viewpoint-east.org

Från en motorhuv till trygghet

Category: by sophie engström
Tags: ,

Igår skrev jag om en liten rädd kattunge som vi räddade från en säker död i en motorhuv. Några av er undrar kanske hur det har gått för vår lilla motorspecialist.

Den ännu så länge namnlösa kattungen befinner sig nu i ett tillfälligt hem. Den har blivit undersökt av veterinär och är enligt utlåtandet frisk. På bilden nedan ser ni hur ren och fin den är. Jag kan försäkra er alla att så såg den inte ut igår. Då hade vi svårt att förstå att den antagligen skulle vara svart och vit.

Kattungen piper och skriker efter mamma, men vi hoppas att saknaden och minnet av mamman kommer att blekna bort (om de nu inte kan återförenas i ett härbärge). Förhoppningsvis kommer den bli glad igen.

På bilden ser ni hur morrhåren är långa och står rakt fram. Enligt vad jag förstått är det ett tecken på att katten mår fint.

Det problem som nu kvarstår är att 1) hitta ett permanent hem till vår lilla olycksfågel 2) hitta en rimlig lösning på problemet med mamman och de två andra kattungarna. De bor tyvärr på en dålig gård, med utsatt läge och ingen som matar mamman. Jag har varit där och gett henne vatten och torrfoder. Men det är en klen hjälp.

Jag vill påminna er om att det finns möjlighet att hjälpa ekonomiskt. Gå till kontaktformuläret och skriv mig en rad om du vill hjälpa till.

image


Språkförbistring besegras av godhet

Category: by sophie engström
Tags: ,

Alla som följer min blogg vet att jag ofta blir häpen och rörd över godheten här i Lviv. Egentligen är det väl ingen unik godhet, utan ett utslag av mänsklighet. De flesta av oss känner ju empati. Men ibland är det lätt att glömma bort att livet pågår som vanligt, även i ett land med krig och ekonomisk kris.

Idag var jag med om ytterligare ett bevis på denna godhet. Det är en lång och invecklad historia, men jag ska försöka sammanfatta den så levande som möjligt.

Igår kväll stördes min gård av ett hjärtskärande skrik. En mycket liten och vilsen kattunge skrek förtvivlat. Vi försökte få syn på den, men den vägrade visa sig.

I morse sökte vi vidare, men det var helt omöjligt att hitta den. Pipandet kom liksom lite från överallt. Ett tag trodde vi det var flera kattungar.

Men så plötsligt hörde jag att pipet kom inifrån en bil. Från motorhuven. Vid det här laget hade Olesia Isajuk från Lvivs djurskydd anslutit sig till vår sökande grupp.

Efter en timmes sökande efter bilens ägare, var vi nära att ge upp. Men precis som det såg som mörkast ut, dök bilens husse upp. Det visade sig att det var en av husets alla kattälskare. (Han har en bedårande liten vit katt.)

Att få ut en liten vildkattunge ur en bilmotor är inte lätt. Kattmat går ju inte att locka med. Den känner inte igen doften av Whiskas. Att tuta hjälper inte. Det är en myt.  Tillslut såg vår granne ingen annan råd. Han skruvade helt enkelt av hjulet.

Efter en lång stund av petande med pinnar och mjauande fick vår granne och hjälte ut en förskräckt kattunge. Olesia på djurskyddet stoppade ner den i en kartong och iväg till veterinären, för vidare slussning till ett härbärge för katter.

Men säg den eufori som vara för evigt. Lite längre ner på vår gata satt en annan liten krake och pep. Den hade gömt sig i en källarlucka. Vi var förbluffade. Vad hade hänt? En splittrad kattfamilj? Vad hade orsakat det? Vi letade vidare, och hade den otroliga turen att nästan snubbla över mamman. Hon låg i ett hörn på en annan gård, tillsammans med en kattunge. Lika gammal som den i bilen och den i källarluckan.

Efter mycket pip och vassa huggtänder, lyckades vi återförena kattungen i källarluckan med mamman. Nästa projekt blir att försöka fånga in mamman och de två sista kattungarna. Lvivs djurskydd söker nu efter härbärge.

Det bästa med den här historien är den värme som finns mellan oss alla. Trots viss språkförbistring så lyckas man alltid finna ett förstå varandra. Och hjälpa varandra.

Djurskyddet i Lviv har ständigt behov av pengar. Det finns enormt många hemlösa djur här. En del tycker väl att det spelar mindre roll om det finns en massa hemlösa djur, det finns ju så många människor som mår dåligt. Jag har aldrig förstått den märkliga rangordningen. Man borde kunna har empati för alla i nöd.

Om någon av er vill hjälpa djurskyddet ekonomiskt kan jag vara behjälplig.

image

Whiskas i bilmotorn


“Har du svans?”

Category: by sophie engström, photography
Tags: ,

För en tid sedan fick jag rådet att starta en blogg för att nå ut med mina texter och min kunskap om Ukraina. Jag har ju haft viewpoint-east sedan 2009, och fick det rådet mig att tänka på Benedikt i romanen Därv av Tatiana Tolstaja. I ett samtal med en annan invånare i landet Fjodrograd upptäcker han till sin förvåning att inte alla har svansar. “Har du svans?” … “Har du en blogg?”

Här kommer kanske en annan nyhet. Jag har en kamera. En Olympus OM-1. Jag använder ibland annorlunda filmer i min kamera. Som här, när jag använder Kodak Vision 250D.

Text och bild: Sophie “Sonia” Engström

May I 2016

I drank this

bloming on that side

where to?

aging is beautiful II

aging is beautiful I

in the cross rad

High castle again

take that break

gallaey ceiling

we are looking out

Strawberry bucket

taking that talk

00In the old town590003


Lvivs sopkris tilltar

Category: by sophie engström
Tags: ,

För exakt en vecka sedan hände det som inte får lov att hända. Soptippen utanför Lviv kollapsade och tusentals ton av giftigt avfall rasade rakt ner i det närliggande vattnet. Under räddningsarbetet förolyckades tre brandmän och en geolog.

Det här är inte bara en katastrof för de anhöriga. Det är också en katastrof för staden. Soptippen är nu stängd och stan letar febrilt efter var man ska göra av nya sopor. Lviv har dessutom flera tusentals besökare i veckan, och den anstormningen har redan lett till att stans ansträngda sophanteringssystem har pressats.

Lägg därtill de ekologiska aspekterna. Om giftet kommer ut i grundvattnet kommer hela regionen hotas.

Kritiken mot stadens borgmästare, Andrij Sadovyj, har hela tiden varit ganska hård. Man har lyft att han inte gör sitt yttersta för att förhindra en ekologisk katastrof i regionen. Under dagens stadsfullmäktigemöte var det meningen att man skulle diskutera situationen. Några hundra demonstranter hade samtalats utanför rådhuset för att ge uttryck för sitt missnöje. Några lyckades dessutom ta sig in i möteslokalen. Det kan vara anledningen till att man tillkallade kravallpolis till rådhuset. Under eftermiddagen har det beslutet ifrågasatts och till och med är polisanmälts (!). När demonstranterna bröt sig in i möteslokalen uppstod det tumult och polisen använde även tårgas.

Jag var själv på plats vid lunchtid. En mycket underlig och förvirrad stämning, med kravallpolis, civila spanare samt den gamla poliskåren. Den nya polisen syntes inte till när jag kom.

Borgmästaren dök inte upp på mötet som återupptogs vid 15-tiden, och oppositionspolitiker har enligt uppgift polisanmält att kravallpolis tillkallades.

Ni kan se bilder från dagens demonstration här, samt engelskspråkigt reportage om olyckan från UAtoday.

UPD: Borgmästaren betonade nu på eftermiddagen att dagens händelser var ett försök att destabilisera situationen i Lviv. Han nämnde dock ingenting om han tyckte att polisens ingripande var överdimensionerat.

Text: Sophie “Sonia” Engström


Utmärkta Collegium Musicum utmanar

Category: by sophie engström, music
Tags: , ,

Det händer att jag ibland glömmer bort att jag bor i ett förlovat land. Jag bor nämligen i landet med de många vågade och modiga initiativen. Ett sådant initiativ är Collegium Musicum. Jag hoppas kunna återkomma med ett längre reportage om deras verksamhet inom en snar framtid, men nu tänker jag skriva om kvällens konsert.

Kvällens konsert, som var en programpunkt i festivalen Virtuosy, var som så ofta en positiv upplevelse. Jag är ganska bortskämd vid det här laget med att nya horisonter öppnas, och ikväll var inget undantag.

Collegium Musicum leddes av deras fantastiskt begåvade dirigent, Ivan Ostapvytj. Jag är visserligen lekman, men jag kan avgöra om jag hör och ser ett gott anslag, och det har nämnda dirigent. Trots att ensemblen är liten, fjorton musiker fördelat på violin, viola, cello och kontrabas, så lyckas Ostapvytj, med sitt fantastiska anslag får ensemblen att lyfta. Jag är mycket imponerad av den precision och passion som han kan förena. Lägg därtill att han är ung, så förstår du nog att vi här talar om en framtidens storstjärna.

Kvällens konsert bestod av fyra verk. Två av dem för mig helt nya. Ensemblen inledde med Richard Wagners Siegfried idyll, omgjord till stråkensemble och piano. Vackert och svävande i sommarnatten. De spelade även Serenad för stråkar av Edward Elgar (op 30).

Kvällens solist var oboisten Marija Karpinets, som bor i Norge men kommer från Ukraina. Karpinets har en mycket varm och krämig ton, samt en inlevelse i musiken som gör att det känns extremt ledigt och till och med enkelt.

Karpinets spelade två verk. Inledningsvis spelade hon ett stycke av den amerikanska kompositören Samuel Barber, Konsert för oboe och stråkar (op 48). Han är ett helt okänt namn för mig, men jag kommer definitivt att söka upp fler kompositioner av honom. Karpinets lysande tolkning gav mersmak.

Kvällens verkliga höjdpunkt var dock den brasilianska kompositören Brenno Blauth. (Tyvärr finns det ingen svenskpråkig text om honom på wikipedia). Flera avsnitt klingade mycket bekant, och det kan bero på att jag är ganska förtrolig med brasiliansk folkmusik, som Blauth låtit sig inspireras av. Detta fick vi veta av vår utmärkta konferencier, Taras Demko (en av initiativtagarna till Collegium Musicum). Karpinets spelade den mycket dynamiska konserten för oboe och stråkar.

Något som förhöjde kvällens upplevelse var att Collegium Musicum hade blivit sponsrade av Lvivs ljusfabrik. Istället för den ibland trista belysning, som vi har på filharmonin, hade de levande ljus och belysning vid varje notställ. Jag är evigt tacksam över att några nu äntligen vågat utmana den föga mysiga ljussättningsnormen som man har på filharmonin. Något som vi åhörare och musiker annars måste utstå.

Jag delar ett litet filmklipp från kvällens konsert där ni hör Karpinets spela Samuel Barber. Filmen och fotot är fångat av Gustav Söderström.

På förekommen anledning vill jag påminna mina läsare att denna artikel är författad av Sophie “Sonia” Engström. I princip allt material på viewpoint-east är författat av mig.


När hon kom till vår stad

Category: by sophie engström
Tags:

Längs gatorna hänger nu humle. Slingrar sig. Åmar sig för oss gör den. Staden är inte längre ettrigt het. Inte kvav. Efter åskregn har trycket lättat. För oss alla.

Vi möter en ivrig ekorre. Förundras över varje ting som talar om sommaren. Den är här nu. Våren är helt bortglömd. Kvarlämnad till nästa år.

Vi snubblar vidare. Över kullerstenarna. Stannar en stund. Funderar på riktningen. Hit eller dit? Vad spelar det egentligen för roll?

Men vad är det egentligen som doftar. Kommer i små sjok. Ilar vidare och möter upp oss längre fram.

Det är inte tyst en minut. Fåglarna, av alla de slag, ljuder sina igenkännbara visor. Alla har de så mycket osagt.

Men vad är det nu som doftar? Som lurar oss hit och dit? Vänta. Jovisst, är det så. Så att det är jasmin. Det är jasmin som vaknat. Välkommen till oss och vår sommartid.

image


Rysk afton med mästerlig pianist

Category: by prallin, by sophie engström, music
Tags: , , , , , , ,

Som ni alla vet är jag en trogen besökare på Lvivs filharmoni. Det går faktiskt nästan inte en enda konsert utan att jag överväger att gå dit. Och en av årets höjdpunkter är festivalen Virtuosy. Igår fick jag mig dessutom en av årets största överraskningar.

Varför var det då en överraskning? Jag hade inte riktigt väntat mig en sådan pianist i världsklass som gårdagen bjöd på. Anatolij Baryschevskij bördig från Ukraina är helt fantastiskt skicklig.

Programmet igår, var ett sådant program som antagligen aldrig skulle förekomma i Sverige. Och det finns nog de som tror att det inte ens skulle förekomma i Lviv. Men där har de fel. Ukrainarna är inte “ryssofober”. Idén om det är ett tankemonster som inte finns i verkligheten. Alla kompositörerna var från Ryssland.

Konserten inleddes med Galina Ustvolskayas tre första pianosonater. Extremt minimalistiska, svårspelat och svårtillgängligt. Men Baryschevskij spel ledde mig in i hennes asketiska tonvärld. Kall som istappar. Men ändå het. Längtande. Till och med lite rasande. Mycket intressant tonsättare jag kommer att återkomma till.

Kontrasten blev stor till Aleksandr Skrjabins värme och färgkaskad. Ja, jag kan inte låta bli att tänka på färger när jag hör hans kompositioner. Baryschevskij spelade hans sex preludier, op. 13.

Därefter tog vi en promenad tillsammans med Modest Musorgskij i galleriet och tittade på tavlor. Jag har faktiskt aldrig hört den i pianoversionen, utan fått nöja mig med orkesterversionen. Nu vet jag faktiskt inte riktigt vilken jag föredrar.

Kvällen arrangerades i samarbete med de fenomenala Collegium Musicum. Vi är lyckligt lottade, vi i Lviv, som har dessa fantastiska tjejer och killar i stan.

Vilken kväll! Jag vandrade lycklig hem i sommarnatten, och kände mig så där särskilt gynnad som man gör efter man fått gå vid sidan om en fantastisk konstnär, som Anatolij Baryschevskij, några minuter.

Teckning av Gustav Söderström.

Teckning av Gustav Söderström.

Related Posts with Thumbnails

%d bloggers like this: