Hettan har som bekant lägrat sig över nejden. Varje enkel rörelse tycks kräva ett vanvettigt omfång av energi för att alls kunna komma till stånd. Men det är faktiskt inte bara av ondo, ty man ger sig sålunda tid att stanna upp och studera sin omgivning lite mer ingående. Som exempel kan man stå vid en stockros och betrakta hur en humla landar i blommans kronblad och sedan tar tag i sina humlesysslor. Orädd som den är stångas den med sitt lilla huvud med ståndaren och får så med sig någon av den nektar som blomman besitter. Stockrosen verkar inte bli det minsta brydd över humlans närgångenhet, och inte heller verkar stockrosen skrämmas av det heta klimatet. Men det är kanske inte att undra på, enär stockrosor sägs härstamma från torra områden i Kina eller möjligen Turkiet. Ja, källorna är lite vaga här, men låt oss säga att stockrosorna kommer från Asien.
Vad man däremot tycks veta med bestämdhet är att stockrosen kom till södra och mellersta Europa via Sidenvägen någon gång under medeltiden. Den blev genast en populär trädgårdsväxt, både eftersom den är vacker, men också för att den ansågs vara en medicinalväxt med sårläkande egenskaper samt hjälp vid olika ögonsjukdomar. Under renässansen sågs stockrosen som en symbol för fertilitet samt rikedom, vilket ledde till att de odlades i överflöd, särskilt i södra Europa.
När stockrosen väl anlände till de norra delarna av Europa samt Brittiska öarna under 1700-talet nådde vurmen för blomman också sin kulmen. Det fanns hart när inte en trädgård som inte beboddes av stockrosor. Men så hände det som ofta sker om man planterar för mycket av en sort, stockrosorna blev sjuka. De fick nämligen rost vilket fortfarande är ett stort problem för stockrosorna.
Humlan har nu backat ut från stockrosens kronblad och gör sig redo för att flyga vidare. Jag som nästan hade trott att den skulle bygga bo därinne. Ett stockrosbo, helt enkelt. Och ett sådant finns faktiskt i Californien. Hollyhock House heter huset, eftersom det har ornament i fasaden som för tankarna till stockrosor (som alltså heter hollyhock på engelska). Huset beställdes 1919 av Aline Barnsdall, dotter till en förmögen oljebaron, och arkitekten var Frank Lloyd Wright. Aline var något av en revolutionär, och var mycket intresserad av avantgardistisk teater och tanken var att ena delen av huset skulle fungera som bostad och andra delen skulle hysa en scen för en sådan ensamble. Men så blev det aldrig och Aline bodde bara i huset ett år, eftersom det visade sig vara dåligt byggt och läckte som ett såll. Men dess specifika arkitektur gjorde ändå att huset besvarades och finns än idag.
