Category: art

  • En resa till Ivan Trushs värld

    En resa till Ivan Trushs värld

    Läsningstid: 2 minuter

    Efter att pulsat genom nyfallen snö, kom vi äntligen fram till konstnären Ivan Trush ateljé. Ivan Trush (1869 – 1941) föddes i byn Verkhnye Vysotske i västra Ukraina, i Lvivs oblast. Som ung antogs han till Krakows konstnärliga akademi. När Ivan Trush återvände till Lviv blev han bekant med den ukrainske poeten, författaren, politiska aktivisten Ivan Franko. Ett möte som antagligen stärkte Ivan Trush nationalism. Bland annat anslöt han sig till Shevchenkos vetenskapliga sällskap, ett sällskap som fokuserade på ukrainsk identitet, språk och kultur.

    Ivan Trush konstnärskap är, enligt min mening, dock mycket mer intressant än som enbart en del i en ukrainsk nationalistisk rörelse. I hans fina ateljé finner man just prov hans bredd och fina öga för omgivningen. En av de serier som intresserar är hans resa till Egypten, Jordanien och Palestina. I hans målningar känner man nästan hur han bändas av ljuset. Jag upplever att hans nyfiken på människorna och landskapen känns genuin och ärligt.

    Men den serie som intresserar mig mest är nog den som kallas Ensamhetsserien. Efter första världskriget hände något i Ivan Trush konstnärskap. Människorna försvann, och de idylliska målningarna från hans trädgård försvann. Även målningar av ukrainare i folkdräkter försvann. Plötsligt blev han intresserad av ensamma träd, eller buskar i ödsliga landskap. Vad hände med Trush under första världskriget? Varför slutade han tro på mänskligheten? Frågor som jag inte funnit svar på, men i min fantasi bygger jag vidare på vad Ivan Trush såg under första världskriget, men aldrig målade.

    Från Ensamhetsserien

    Min absoluta favorit är dock målningen ovan. Färgglada slingerkrasse som bryter av mot en gråbrun jord. En målning, som för mig, talar om allas rätt till olikhet. Den plats där någon växer och utvecklas, är kanske inte en efterlängtad plats för andra. Vi måste ändå tillåta varandra att vara olika och ändå se varandras skönhet. Något att minnas då världen känns alltmer likriktad.

  • Romana Romanyshyns Röda bok

    Romana Romanyshyns Röda bok

    Läsningstid: 2 minuter

    Just nu pågår en mycket fin utställning på galleri Primus i Lviv. Det är Romana Romanyshyn som ställer ut sina fina och underfundiga verk. ЧЕРВОНА КНИГА, Röd bok, som utställningen heter, innehåller illustrationen, etsningar och målningar.

    Romanyshyns språk är lekfullt och inte översållat med symbolik, så som mycket konst är här. Hennes teknik är dessutom ofta lika intressant som själva motiven. Hon har bland annat jobbat med samma teknik som man använder för att göra ikoner, men hennes budskap är knappast religiöst utan fantasifullt och egensinnigt.


    Romana Romanyshyn till vänster i bild.

    Sedan min ankomst till Lviv är detta den absolut finaste och intressantaste utställningen jag sett. Romana Romanyshyns stil har tagit steget in i en europeisk kontext, och avståndet mellan Lvivs och ex. Berlins gallerier känns plötsligt inte så lång!

  • A hommage to Yuri Kazakov

    Läsningstid: < 1 minut

    Yuri Kazakov at imdb.


    Die Geige / A Violin made by Yuri Kazakov in Poland (winter 2005)

    A memorial movie made by Sasha Glyadelov, Tanya Hodakovskaya, Olga Komissar, Konstantin Petrov, Andrey Toloshny, Anya Sorokolet, Alisa Zdorovetskaya and many many more. Edited by: Andrey Toloshnyy and Tanya Hodakovskaya

  • Olga Kwasha på Green Sofa

    Olga Kwasha på Green Sofa

    Läsningstid: < 1 minut

    Olga Kwasha, hemmahörande i Lviv, har en separat utställning på Green Sofa. Hennes målningar utgår från Lviv, Karpaterna och livet i västra Ukraina. Hon målar med en utpräglad naivism och tidsangivelsen ligger ofta i en annan metavärld.

    Jag är van vid att konst kommunicerar med vår samtid – med kritik, ironi etc. Olga Kwasha gör inte det, vilket känns något förvirrande! För mig är konst inte bara något som ska försköna vår vardag utan även säga något om vår vardag, våra liv, våra öden. En kritisk udd hade enligt min mening höjt Olga Kwashas verk och kanske hade konstrasterna hjälpt till att skapa en narrtivitet, som jag nu känner att de saknar.

    Å andra sidan ser jag att det inte är Olga Kwashas önskemål. Hon vill skapa en bild av en värld som inte finns, där drömmar och önskningar uppfylls, och där regn, snö, sol är en inramning till en harmonisk värld.