viewpoint-east.org

Tankar som följer mig

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: ,

Det är ofta som jag upprörs över att andra inte oroar sig lika mycket som jag gör. För en tid sedan skrev jag en status på Facebook, som jag fått både positiv och negativ respons på. Så här skrev jag:

“Min favoritsysselsättning här i Lviv är att vandra runt i stan. Det finns nästan inte ett område mina skosulor inte nuddat. Jag kan stan som insidan av min jackficka.

Häromdagen gick jag, som så ofta, förbi militärsjukhuset. Vanligtvis är det en tyst sovjetisk klump med nästan ingen aktivitet runt huset. Men inte denna dag. En liten scen hade ställs upp och ett band spelade. Skulle kunna ha varit ett rogivande scenario.
Men det var det inte.

Framför scenen fanns det en skara åskådare. Vid en snabb åsyn skulle man kunna tycka att allt var del av en gemytlig scen. Men när jag studerade åhörarna närmare försvann förmågan att se något gemytligt.

Vad jag såg var sårade soldater. Någon som förlorat sitt ena ben. Någon med ett stort bandage på huvudet. Några i rullstol. Andra med mindre synliga skador. Men ändå, alla var tydligt märkta av kriget.

När jag stod där fick jag åter den hemska förnimmelsen som hemsöker mig allt oftare. Att det som pågår nu inte är, och aldrig kan bli, en liten isolerad konflikt. Det här är något större och groteskare. Något som inte kommer försvinna bara för att vi blundar eller vänder bort blicken.

Det här är vårt krig. Europas krig. Ett krig som kan sträcka sig över hela kontinenten.
Det var i den stunden jag önskade att ni alla skulle tvingas att se det lidande som pågår. (Och då inte bara soldaternas, utan också de civila.) Det var då jag önskade att inte ni heller skulle känna någon ro när ni gick och la er. Att inget kändes riktigt meningsfullt och att framtiden är ett grymt och elakt tingest.”

(1 maj 2015)

Jag vill tacka norska Maidan som publicerade min status.

Share

Ukraina – Ett mångkulturellt samhälle

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: , ,

Årets första postning är en hyllning till det mångkulturella samhället. Ett samhälle där olika religioner, kulturer, etniciteter finner gemenskap och samhörighet. Under revolutionen i Ukraina förra året, lyckades man med detta. Redan från dag ett var revolutionen mångkulturell. Mustafa Najjem, en ukrainsk journalist med afghanskt ursprung, kallade demonstranter till Euromajdan. Det var det som blev starten på den revolution som slutligen drev presidenten ur landet. En revolution som har potential att förändra Ukraina i grunden och ge landet en möjlighet att bli demokratiskt och göra sig av med en korrupt maktapparat.

I denna video får vi möta en muslimsk bataljon som strider för Ukraina i östra delarna av landet. De strider för Ukraina för att det är i Ukraina som de bemöts som likvärdiga människor. Vi i Europa har med andra ord en del att lära av Ukraina.

Filmen är gjord av BABYLON’13

Share

Och när fred skapas

Category: by sophie engström, literature, photo by prallin, russia, ukraine
Tags: , , ,

Jag tror jag var med om ett historiskt ögonblick igår. Verkligen! På riktigt! Men det är väl visserligen vad alla tror. Att de är där när något historiskt avgörs. Hmmmm, får mig osökt att tänka på Linn Hanséns senaste diktsamling “Gå till historien“, men nu var det inte det jag skulle skriva om. Nej, den där känslan av något historiskt som skapades, var något så odramatiskt som en tandemläsning mellan den ukrainske poeten Serhij Zjadan och hans ryske kollega Lev Rubenstein. Det kan ju låta som något odramatiskt och ointressant. Något torrt och sömning. Ja, ett sådant där ögonblick som dör bort… Suddas ut ur minnet. Men inte gårdagens tillställning. Mitt under ett krig i östra Ukraina, inte långt får Zjadans egen hemstad Charkiv, skapade de båda herrarna en stund av fred. En stund av normalitet, även om vi alla i lokalen var väl medvetna om att ett liknande möte aldrig skulle kunna ske i Moskva. I Lviv igår skapades en stund av gemenskap och eftertanke. Ömsesidig respekt och omtanke. Ett möte i fredens tecken.

Att Lev Rubenstein är en ödmjuk och rättrådig människa vet jag sedan tidigare. Jag träffade honom kort 2005 och blev betagen av hans ödmjukhet och lyhördhet. Egenskaper han fortsätter att odla. Hos sig själv, och hos dem han möter. Han är dessutom en av de drivande krafterna bakom fredsrörelsen i Ryssland. Zjadan, å sin sida, verkar för att ryskan och ukrainskan ska kunna samexistera i östra Ukraina. Han har enträget öppnat dörrar mellan låsta positioner. Dörrar vi tidigare trodde vara hermeneutiskt tillslutna. Så egentligen förvånar inte mötet nämnvärt. Men den magi som uppstod var ändå oväntad. Jag trodde helt enkelt inte att samspelet dem emellan skulle drabba mig så. Jag trodde helt enkelt inte att publikens vördnadsfulla ansikten skulle nå mig. Jag trodde nog aldrig att man faktiskt kunde skapa fred genom ordets kraft. (Jag har väl tidigare hoppats att så har varit fallet, men det är väl först när man verkligen erfar något som man kan… förstå.)

Men nu vet jag bättre. Vi KAN skapa fred. Och vi kommer att segra. Vår drivkraft kommer alltid vara starkare.

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

Related Posts with Thumbnails
Share

%d bloggers like this: