Ibland rullar associationsbanorna till dagens anteckning ihop sig ungefär som en katt som ligger och tar sig en tupplur efter en utsökt måltid. Förnöjt ligger oanvända resonemangen där och istället för att veckla ut sig, för de nogsamt in alla tänkbara tankeanknytningar in under sig. Inga förlupna funderingar släpps fram. Och till och med den utskjutande tankesvansen sticks skickligt in mellan de fullständigt tanklösa benens totala rofylldhet.
För att försvåra saken ytterligare lägger varje försök till inpassat tankemönster, som synes, även tassarna över ögonen och vägrar fånga upp omvärldens olika rörelsemönster eller händelseförlopp. Inte ens öronens förmåga till perception är man vidare betjänt av, detta trots deras tillspetsade form.
Sådana dagar famlar man efter de olika lösryckta fraserna och betänkande utan att för den delen lyckas sammanfoga några fattbara innebörder. Men det måste ändå medges att det understundom roar, nå, i alla fall en smula, att följa alla de krumbukterna tankarna gör för att undgå att sättas på pränt.
