På landborgen vid Tågaborg i Helsingborg fladdrar en gulblå vimpel i vinden mot Öresunds blå ton. Ute på sundet syns färjorna styra mellan Helsingborg och Helsingör, på sitt maniskt repetitiva vis. Fram och tillbaka i ett till synes oändligt kontaktsökande. Understundom går vinden vilse och vimpeln hänger trött mot flaggstångens smala fysionomi. Men så kommer en bris från sundet och den gulblå vimpeln fäller ut hela sin längd över himlen. För ett ögonblick ser det nästan ut som en ukrainsk flagga. Och det skulle ju passa om det vore en ukrainsk flagga, enär det idag är 35 år sedan Ukraina fick sin efterlängtade självständighet. Men vimpeln på landborgen är omisskännligt en svensk vimpel, och likheten med den ukrainska är i detta fall bara en chimär.
I världen finns faktiskt, enligt vad jag förstår, blott fyra nationer som har gula och blå flaggor. Det är förutom Sverige och Ukraina, även Palau och Kazakstan. Ur ett svenskt perspektiv är de två sistnämnda förhållandevis anonyma, men Ukraina intar däremot en särställning i vårt medvetande. Det har förvisso inte med färgerna på våra flaggor att göra, men det är ändå möjligt att just denna överenskommelse skapar en synnerlig frändskap. Ett slags gulblått band som löper mellan våra två länder.
Det har förstås inte alltid varit så. För bara något decennium sedan var kunskapen om Ukraina så ringa bland svenskar att en kulturjournalist på en icke nämnd tidskrift en gång frågade mig vad Ukrainas huvudstad hette. “Är det Minsk?” frågade hen med ett oroligt leende på läpparna. Men sedan dess har de flesta i Sverige byggt upp en kunskap om Ukraina, och på nyheterna fladdrar nästan dagligen bilder från Ukraina förbi. Vid mitt första besök i Ukraina första gången vid detta seklets början, förvånades jag däremot av ukrainarnas kunskap om Sverige. Den var inte alls lika bristfällig som vår. Måhända ett utslag av ukrainarnas ständigt lika uppfriskande nyfikenhet.
Så även om Rysslands aggression mot Ukraina innebär mycket lidande har det också på sitt sätt också skapat en ny slags samhörighet mellan Ukraina och Sverige. Kriget har fört oss närmare varandra. Men man skulle ju kunna ha önskat att det inte skulle ha behövts så mycket blodspillan för att ett intresse skulle födas.
