viewpoint-east.org

Trädens kronor har snart satts i brand. De röda och brandgula bladen tycks brista ut som i en färgsprakande hymn till de allt kortare dagarna och solens inflyende aktivitet. Varför de nu är så strålande glada över det har en annan svårt att begripa.

Bland de mest ihärdiga att sjunga höstens lov finner vi lönnen. Dess röda skrud överröstar nära nog alla andra träd. Kanske beror det på att lönnen har en musikalisk ådra som nästan inget annat träd, och det är väl och därför som man gärna bygger instrument av lönnens trä.

Redan under antiken och romartiden började man använda lönnen för att tillverka instrument såsom lyror eller harpor. Ett sådant instrument hittades för några år sedan vid en utgrävning av gravar i staden Trossingen i södra Tyskland. I en grav, för en mäktig och rik man, fylld av olika dyrbara föremål, hittade man en lyra gjord av just lönn. Graven visade sig vara från år 580, vilket innebär att den var från järnåldern och lyran obestridligt från samma epok.

Lyran, som snart fick smeknamnet Trossingen-lyran, är ett ganska stort instrument vars längd mätet hela 80 cm och på sina ställen har den en bredd på 19 cm. Den har dessutom resonanshål, vilket är det första exemplet på instrument med slik ljudförstärkning. Stämskruvarna är förvisso av ask och hassel, medan stallet, som lyfter upp strängarna, är av trä från pil. Men lönnen bär alltså stommen.

Men det som verkligen fascinerar med Trossingen-lyran är dess rika dekoration. På framsidan syns krigare gå i led. Det är två grupper går rakt mot varandra. Den ena från lyrans topp, och den andra från dess underkant. De har stor lansar som de har håller upplyft. På deras huvuden syns hjälmar som mest liknar krukor, och under hjälmarna sticker långt hår fram. Krigarnas ansikten är alla individuellt utformade, där några har pipskägg och andra stora buskage. Deras klädesplagg har en tunikaliknande utformning. På deras fötter syns skor med klackar. Ovanför krigarnas huvuden avtecknar sig en bård med sammanflätade ormar. Och även på baksidan kan man urskilja ormar, närmare bestämt 44 stycken, som vävts samman till ett vackert ornament.

Vissa forskare förespråkar idéen att utsmyckningarna på lyran kan ha fungerat som en slags vägledning för musikern. Enligt deras teorier ska ornamenten ange olika skalor. Dekorationerna kan alltså ha fungerat som en slags tonackord likt de som jazzmusiker använder idag.

Självfallet fascinerar Trossingen-lyran människor i när och fjärran, och flera av dessa har gett sig i kast med att bygga sitt egna exemplar av lyran. Det verkar nästan finnas en liten armé av dessa instrumentbyggare världen över. Man skulle nästan önska att de skulle sammanstråla någonstans, för att tillsammans låta sina lyrors klang förenas i en gemensam ljudström.