Tag: Ida Thoresen

  • Dagens anteckning – 1 november 2026

    Dagens anteckning – 1 november 2026

    Läsningstid: 3 minuter

    Låt oss återvända till skulptören Ida Thoresen, som jag skrev om den 29 oktober, och hennes hyllningsskulptur till “Enköpingsdoktorn” Ernst Otto Theodor Westerlund (1839-1924), ty det visade sig nämligen att en gnutta av hans livsverk går att finna i mitt hem. Dr Westerlunds blomma, eller rosengeranium, har sedan ett ovisst antal år stått i mina fönster. Ja, det är nu inte samma planta som följt mig, men på något sätt har jag alltid lyckats nosa upp ett nytt exemplar för att ställa i mitt fönster.

    Ernst Otto Theodor föddes i Öregrund, strax utanför Uppsala, som son till kyrkoherden i trakten, och han var nummer fyra i den femhövdade barnaskaran. Nio år gamla skickades Ernst till Uppsala för att studera vid Katedralskolan, men när han var 15 år gammal gick hans far bort och Ernst och den äldre brodern fick överta ansvaret för att försörja familjen. Det hindrade dock inte Ernst från att studera vidare; fem år senare avlade han studentexamen och ytterligare fyra år därefter hade han fullbordade kandidatexamen i medicin för att sedan fortsätta med licentiatexamen. Hans specialområde var gynekologi, men det var inom ett helt annat fält han skulle röna stor uppmärksamhet.

    År 1867 tog Ernst Westerlund över tjänsten som stadsläkare i Enköping. Han var då inte ens fyllda 30 år, vilket tydligen var ungt i sammanhanget. Det är oklart när han började intressera sig för psykiska sjukdomar, men det var i rollen som nervläkare han skulle bli vida känd. Patienter från Nordens alla länder och praktiskt taget hela Europa kom för att besöka den beryktade nervläkaren i Enköping. Han blev så känd och efterfrågad att han blev tvungen att sluta som stadsläkare.

    Vad var det som gjorde honom eftertraktad? Jo, Dr Westerlund skulle bland annat utveckla en särskild typ av matris för sina patienter. De fick i uppdrag att följa hans schema till punkt och pricka. Inledningsvis skulle de antagligen gödas eller utsättas för en avmagrungskur. De fick också ofta i uppdrag om att vistas ute i det fria och att till exempel gå på turer i fjällen. Han talade dessutom alltid i vi-form, vilket gav patienterna en känsla av att han var delaktig i själva sjukdomsförloppet. “Vi går upp tidigt på morgonen och sedan äter vi franskbröd, dricker en kopp te, innan vi tar en promenad”. Ja, så kunde det låta.

    Han hade också synpunkter på hemmiljön där det skulle vara luftigt och det är här som dr Westerlunds blomma kommer in. Han menade nämligen att blomman kunde rena luften samt att dess doft kunde lugna de nervsvaga patienterna. Idag vet man att blommor, vare sig de är dr Westerlunds blomma eller någon annan, dessvärre inte nämnvärt påverkar luftkvaliteten inomhus. Men däremot tror man att doften hos dr Westerlunds blomma faktiskt kan ha en lugnande effekt. Dess doft kan liknas lite vid citronmeliss, som även den anses ha en välgörande effekt på en stressad själ.

    Så även om dr Westerlund inte riktigt lyckades slå huvudet på spiken beträffande den blomma som är uppkallad efter honom, så låg det ändå ett litet doftkorn av sanning i vad han påbjöd.

    —

    Dr Westerlunds blomma är den större växten i mitten. Ni ser också Ida Thoresens skulptur av Ernst Westerlund.


    Bildens källa.

  • Dagens anteckning – 29 oktober 2026

    Dagens anteckning – 29 oktober 2026

    Läsningstid: 3 minuter

    Från ett kornigt fotografi blickar en kvinna med lite barsk uppsyn mot mig. Trots att hennes ögon inte går att urskilja förefaller de bära på en självsäkerhet som bara personer med särdeles stark karaktär besitter. Och nog var hon en kvinna som visste vad hon ville. Ida Thoresen, som hon hette, föddes i Göteborg år 1863. Fadern hade invandrat från Norge och mamman kom från Storbritannien, och släkten var spridd över hela Europa. Det här gjorde att Ida som barn ofta var på resande fot när familjen skulle besöka olika delar av deras stora släkt. Resandet var också något som följde Ida genom hela livet.

    Som alla unga närde Ida en dröm om sin framtid. I hennes fall var det drömmen om att bli en beryktad sångerska. Därav packade hon som ung kvinna sin väska för att resa till Tyskland och Italien så hon kunde studera sång för de bästa lärarna. Men efter några års studier visade det sig att hennes röst inte alls skulle klara en sådan påfrestning som sångerskeyrket krävde, och hon fick därför som 30-åring tänka om och staka ut en ny väg mot yrkeslivet. Det är lite oklart hur det gick till, men på något sätt halkade hon in på modellering, och det skulle komma att bli hennes värv.

    Under studietiden kom Ida också att möta den nio år yngre målarinnan och adelskvinnan Elisabet Barnekow från Sörby i Skåne. Elisabeth skulle bli Idas trogna följeslagare och livskamrat. De två bodde under flera år tillsammans i Paris, där de också studerade måleri och skulptur. Men de trivdes inte i de konstnärliga miljöerna som förstås dominerades av män. Av den anledningen hyrde de en egen ateljé där de slapp lektioner som kroki eller anatomi, som de inte alls var särskilt förtjusta i.

    Genom ett arv efter sin far var Ida ekonomiskt oberoende. Hon behövde därför inte söka vägar till försörjning och kunde välja mellan olika uppdrag. Enligt Svenskt kvinnobiografiskt lexikon ska Ida också ha sett som sin uppgift att sörja för att skydda Elisabeths bräckliga hälsa. Sålunda bodde de på somrarna utanför Göteborg medan de under större delen av året skulle vistas i södra Europa.

    De två livskamraterna hade dock alltid en stark koppling till Sverige och efter att Ida hade varit med och bildat Föreningen Svenska konstnärinnor år 1910, skulle Stockholm bli en hemvist för de två. Det var också i Stockholm som Ida skulle sluta sina dagar på denna dag för 89 år sedan. Elisabeth överlevde henne med blott fem år. Man skulle kunna säga att de två är fortfarande tillsammans, då de ligger begravda i Sörby i Skåne.

    Ida Thoresens produktion är förhållandevis stor och hon ska ha åstadkommit runt 100 skulpturer, som i huvudsak består av byster av hennes uppdragsgivare. Bland de mest kända skulpturerna finns en byst av Enköpingsläkaren Ernst Westerlund. Men hon skulle också modellera en byst av Elisabeth som idag finns att beskåda på Nationalmuseet i Stockholm.

    Bysten av Elisabeth
    https://www.facebook.com/share/1BmPSkJehk/
    En källa:
    https://skbl.se/sv/artikel/IdaThoresen