Igår inleddes Alfa Jazz Lviv. Det är fjärde året som Lviv ordnar denna härliga festival. Det bästa med festivalen är att det är en riktig folkfest och vänlig mot både den tjocka och tunna plånboken. Man har ordnat en picknick-zon med gratis inträde och med storbilds-TV. Öl, vin och mat finns också till en billig peng.
Gårdagens höjdpunkt var Dee Dee Bridgwater. En konsert med mycket hjärta. Hon avslutade konserten med Amazing Grace, och en bön för fred i Ukraina. En medmänsklighet och ett empatiuttryck som publiken verkligen behövde. Det var knäpptyst när hon sjöng, och vi var många som fick tårar i ögonen.
Huvudsponsorn Borjomi hade helt klart den flashigaste reklam jag någonsin sett. Men så är det också ett gott mineralvatten.
Idag firar vi ukrainska Europadagen. I Lviv har vi flera olika evenemang, men jag gillar det här projektet väldigt mycket. Stan har bjudit in graffare från några vänorter i Europa. Målare från Polen, Tyskland, Österrike, Litauen och Ukraina (såklart) ska pryda denna vägg. Tyvärr är svenska vänorten Eskilstuna inte representerad, men som arrangörerna säger “vi hoppas på svenska deltagare nästa år”.
Botaniska trädgården i Lviv brukar har öppet för besökare en söndag i april varje år. Men i år har vår fantastiska park beslutat sig för att ha öppet för besökare flera gånger under året. De håller öppet en söndag i månaderna mars, april, maj, juni, juli, augusti och september.
Det är alltid en verklig folkfest när Botaniska har öppet. Alla har på sig de finaste “gå bort”-kläderna, picknickkorgar medtages, picknickfiltar rullas ut på gräsmattorna och alla har humöret i topp.
Ett av de stora växthusen har i år blivit totalrenoverat och vi hoppas ju alla att Botaniska ska få mer bistånd till att restaurera den fina, men något eftersatta, parken. Därför lägger nästan alla besökare några hryvnjas i insamlingsbössan.
Samtidigt som situationen blir alltmer kritisk i östra Ukraina, har vi fest i Lviv. Den årliga folk-jazz festivalen Flugery drog igång igår och vårt eget husband, Hysh Orkestr/ГИЧ Оркестр, spelade förstås. Marinita & Amir Perelman gav också en helt fantastisk konsert.
(Läs OSCEs senaste rapport om situationen i Ukraina.)
UPD!!! De två sista dagarna av Flugery ställdes in p.g.a dödsfallen i Odessa den andra maj.
Det händer ibland. Inte så ofta nuförtiden som tidigare, men det händer. Fast bara ibland. Att jag saknar Skåne. Tidigare sa jag nog att jag ville “åka hem till Skåne”, men nu är Lviv min stad. Min hemstad på riktigt. Den första stad jag bott i, som jag verkligen trivs med (och jag har bott på många olika platser, så jag har något att jämföra med). Det händer att jag saknar att gå till Möllan i Malmö, och ta en falafelrulle och snacka med falafelbagarna. Det händer att jag saknar Stadsbiblioteket i Helsingborg, att få sitta i deras fik, bläddra i en dagstidning från Norrland och dricka beskt bryggkaffe. Det händer att jag saknar att ta en tura med Pernille över sundet till Helsingör, smacka på en räksmörgås och smutta på en Grön Tuborg. Det händer. Men det sker alltmer sällan. Mina rötter växer sig starkare här. Jag står stadigare på Lvivs mark. Jag följer stadens rytm bättre. Snart känner jag inte till någon annan än denna rytm, de makliga bondska rörelserna på trottoarerna i bjärt konstrast till biltrafikens hetsighet. Jag är en del av detta, lika mycket som det andra, det skånska, som finns i mig. Jag är två eller flera, men ändå bara en endaste. Den en endaste skåningen i Lviv.
Vi visste det väl redan igår på eftermiddagen. Det kändes i luften. Vreden. Ursinnet. Känslan av total maktlöshet. Känslan av svek. Vi visste att det skulle bli reaktioner, och någonstans inom oss visste vi väl även att reaktionerna skulle rikta sig mot vissa administrationer. Ganska tidigt på kvällen rapporterades att Lvivs oblast, länsadministrationen, åter var ockuperad. Den var ju tidigare ockuperad men hade återlämnats under måndagen. Sedan duggade det tätt av tweets på Twitter med vilka administrationer som ilska och frustrerade demonstranter gav sig på. Åklagarmyndigheten stod snart på tur. Nedan ser ni bilder på det sönderslagna huset. När vi kom på eftermiddagen brann de utkastade datorerna och akterna fortfarande. Den tjocka röken låg tung över annars gemytliga Taras Sjevtjenkogatan. Därefter sattes minst två polisstationer i brand och vandaliserades. Säkerhetspolisens stora och skräckinjagande hus blev också demonstranternas kap. Det var sammanlagd sju olika administrationer som blev ockuperade och vandaliserades i natt. Sju!
Lvivs borgmästare, Andrij Sadovyji, stack därför ut hakan i morse och proklamerade att Lviv nu är Janukovytj-fri. Jo, jag tackar. Vi kan ju bara hoppas att vi inte blir utsatta för några ruskiga vedergällningar. Lviv, med sin envist Europavänliga inställning. Med sitt uppkäftiga sätt. Varför skulle inte vår stad, och region, bli precis det som regeringens bedömer som nästa smarta (?) drag? Kanske är jag bara för apokalyptisk, men jag är inte säker på att jag gillar vad som hände i natt. Lviv, som vill vara ett europeisk föredöme, måste väl ändå vara bättre än alla andra sammantaget? Men samtidigt, hur kan man kallsinnigt se på när demonstranter slaktas i Kyjiv? Vem kan sitta hemma och säga att passivitet är bästa recept? Jo, möjligtvis EU… Men sent ska syndaren vakna.
Åklagarmyndigheten på Taras Sjevtjenkogatan är utbränd och vakas av maskerade demonstranter. Vi står alla tysta, och beskådar förödelsen. Det är oklart vad folket runt omkring mig faktiskt tycker.
En av de polisstationer som tömts på poliser och innehåll. Röken ligger tung och det sticker i näsan. Här är stämningen dock lite mer munter. En hund som verkar tillhöra en av demonstranterna väcker mycket ömhet hos de som passerar förbi.
Man kan se spåren av att Säkerhetspolisens hus har utrymts, men inga demonstranter. Bara några få nyfikna. Huset inger fortfarande respekt. Bakom huset ser vi hur stora rökpelare stiger mot himmeln. Någon eldar något på gården. Men vad?
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRejectRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
