цвіте папороть) är något så eget som en folkloristisk operabalett. Den skrevs redan 1977 av Jevhen Stankovytj, men sovjetiska myndigheter stoppade uruppförandet, trots att verket var ett franskt beställningsverk. Både scenografi och kostym beslagtogs och förstördes. Det skulle dröja ända till 2011 som verket uruppfördes i Kyjiv. Sedan 2017 är det en del av Lviv operans fasta repertoar.

“När ormbunken blommar” har inget linjärt narrativ. Det är korta scener som på olika vis gör parafras på ukrainsk mytologi eller historia. Varje scen är fristående men ändå sammankopplad med de andra. De behöver varandra för att få mening, även om de inte nödvändigtvis skulle vara meningslösa om de vore allena.

Det är en annorlunda upplevelse att åse detta verk. Scenografin och kostymerna får mig att tänka på ett Star Wars som tagit en LSD-tripp. Det är enormt skruvat. Och musiken är stundtals så stark att det är svårt att få luft. Det är även packat på scenen. Fyllt till sista millimetern. Teorin om ukrainarnas misstänksamhet mot tomma ytor blir verkligen bekräftad här. Det här är motsatsen till skandinaviskt avskalat.

Jag kan också ana 1970-talets estetik. Filmer som 2001, eller Tarkovskijs Solaris har ett mycket starkt släktband till den här folkloristiska operabaletten. Kanske var 1970-talet vår främsta rymd-era.

Men det finns ändå ting som känns mycket föråldrat. Föreställningen avslutas med att en ung pojke kommer upp på scenen, och vi får förstå att det är han, som med sin kraft ska få Ukraina att på nytt födas. Och slutet exploderat i en hyllning till kärnfamiljen och barnafödandet.

Det är lite märkligt att man låtit denna del av stycket stå orörd, den om att just sonen och kärnfamiljen skulle leda till någon nationell rening och resning. Ty regissören Vasyl Vovkun har inte sett några hinder med att ändra andra delar. Euromajdan figurerar och har fått en upphöjd position i verkets mitt. Dessutom har ju regissören varit mån om att föra andra delar av vetket in i en nutida och mot en framtid.

Men trots mina inpass vill jag betona att det här är något som jag aldrig skulle vilja ha osett, eller ohört. Det är ett ukrainskt fyrverkeri i originalitet och unikum. Något liknande kan du inte skåda i någon annan form någon annanstans. Fullkomligt fyllt till bredden, pladdrande nästan gapigt och oerhört gripande och fascinerande. Ungefär så som allt det där som jag älskar med Ukraina.

Här kan ni se samma föreställning i 3D (sic!).

Detta är en omarbetad text av ett inlägg som publicerades här 2018.


Uppfinning för åtta cellos

Category: by sophie engström, music
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

11 december
Dagens musik
Bohdana Froljak
Inventions for eight cellos (2009)

Vi inleder veckan med att ett möte med den ukrainska tonsättaren Bohdana Froljak, som tillhör en av de mest tongivande tonsättarna i dagens Ukraina. Hon föddes 1968 i byn Vydyniv som ligger i regionen Ivano-Frankivsjtjyna. Det var också här som hon fick sin första skolning, hos en läromästare som hade utvecklat en särskild teknik för att få barn att lära spela med hjälp av gehör och medhörning. Även Bohdanas äldre syster, Hanna Havrylets, studerade hos denna man. Det måste ha varit en utmärkt teknik, enär båda systrarna blev sedermera tonsättare.

1986 tog Froljak sin första examen i komposition, på den utbildning som Vasyl Barvinskyj grundade. Därefter påbörjade hon sina studier vid Lvivs Musikaliska akademi uppkallad efter Mykola Lysenko. En av hennes lärare var den då redan legendariska tonsättaren Myroslav Skoryk. Efter studierna i Lviv fick hon möjlighet att studera i Kraków på musikaliska akademien, under Zbigniew Bujarski på avdelningen för komposition. Här studerade hon även samtida konstmusik och jazz.

Bohdana Froljak har sedan dess medverkat vid flera festivaler runt om i världen, och hennes musik har på senare tid fått stor uppmärksamhet i hemlandet, särskilt sedan hon tilldelades det nationella Taras Sjevtjenko-priset (Шевченківська премія) 2017.

Froljaks tonsättningar kännetecknas av starka emotioner, som med eleganta harmonier följsamt leds av rytmiska mönster, som tillsammans skapar en vacker, nästan skir textur. Hon låter sig influeras av klanger både från modernism och folkmusik, utan att för den delen låta någondera av dem dominera. Det är också tydligt för en lekman att skönja att verken är likaledes tekniskt svåra som de är uttrycksfulla och expressiva.

De av er som bor i Stockholm hade kanske tillfälle att lyssna till verk av henne när de framfördes på Kungliga Musikhögskolan i våras. Men misströsta inte, ty för er som befinner er i Göteborg finns det ytterligare en möjlighet. I mars nästa år kan ni nämligen få lyssna på Bohdana Froljaks verk “Adagio till minne av Myroslav Skoryk”, som framförs av Göteborgs symfonikerna under ledning av den fantastiska dirigenten Oksana Lyniv, tillika från Ukraina. Missa inte den chansen.

Men idag ska vi istället lyssna på Froljaks “Inversions for eight cellos” (“Uppfinning för åtta cellos”), där ni nog kan skönja hur tekniskt krävande hennes tonsättningar kan vara. Men precis som nämndes ovan är hennes verk alltid fulla av emotioner. Så, lyssna, njut och låt er för allt i världen hänföras!


Läs mer om Bohdana Froljak på Ukrainian Live.
Bohdana Froljak bor och verkar i Lviv.


Tonsättaren utan partitur

Category: by sophie engström, music
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Åttonde december
Dagens musik
Vasyl Barvinskyj
Pianosonat i C-dur (1910)

Stephania Turkevytjs lärare i Lviv hette Vasyl Barvinskyj. Han föddes 1888 i Ternopil i en buren och inflytelserik familj. Hans far hade stort politiskt inflytande i Habsburgska riket. Det var modern, som var sångerska och pianist, som ledde sonen in till musiken. Vasyl Barvinskyj inledde sin musikaliska skolning åtta år gammal, men han skulle också erhålla en examen i juridik på universitetet i Lviv, samt att han studerade musikhistoria och komposition på Karlsuniversitetet i Prag.

När han återvände till Lviv fick han snabbt fotfäste på det Högre institutet för musik uppkallat efter Mykola Lysenko. Det var här som han undervisade Stephania Turkevytj. Mellankrigstiden innehöll också en period av frenetiskt komponerande, samtidigt som han gjorde sig känd som en skicklig och utomordentligt inkännande pianist, och musikpedagog. Han grundade bland annat en musikskola. Från 1939 var han professor på den akademiska Musikhögskolan i Lviv, och från 1944-48 var han chef vid samma institution.

Det sovjetiska maktövertagandet skulle dessvärre visa sig vara förödande för Vasyl Barvinskyj. Eftersom han var bördig från en buren familj, som haft stort inflytande under Habsburgska riket, utsågs han snabbt till “folkets fiende” av den sovjetiska statsapparaten. Både Vasyl och hans hustru arresterades och han tvingades att skriva under ett dokument där han godkände att alla hans partitur brändes. Detta lär ha skett på gården bakom musikaliska akademien i Lviv. Vasyl Barvinskyj kallas därför ibland för “tonsättaren utan partitur”. Därpå förvisades Vasyl och hans hustru till ett Gulagläger i Mordvinien. Deras exil skulle vara i tio år.

1958 kunde Vasyl Barvinskyj äntligen återvända till Lviv, och han inledde det mödosamma arbetet med att försöka rekonstruera sitt partitur. Arbetet var förhållandevis framgångsrikt, och han lyckades med det nästan omöjliga, att ur minnet återskapa delar av det partitur som förstörts tio år tidigare. Men trots att hans namn rehabiliterades strax före hans död 1963, skulle det dröja decennier innan hans verk åter spelades.

Vi ska idag lyssna på hans pianosonat i C-dur från 1910, komponerat under hans studietid i Prag. Inspelningen är från fantastiska Orgelsalen i Lviv. Det var också på Orgelsalen som jag för första gången hörde talas om Vasyl Barvinskyj. Väl bekomme!


Vasyl Barvinskyj syns här i mitten av bilden. Året år 1933, och uppståndelsen gäller avtäckningen av ett monument över Ivan Franko.


En av de första…

Category: by sophie engström, music
Tags: , , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Sjunde december
Dagens musik
Stephania Turkevytj
Symfoni nr 1 (1937)

Idag ska vi bekanta oss med Stephania Turkevytj, som bör tituleras som Ukrainas första professionella kvinnliga tonsättare. Utmärkta Ukrainian Live har redan skrivit en förträfflig biografi över hennes liv, så här snuddar vi bara vid några händelser i hennes liv.

Stephania Turkevytj föddes i Lviv 1898, och visade tidigt prov på ypperlig musikalisk begåvning. Hon var blott åtta år när hon kom in på det det Högre musikaliska institutet uppkallat efter Mykola Lysenko (Вищий музичний інститут ім. М. В. Лисенка), och en av hennes lärare hette Vasyl Barvinskyj. Honom återkommer vi till.

Vid första världskrigets utbrott flydde familjen till Wien, där Stephania fortsatte sin skolning i musik. Åter i Lviv efter kriget träffade hon sin första man. Med honom skulle hon flytta till Prag, men redan på 1930-talet var hon tillbaka i Lviv för att undervisa på sitt gamla lärosäte, samt på Lvivs Musikaliska akademi uppkallad efter Mykola Lysenko (Львівська національна музична академія імені Миколи Лисенка).

Stephania Turkevytj skulle stanna i Lviv fram till det sovjetiska maktövertagandet, då hon flydde till Storbritannien. Hon skulle bo i Cambridge fram till sin död 1977.

Stephania Turkevytjs musik förbjöds i Sovjetunionen. Orsaken var att hon inte uppfyllde de krav på krav på socialistisk realism som Sovjetunionen krävde av samtidens konstutövare. En stor del av hennes produktion har därför aldrig framförts. Enligt Ukrainian Live bör Stephania Turkevytj betraktas som den allra första av avatgardistiska tonsättaren i Ukraina, och hennes stil kan beräknas som rationell och distanserad från romantiska uttryck.

Vi ska nu lyssna på världspremiären av Stephania Turkevytjs första symfoni från 1937, i ett framförande från 2020 i hennes födelsestad Lviv. Det är den fenomenale dirigenten Ivan Ostapovitj som leder Ukrainian Festival Orchestra i Orgelsalen.