Tag: Dagens anteckning

  • Dagens anteckning – 24 augusti 2026

    Dagens anteckning – 24 augusti 2026

    Läsningstid: 2 minuter

    På landborgen vid Tågaborg i Helsingborg fladdrar en gulblå vimpel i vinden mot Öresunds blå ton. Ute på sundet syns färjorna styra mellan Helsingborg och Helsingör, på sitt maniskt repetitiva vis. Fram och tillbaka i ett till synes oändligt kontaktsökande. Understundom går vinden vilse och vimpeln hänger trött mot flaggstångens smala fysionomi. Men så kommer en bris från sundet och den gulblå vimpeln fäller ut hela sin längd över himlen. För ett ögonblick ser det nästan ut som en ukrainsk flagga. Och det skulle ju passa om det vore en ukrainsk flagga, enär det idag är 35 år sedan Ukraina fick sin efterlängtade självständighet. Men vimpeln på landborgen är omisskännligt en svensk vimpel, och likheten med den ukrainska är i detta fall bara en chimär.

    I världen finns faktiskt, enligt vad jag förstår, blott fyra nationer som har gula och blå flaggor. Det är förutom Sverige och Ukraina, även Palau och Kazakstan. Ur ett svenskt perspektiv är de två sistnämnda förhållandevis anonyma, men Ukraina intar däremot en särställning i vårt medvetande. Det har förvisso inte med färgerna på våra flaggor att göra, men det är ändå möjligt att just denna överenskommelse skapar en synnerlig frändskap. Ett slags gulblått band som löper mellan våra två länder.

    Det har förstås inte alltid varit så. För bara något decennium sedan var kunskapen om Ukraina så ringa bland svenskar att en kulturjournalist på en icke nämnd tidskrift en gång frågade mig vad Ukrainas huvudstad hette. “Är det Minsk?” frågade hen med ett oroligt leende på läpparna. Men sedan dess har de flesta i Sverige byggt upp en kunskap om Ukraina, och på nyheterna fladdrar nästan dagligen bilder från Ukraina förbi. Vid mitt första besök i Ukraina första gången vid detta seklets början, förvånades jag däremot av ukrainarnas kunskap om Sverige. Den var inte alls lika bristfällig som vår. Måhända ett utslag av ukrainarnas ständigt lika uppfriskande nyfikenhet.

    Så även om Rysslands aggression mot Ukraina innebär mycket lidande har det också på sitt sätt också skapat en ny slags samhörighet mellan Ukraina och Sverige. Kriget har fört oss närmare varandra. Men man skulle ju kunna ha önskat att det inte skulle ha behövts så mycket blodspillan för att ett intresse skulle födas.

  • Dagens anteckning – 23 augusti 2026

    Dagens anteckning – 23 augusti 2026

    Läsningstid: 3 minuter

    Längst ut på piren i Mölle står hamninloppets fyr och kastar gröna och röda skuggor med sin fyrlykta. Nattetid ledsagar den sjöfarare in i hamnen, eller från att komma för nära land. Men dagtid kan den alltså förnöjt leka med olika färgspel på pirens stenläggning.

    Mölle fyr är inte särskilt omtalad i trakten, då dess gigantiska större släkting på Kullens topp helt stjäl all uppmärksamhet. Men trots det har Mölle fyr en aktningsvärd ålder. Den placerades nämligen här redan 1881, men det är väl rimligt att anta att det sedan tidigare hade funnits någon slags fyr på platsen. Ty fyrar har sedan urminnes tider gått vid vår sida.

    Redan under forntiden tände vi eldar för att vägleda sjöfarare på de mörka haven. Tekniken utvecklades och under medeltiden skulle man konstruera ställningar på vilka man fäste metallkorgar som man kunde elda i. En av de första av detta slag i Skåne lär ha placerats på Falsterbo på 1230-talet, men då ingick Skåne som bekant i det danska kungariket. Under 1600-talet kom så de stenbyggda fyrarna och bland de första var den som står uppe på Kullaberg.

    Det är inte bara Skånes första fyr som har danskt påbrå, utan även självaste Mölle beskrevs för första gången av danska källor. 1491 kallades samhället Myllæ och ungefär hundra år senare dyker den upp med namnet Mölle leye. Av namnet kan man anta att här kan det ha funnits både en mölla, eller kvarn, samt att det var ett fiskeläge. Man har dock inte lyckats få någon reda i om vilket slags kvarn det kan ha rört sig om, men det är inte otänkbart att det kan ha rört sig om en vattenkvarn som låg i den bäck som tidigare rann genom Mölle.

    Själva hamnen tillkom under 1750-talet och det var traktens bönder och fiskare som byggde den. Kanske var hamnens tillblivelse också en av orsakerna till att samhället växte under 1800-talet och strax efter att fyren invigdes var det 120 hushåll i Mölle. 1890 skulle dock en förödande brand ödelägga hela byn, och när man byggde upp Mölle igen beslöt man att bygga mer brandsäkra hus av sten samt anlägga bredare gator för att förhindra att en brand skulle kunna sluka hela byn.

    Men då hade Mölle redan blivit en beryktad badort som lockade badgäster från både när och fjärran. Samhällets skepnad skulle med det helt förändras. Vilket är, som ni nog också förstår, en helt annan historia.

  • Dagens anteckning – 22 augusti 2026

    Dagens anteckning – 22 augusti 2026

    Läsningstid: 2 minuter

    Många kanske ser en ganska ordinär betongkatt, när de tittar på den här bilden från Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Men varje gång jag ser detta leende lejon förs mina tankar till terrordådet på Drottninggatan 2017, då fem personer miste livet och många skadades både fysiskt och psykiskt.

    På en av alla bilder som fladdrade förbi de där dagarna efter dådet, var det en som gröpte en särdeles djup urgröpning i mitt inre. Bilden visade ett lejon av detta slag, stod som brukligt, förnöjt leende, men vid dess främre tassar syntes en pöl av mörkt blod.

    Ärren efter det dådet sitter fortfarande kvar i det svenska samhället. Måhända refererar vi sällan till händelsen i samtal med varandra, men det är som om den sitter där, någonstans bakom ord om vår gemenskap. En gemenskap som nog både trasades sönder och sydde nya sömmar på en och samma gång.

    Och idag, dagens efter det då ytterligare ett fruktansvärt dåd har skett i Sverige, förs mina tankar till den unga flicka som förlorat sitt liv och till hennes anhörigas bottenlösa sorg.

    Kanske var det också därför, som jag stannade en stund framför detta lejon idag.

    Som i en bön om att vansinnesdåd aldrig mer ska ske.

    Trots att jag förstår att det är inget annat än en ouppnåelig dröm.

  • Dagens anteckning – 20 augusti 2026

    Dagens anteckning – 20 augusti 2026

    Läsningstid: 2 minuter

    Bland sådant som kanske inte alla och envar tänker på till vardags återfinns månne estnisk mytologi. Och då vet man med största sannolikhet inte heller att denna mytologi är oerhört rik på allehanda väsen som lurar i praktiskt taget varje hörn. Som exempelvis den ondskefulla Kratt, som gjordes av hö och pinnar och kom till liv om man gav tre droppar av sitt blod till han därnere, ni vet. Eller Pikne, som är blixten och åskan. Och varför inte Kuu som är månen. Om man har otur så kan man springa på Murueide Tütred (döttrar till Murueit) som är en slags älvor, och inte heller vill man träffa på Näkk, en kvinnlig motsvarighet till Näcken. Ja, så här kan man hålla på hart när i oändlighet, ty det förefaller som om esterna har fler väsen än de flesta. Varför det förhåller sig så vågar jag dock inte svara på.

    Sådant, och mycket annat, kan man få redan på under en middag på en konferens för svensklärare i utlandet.

  • Dagens anteckning – 19 augusti 2026

    Dagens anteckning – 19 augusti 2026

    Läsningstid: 2 minuter

    Dagen har präglats av ytterligare ett veterinärsbesök av det mer akuta slaget. Katten har klämts på, bestulits på både blod och urin (ja, det är nog så hon ser på saken), för samma symptom som de två tidigare gångerna. Den enda nya informationen som framkom under dagens besök var att det fortfarande finns bakterier i hennes urin, vilket faktiskt innebär att den fem dagars långa antibiotikakuren inte hjälpte. Men som alla och envar vet är antibiotika inget som magen uppskattar, så symptom på magproblem har med andra ord tillkommit. Därtill har hennes njurvärden tyvärr försämrats, även om veterinären inte verkade anse att det var av det mer alarmerande slaget just nu. Listan över olika preparat som hon ska ges växer också för var dag som går och den är snart lika lång som hennes morrhår.

    Så nu återstår bara att vänta på provsvar, som i enlighet med svensk kutym tar god tid på sig. Med andra ord får katten vänta tills nästa vecka innan hon får besked om nästa steg i behandlingen, om bakterierna är resistenta eller går enkelt att behandla.

    Väl hemma från det föga uppskattade besöket hos veterinären såg katten nästan helt normal ut igen (bildbevis bifogas), och låt oss hoppas att veterinärskonsten inom en snar framtid lyckas utröna vad som ger henne sådana besvär. En katt på 19 år förtjänar det, skulle man kunna tycka.