viewpoint-east.org

Vid en trottoarkant har en förrymd lejongapsplanta slagit rot. Med sina gapande käftar tycks dess blommor nästan vilja bjuda in till något slags palaver med de förbipasserande. Som om de sa att här står vi och gapar efter mycket och mer.

Och de har nog en del att säga om både det ena och det andra, ty de kan ha funnits i våra trädgårdar ända sedan antiken. Under medeltiden lär de ha varit särdeles uppskattade, och de ansågs bland annat vara sinnebilden för styrka, djärvhet och mod. Den symboliken bär de måhända på ännu, ty lejongapen räds inte att blomma när andra blommor inte vågar titta fram.

Inom svensk folktro ska lejongap även ha haft en förmodad negativ inverkan på förräderi och till och med kunna visa onda ögat på porten, och därav planerades gärna lejongap runt husen som ett skydd mot trolldom av detta slag. I andra kulturer förknippas lejongap däremot med kärlek, starka känslor eller rentav lekfullhet, vilket kanske också kan förklara varför de ofta förekommer i buketter.

Om det folkliga namnet lejongap för tankarna till en av våra största kattdjur, så kan faktiskt dess vetenskapliga namn leda oss till nosar och kanske hela vägen till noshörningarnas horn. Det är nämligen så man kan tolka “rhin” i “antirrhinum majus” som lejongap kallas på latin. (Noshörning heter som bekant rhinoceros på latin.) Och det kan ju månne var så att man har ett horn i sidan åt tillvaron om man valt att slå ner bopålarna vid en trottoarkant.