Något som jag älskar, och aldrig tröttnar på, är de ukrainska julsångerna. Koleda, som de kallas, är inte bara körsång utan även ett härligt julspel, med massor av mystik och humor. Tidigare om åren var det ofta så att man hörde dessa sånger först efter den katolska/protestantiska julen. Nu har julfirandet i Lviv svällt över alla bredder och man kan höra de ukrainska julsångerna redan nu.
På det nya initiativet Goda traditioner i Galizien, en julmarknad med lokala producenter av delikatesser, kunde man idag höra dessa vackra sånger. Det kommer man kunna göra till slutet av januari, ackompanjerat av härliga dofter från grillen, korvar, ekologiska getostar och som grädde på moset kan man köpa smarriga bakelser tillverkade av konditoriet Zdoblew.
Jag turistar ofta i Lviv. Med det menar jag att jag försöker gå runt och upptäcka staden på nytt. Jag försöker se staden som om det är första gången jag ser den. Lviv är nämligen en stad som förtjänar att ses många gånger. Så outtömlig är dess historia.
Men ibland behöver man hjälp på traven att se det man sett ur nya vinklar. Och sådan hjälp tog jag idag. Ivanna Gonak är guide och medförfattare till böckerna “Lviv på polska”, som hon skriver tillsammans med Ksenia Borodin. (Böckerna finns bara på ukrainska och polska, men de är väl värda att titta i, även om man inte förstår språken.)
Ivanna Gonak visade mig idag det österrikiska Lviv. Hennes kunskaper är enorma och de går både på bredden och djupet. Jag har idag, på bara två timmar, fått en helt ny synd på Lviv. Ivanna Gonek väver samman anekdoter med fakta. Lyfter fram de små historierna, utan att väja för de stora eller de svåra ämnena. På så vis ger hon öppningar till nya förståelser av Lvivs historia. Även för oss som vet förhållandevis mycket.
Jag var så upptagen av att lyssna och ta del av denna skattkammare, att jag helt glömde bort att fotografera. Nåväl, en klenod lyckades jag i alla fall fånga, ett fäste till en centraldammsugare. Det ni!
Jag måste erkänna en böjelse. Den är kanske inte särdeles bisarr eller frånstötande, men likväl en böjelse. Lägenhetsmuseer. De har någon slags mystisk makt över mig. Att träda in i en förgången tid. Glänta på dörren till en annans trygga vrå. Det är ungefär som att fönsterspionera. En konst min mormor lärde mig, som jag dock inte utövar särskilt ofta.
Under flera år har jag därför hoppats på att få komma hem till Leopold Levitsky. Ett av de få kvarvarande lägenhetsmuseerna i Lviv jag inte besökt tidigare. Leopold var en graffare på riktigt. Han höll alltså på med grafik. (Inte det där kluddet på väggar folk kallar graffiti och som vissa tror åsamkas av graffare.)
Leopold föddes i Ternopil-regionen, son till en smed. Hans far var polack och tydligen väldigt sträng fader. Hans ömma moder var ukrainska och enligt vår guide mycket vänlig, men hunsad av Leopolds far.
Leopolds far ville att sonen skulle bli en respekterad advokat, så fader skickade honom till Kraków för att studera juridik. Hur det gick till vet jag inte, men Leopold blev istället inskriven på konstnärliga akademin.
Under sina studier testade han allt inom dåtidens moderna konst, såsom abstrakta till kubistiska uttryck. Men som en enkel man från tuffa förhållanden började han snart intressera sig för andra saker, och snart upptog arbetarnas kamp hans uppmärksamhet. Det här intresset ledde till en utställning i Kraków där han skildrade arbetarnas kamp. Det gillades inte av polisen och utställningen stängdes, han kastades ut från akademin och hamnade i fängelse i fyra månader. Trots denna fadäs fick han senare komma tillbaka till akademin och slutföra sina studier.
Efter studierna flyttade han hem till östra Galicien. Här mötte han sin fru. Eftersom Leopold inte tyckte om att leva ett enkelt och okomplicerat liv så valde han att gifta sig med en judinna. Hans far var inte nöjd.
Och när andra världskriget bröt ut tvingades det unga paret fly. Till Uzbekistan! Låter kanske konstigt, men hans fru hade släktingar där och det var på ganska behörigt avstånd från kriget.
Efter kriget slog de sig ner i Lviv och i den lägenhet som de bodde i fram till det att de dog. De var barnlösa, så Lviv stad har fått äran att överta hemmet.
Själva museet har egentligen inte så många spår från deras gemensamma liv. Det finns några skåp. Lite samlingar av hutsulkeramik och annan hemslöjd. Och massor av målningar, teckningar, fotografier osv från hans produktion och deras gemensamma liv.
Det som intresserar är all grafik som Leopold lämnat efter sig. Hans produktion var extremt stor och mycket skiftande. Han var verkligen inte en konstnär som fastande i ett spår. Här testades tekniker, uttryck och format med en lekfull nyfikenhet och verkligen inte är speciellt vanlig nuförtiden.
Och det är väl det som finns kvar i mig när jag går ut genom dörren och lämnar lämnar deras hem. Lekfullheten. Levnadsglädjen. Nyfikenhet. Och humorn. Tack Leopold för att du fanns, finns och delar med dig än idag.
En av de saker jag uppskattar mest med ukrainska julen är Dominikanska katedralens körfestival, där ukrainska julsånger (Колядки) framförs av olika körer. Igår hade jag turen att få lyssna till en kör med blinda deltagare. De hade väldigt vackra och klara röster. Körledaren, som stod bakom kören istället för framför, hade dessutom flera innovativa arrangemang på julsångerna.
Tyvärr har jag missat kören Soli Deo. Jag har aldrig fått möjlighet att lyssna till dem live.
Idag var första dagen för årets kaffefestival i Lviv. I år är det många nya aktörer som fått utrymme. Bland dem märks svenska initiativet Fika. De svenska och ukrainska blågula färgerna passar fint ihop. Dessutom avgörs vem som är årets bästa barista på festivalen. Man har många olika tävlingar i flera olika kategorier. Just idag avgjordes vem som blev bästa barista i aeropress. En av deltagarna i denna tävling var Alternativa kava, några som jag har skrivit om tidigare. Det syntes att juryn gillade just deras kaffe mycket. Vem som vann vet jag inte, eftersom jag blev tvungen att springa tillbaka till universitet. Men jag tror nog att det blir fler besök på denna mysiga festival.
Turkiska gänget visste hur man poserar.Fika satsar på det svensk-ukrainska.Aeropresstävlingen.Fikagänget igen.Alternativa kava syns till höger.Godsaker till kaffet, kanske?
Man funderar ju lite hur snacket gick här.. En kaffesnigel, eh?
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRejectRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.