viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

Det är ganska troligt att några av läsarna av dessa envetna dagens anteckningar känner till att det är Georg Friedrich Händels dödsdag idag, men frågan är hur många av er som känner till att det idag faktiskt också är en födelsedag för en svensk ballerina, koreograf och riktig världsstjärna. Carina Ari, som hon kallades, föddes egentligen som Maria Karina Viktoria Jansson, på denna dag i Stockholm 1897. Hennes hem var faderslöst, och modern sjuklig större delen av Carinas uppväxt. Men det hindrade inte modern från att orka hitta en väg ut ur fattigdomen för sin dotter. Modern skrev nämnligen in Carina vid Kungliga teaterns dansskola, vilket skulle visa sig vara ett riktigt lyckokast av modern.

Bara något år senare skulle Carina Ari, 16 år gammal, begå debut på Stockholms Opera. Några år därpå skulle hon ingå i revykungen Karl Gerhards ensemblen på Fenixpalatset i Stockholm. Men det skulle visa sig att Carina Ari inte bara var en skicklig dansös utan även en mycket uppfinningsrik koreograf. Det första exemplet på hennes originella dansskapelser går att skåda i Mauritz Stillers stumfilm Erotikon från 1920. Samma år fick hon anställning på den Svenska baletten i Paris. Här skulle hennes stora internationella genombrott som dansös komma. En av de mest uppmärksammade uppsättningarna, där Carina Ari hade huvudrollen, var en föreställning som byggde på Hugo Alfvéns Midsommarvaka, med dekor och scenografi av Nils von Dardel. Under tiden i Svenska baletten skulle hon också träffa sin blivande man, tonsättaren och dirigenten Désiré-Émile Inghelbrecht. De två skulle sedemera samarbeta i flera uppsättningar.

Efter tre år i Svenska baletten bröt Carina Ari upp, och nu skulle hon även slå genom som koreograf. Bland annat låg hon bakom en föreställning med åtta danser (Scènes dansées) som skulle göra sådan succé att hon med den turnerade land och rike runt. Dirigent var hennes make och bland scenograferna märks Isaac Grünewald. 1927 fick hon i uppdrag att skapa danser till en fest på Élyséepalatset i Paris, där den franske presidenten närvarande. Hennes koreografi blev så uppskattad att hon snart gavs i uppdrag att skriva ytterligare en dansföreställning, men nu till Operan i Paris. Till den valde hon att utgå från Gabriel Faurés “Clair de lune”, men Carinas uppsättning fick istället titeln “Rayon de lune” (“Månstrålen”). Några år senare skulle Månstrålen även ha en bejublad uppsättning i Stockholm.

Carina Ari skulle vara verksam som dansös fram till 1939, då hon till mångas besvikelse lade balettskorna på hyllan. Och hon skulle inte heller verka i större utsträckning som koreograf efter det. Kanske berodde det på att hon gifte om sig med Jan Moltzer, som var en av ägarna till ett stort spritföretag. Paret skulle också lämna Europa och slå sig ner i Argentina. Om det var här hon slog in på sin andra yrkesbana, nämligen som skulptör, vågar jag dock inte svara på. Carina Ari skulle faktiskt bli förhållandevis framgångsrik även inom det området. En av de mest kända skulpturerna som hon skapade var en byst av Dag Hammarskjöld, som än idag finns att skåda i New York.

Carina Ari bodde fram till sin bortgång 1970 i Argentina, och efter sig lämnade hon ett stort arv som idag utgör en stiftelse som varje år delar ut stipendier till unga lovande dansare.

—

Carina Ari i Wien 1922