viewpoint-east.org

Bland nötter, tomater, olika kålsorter och pumpor av alla de slag mötte jag idag ett lite sorgset väsen. Med sin långa hals böjd mot sin uppsvällda kropp tycktes den moloket begrunda sitt tillstånd. Det var nästan så att jag fick för mig att den inte riktigt var förtjust i att vara till försäljning på detta vis. Men man ska inte låta sig luras av en flaskkurbits bedrövade uppsyn, ty de rymmer nog mer glädje än sorg.

Precis som sina släktingar pumporna tillhör flaskkurbits gurksläktet, och man har lyckats fastställa att den är bördig från Afrika, och även Asien. Men någon gång för tusentals år sedan spreds den till Amerika och den nya världen. Forskarna verkar dock vara lite oense på vilket sätt flaskkurbits kom till Amerika. Ett forskarlag kom fram till att frön av flaskkurbits fraktades av paleoamerikaner, alltså de första amerikanska bosättarna, från Afrika till Amerika för ungefär 8000 år sedan. Men denna slutsats ifrågasätts idag, då man genom genetiska studier har dragit slutsatsen att flaskkurbits frön helt enkelt flöt över oceanerna och självsådde sig i Amerika. Man är nästan böjd att tro att det ligger ett korn, eller kanske frö, av sanning i båda slutsatserna.

Nåväl, de flesta känner kanske flaskkurbits bättre med namnet kalebass, och det beror på att vi ofta träffar på flaskkurbits när den torkats och gröpts ur och därmed blivit en kalebass. Och således har vi kommit in på mitt favoritämne, nämligen musikinstrument. För det är just vad kalebasser duger bäst till, ja, förutom att bli exempelvis skålar.

Bland de mest kända instrumenten som kalebass kan förvandlas till finns cabassa, som är nära släkting till maracas. Men bland andra kanske mindre bekanta instrument ingår stränginstrumentet berimbau, som inte bara har ett vackert namn utan även ett tilltalande utseende. En ensam sträng löper längs en träbåge som har fästs på en kalebass. Instrumentet tillskrivs ofta Brasilien, men finns även i många afrikanska länder. En berimbau kan åstadkomma hela tre toner, varav en ton är hög, en annan är låg och den tredje en surrande ton.

Ett annat instrument som går att mejsla fram ur en kalebass är det västafrikanska stränginstrumentet kora. Denna är långt mer avancerad och kan liknas vid en harpa, då den har hela 21 strängar. Många länder gör anspråk på att kora är deras. I Gambia menar man att det är deras nationalinstrument, men det var i 1300-talets Mali som den nämndes i skrift första gången. Och även i Senegal och Guinea är kora något av en nationalklenod.

Så här kan man hålla på, ty kalebasser kan bli många olika sorters instrument. Mer oklart är det hur det kommer att gå för den flaskkurbits jag mötte idag. Kommer den månne bli upphöjd till instrument eller återuppstå i en skåls skepnad? Eller är dess öde att förmultna och bli jord? Det återstår att se.