viewpoint-east.org

Bland ekarna

Category: by sophie engström, Historia, Kåseri, krönika, ukraina
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

8 december 2022
Dagens ukrainska oblast
Zaporizjzja oblast, eller Zaporizjzja
Dubovyj haj

Från måleri i Petrykivka beger vi oss till Zaporizjzja oblast, eller Zaporizjzja för att kontemplera i en eklund. Eklunden heter Dubovyj haj (Дубóвий Гáй) på ukrainska och ligger i den folkrika staden Zaporizjzja. Eklunden är ett riktigt rekreationsområde för stadsborna, och är givetvis mycket omtyckt. Här kan man välja mellan att vandra under de stora ekarnas beskydd, spela fotboll, fiska i den lilla dammen, eller om man hellre vill, mata fåglarna som förföriskt simmar runt i sin egna lilla fågel-metavärld.

Det ska dock erkännas att eklunden inte bara består av ekar. Här ser du pilträd, björkar och alla sorters träd, men inte gör det lunden sämre för det. Man kan njuta likfullt under en hängpil, som man kan njuta under en ek.

Men eklunden bär, som så ofta i Ukraina, på sina egna myter och legender. Och som så ofta i Ukraina är det svårt att avgöra vad som är riktigt, och vad som är en berättelse som vandrat från mun till öra, från mun till öra och så vidare. Måna av dessa legender har blivit berättade så många gånger, att de faktiskt mycket väl blivit en del av alldeles riktiga händelser. En legend, som varje invånare i staden känner till, lyder att ekarna planerades av kosackerna i Hetmanatet någon gång under 1700-talet. Hetmanatet var den semi-självständiga era, där kosackerna rådde från 1500-talet till 1700-talet, som avslutades med ett brak, när Hetmanen Mazepa förlorade slaget med Karl XII i Poltava. Legenden säger i alla fall att träden planterades efter att kosackerna hade förlorat slaget och sin sitt självstyre. Ekarna är i vilket fall som helst mycket gamla, så legenden kan mycket väl vara sann.

Det finns också en senare legend, som säger att den ukrainske anarkisten Nestor Machno, och hans bondearmé, som först stred i första världskriget, och senare i ryska inbördeskriget både mot de vita och mot bolsjevikerna, skulle ha genomborrat en av ekarna med allehanda vapen som de kom över. Legenden fick fäste bland folket, och blev något av en kultplats. Någon valde därför att sätta upp en skylt som förkunnade att detta var en ek under vilken Nestor Machno och hans mannar år 1921 hade sammanträtt. Det här gillades dock inte av det sovjetiska styret, eftersom Machno stridit mot sovjeterna, och eken höggs ner. För säkerhets skull fyllde man hålet med cement, så att den revolutionära eken inte skulle få för sig att växa upp igen.

Men eklunden med sina ekar och alla andra träd, står ändå ganska stadigt på jorden, och det finns nog en och annan som genom att tänka på dess långa, historiska rötter kommer till insikt om att vi är här under ett ganska obetydligt stycke tid.


I eklunden.


Wiener kaffeehaus står där det står – ser hur vi kommer och går

Category: Alice Habsburg, by sophie engström, Galizien, krönika, turism, ukraina
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Med ett vant handgrepp placerar hon kaffekoppen framför mig. En ljuvlig doft av kaffe ringlar sig upp från koppen till mina näsborrar. Det här är stund av fullkomlig harmoni. Som ett stilleben från 1800-talets mitt. Eller som en haiku-dikt i form av doft, servitörens professionalism i kombination med klassisk kafékultur. Och det är väl bara på Wiener kaffeehaus i Lviv som man finner denna fulländade symmetri.

Wiener kaffeehaus i Lviv är legendariskt, likväl som det är en överlägsen överlevare. Kaféet har upplevt minst två riken och två imperier, och ser idag ut att kunna överleva minst fyra olika maktförhållanden till. Människor och dess språk kommer och går. Men Wiener kaffeehaus är som det var, och består. Intakt.

Det var under 1800-talet som kaffet fick sitt stora genombrott i Lviv. De bemedlade invånarna njöt av att knata mellan de olika kaféerna. Det första kända kaféet öppnade 1802, men det lär ha funnits kaféer redan på 1700-talet. 1829 senare slog i alla fall Wiener kaffeehaus upp sina portar för första gången.

Wiener kaffeehaus gjorde sig snabbt känt som ett tillhåll för intellektuella och politiska estradörer. Här flög diskussionerna genom rummet som projektiler, och ibland utbröt till och med handgemäng mellan olika grupper.

Det förhöll sig nämligen så att under den habsburgska tiden låg det Galiziska parlamentet där Lvivs universitet idag håller till. Det är bara några kvarter från Wiener kaffeehaus. Under den tiden lär därför kaféet varit en smältdegel för olika åsikter, och förbjuda tidningar lär ha gömts bland de tillåtna.

Under 1800-talets mitt ska också Wiener kaffeehaus ha förvandlats till någon slags tidig bank. Bankaffärerna ska enligt dessa uppgifter pågått mellan de olika kaféborden.

När Tsarryssland intog staden under första världskriget blev Wiener kaffehaus ett tillhåll för “mazepisterna” (mazepincy). Tillmälet anspelar på Hetman Ivan Mazepa. Det finns nog ingen ukrainare som inte vet vem han är, och han är nog den främsta orsaken till varför de känner till att det finns ett rike som heter Sverige. Mazepa anslöt sig nämligen till Karl den tolftes fälttåg mot Peter den store. Och det var tack vare Mazepa som vår stridshingst till kung kunde fly nederlaget i Poltava. Nå, det var en lång parentes. “Mazepisterna” var så man under Tsarrysslands tid kallade ukrainofilerna, alltså de som ville se ett självständigt Ukraina.

Ah, jag ser plötsligt framför mig hur Vasyl Vysjyvani träder in på kaféet. Ja, ni känner väl redan till honom, Wilhelm Habsburg. Alice Ankarcronas (sedermera Habsburg) svåger. Jag ser framför mig hur han lyfter koppen kaffe till sina läppar. Tar en klunk och låter sin blick flyta över de andra besökarnas fysionomier. Kanske flörtar han med någon dam vid bordet vid sidan om honom. Eller så är det en ung man. Han lär inte ha varit så nogräknad på den punkten.

Stanisław Lem, ni vet författaren till “Solaris”, beskriver i sin självbiografi “Höga slottet” hur han varje morgon på sin gåsmarsch mot skolan fångade in tiden från en av Lvivs få elektriska urverk som då huserade invid Wiener kaffeehaus.

Men Wiener kaffeehaus spännande historia slutar inte där utan löper rakt in i samtiden. Under Euromajdan 2013-14 förvandlades kaféet till sjukstuga och sambandscentral för de lvivianer som gjorde revolution. När revolutionen var över stängde man sina portar och renoverade. Idag står det som sedan 1829. Fast förankrat på sin plats vid avenyn Svobody.

Wiener kaffeehaus står där det står. Ser hur vi kommer och går.


Wiener kaffeehaus skymtar fram bakom det lummiga trädet till höger.