viewpoint-east.org

På en nästan svart himmel hänger den där, i all sin enslighet, och blickar ner något förstulet mot jordskorpan. Dess bleka anletsdrag kastar ut anemiska strålar över nejden. Men på Wisła tycks strålarna färdas längre, och månens fysionomi, ty det är den som avhandlas här, förvandlas på flodens yta till ett långt och böljande grått hår. Månen, så mytomspunnen, besjungen och diktad som ingen annan, vad finns det att förtälja om dig? Du, som fått ge namn åt allehanda galenskap, som mångalen hos oss, eller lunatic i engelskan. Du, som är så fruktad, men som vissa tycks spana längtansfullt mot.

Men månen är ju inte heller bara en måne, utan har även fått ge namn åt månad, och i ukrainskan återfinns samma tankegång, där misats’ (Мі́сяць) betyder både måne och månad. Men inte alla färdas i samma associationsbanor. I Polen kallar man nämligen månen för księżyc, vilket kan förklaras enligt en polsk krånglighet som inte är alldeles uppenbar för oss andra. Enligt en trovärdig källa ska księżyc betyda “son till en prins”. Ordet kan nämligen härledas från ordet för prins, som på polska är ksiądz, och sålunda blir innebörden av księżyc alltså sonen till denne prins. Men nu kan man med viss rätt fråga sig varifrån prinsen kommer, och faktum är att på den frågan verkar det inte finnas något svar. Den enda förklaringen som anges är att man tidigare kallade nymåne för księżyc och att månen fått bära detta namn oavsett fas. Se där, ett praktexempel på varför polskan är ett egensinnigt och förhoppningsvis svårt språk.

Men mest det obegriplig namnet på månen bland de språk som återfinns i vår närhet går nog ändå att finna i finskan och estniskan. Kuu heter månen på dessa två språk. Varför det förhåller sig så verkar man inte alls ha något svar på, frånsett att man har slagit fast att månen har kallats så av dessa folk i flera tusentals år. Ett urord i dess rätta bemärkelse, med andra ord.