viewpoint-east.org

Om det där med trafiken och en saknad artist

Category: by sophie engström, music, ukraina
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Under mina år i Lviv har jag varit i konstant krig med Lvivs trafik. Det har väl egentligen inte antagit andra former än glåpord från min sida. Bilisternas benägenhet att köra runt, och parkera, på trottoarerna är väl det som oftast leder till de svavelosande svadorna från mig. Det finns också en tråkig tendens att alltid vilja vara först. Även om det bara ger tre meter till nästa “korky” (trafikstockning på ukrainska). Hänsyn är ingen dygd i ukrainsk trafik. Mitt favorituttryck är här “egoist” (något som jag inte alltid tror är lika nedsättande i en ukrainsk kontext). Jag har dessutom svårt att samsas med cyklisterna på trottoarerna. De behandlar oss fotgängare lika illa som bilisterna gör när vi försöker korsa gatan.

12631479_1063613430355795_4247223016247085809_n

859022_10205289887394967_5189016734517653015_o

Vi har tack och lov en grupp på Facebook som hänger ut syndarna till allmän beskådan. Här ser ni några bilder från den gruppen. Nästa steg är att rulla chaufförerna i tjära… (Det är i alla fall min plan.)

Dödstalen i trafiken är förhållandevis höga i Ukraina. Men de är ändå faktiskt jämföra med de i till exempel EU-landet Polen. Och jag kan själv intyga att Lvivs sämsta chaufförer är de många polacker som kör på våra gator. Det är som om de tänker att det är tillåtet att strunta i alla trafikregler eftersom de ändå befinner sig i ett laglöst land. Eller så har bara Polens sämsta chaufförer som vana att åka till Lviv och busköra.

Varje dag läser jag på Zik om alla trafikolyckor i Lviv. Och förhållandevis ofta om smitolyckor. Dessa tycker jag givetvis sämst om. Som häromdagen, när någon vettvilling körde ner två barn. Och smet från platsen. Jag har inte tillräckligt svavelosande ord för att beskriva vad jag känner när jag läser sådant.

Igår var det kanske extra många i Ukraina som tänkte på de onödiga dödsolyckorna. Det var nämligen ett år sedan den legendariska sångaren Andriy Kuzmenko förolyckades i en trafikolycka. Så Ukraina har fått sin alldeles egen Viktor Tsoj. Tragiskt nog.

By liushyk (Flickr: Скрябін) [CC BY-SA 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0)], via Wikimedia Commons

By liushyk (Flickr: Скрябін) [CC BY-SA 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0)], via Wikimedia Commons

Kuzmenko sjöng i bandet Skrjabin. Ett band som utan sin frontfigur antagligen inte kommer överleva många år. Men igår var det inte många som tänkte på det. På bland annat Svobody avenyn i Lviv var det fullt av fans. Som hyllade en förlorad hjälte. Något som aldrig hade behövt hända. Om det inte vore för Ukrainas usla vägar och bilisternas hänsynslösa körstil.

Bild från gårdagens hyllningar till  Kuzmenkos minne. Bild  © Alexander KULYK

Bild från gårdagens hyllningar till Kuzmenkos minne. Bild © Alexander KULYK

——

På WHOs sida finner ni internationell statistik över dödstalen.


Istället för Karpaternas parisiskor

Category: by sophie engström, hutsuls, photo by prallin
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Äntligen har jag fått höra dem blåsa i sina lurar. Känna hur marken vibrerar av de ljudvågor de åstadkommer. Och det var exakt så fascinerande som jag trodde. Vad talar jag om? Jo, huzuler, förstås.

Nationella museet i Lviv hade bjudit in en grupp huzuler som framförde traditionella sånger från karpaterna. Jag har aldrig haft möjlighet att just se dem handskas med deras horn, och det var faktiskt lika överväldigande som jag jade trott att det skulle vara.

Huzulinspirerat konstverk utanför Dzyga

Huzulinspirerat konstverk utanför Dzyga

Egentligen är det märkligt att jag intresserar mig för denna folkgrupp, som har mycket patriarkala traditioner. Men det kanske är de piprökande damerna som lockar. På wiki kan man läsa om dessa att De huzulska kvinnorna var omtalade för sin skönhet. Detta gällde särskilt de piprökande huzulskorna från staden Zabie. Under den österrikiska tiden kallades de för Karpaternas parisiskor. Vid festliga tillfällen prydde de sig med ett pannsmycke av silverdaler, koraller och färgade glaspärlor, diadem av påfågelsfjädrar, korallhalsband, broderade blusar och mjuka röda saffianskinnstövlar. Låter otroligt exotiskt, men synd då att de aldrig syns på dess tillställningar.


Fading colors

Category: by sophie engström, photography
Tags:

(Läsningstid: < 1 minut)

Some pictures from Lviv • Lwów • Leopolis • Lemberg

Autumn 2015

Shot by me and with my Olympus OM-1
Film: Film for film cameras Kodak 250D

Autumn Lviv 2015


Ukrainska julsånger

Category: by sophie engström, music, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: < 1 minut)

En av de saker jag uppskattar mest med ukrainska julen är Dominikanska katedralens körfestival, där ukrainska julsånger (Колядки) framförs av olika körer. Igår hade jag turen att få lyssna till en kör med blinda deltagare. De hade väldigt vackra och klara röster. Körledaren, som stod bakom kören istället för framför, hade dessutom flera innovativa arrangemang på julsångerna.

Tyvärr har jag missat kören Soli Deo. Jag har aldrig fått möjlighet att lyssna till dem live.

image

image

Två timmar med ukrainska julsånger:


Nytt år på gammalt vis

Category: by sophie engström
Tags:

(Läsningstid: < 1 minut)

Tolvslaget i Lviv var magiskt. Förtrollande.

Ett påbud från stadens ledning att begränsa fyrverkerierna, efterlevdes faktisk. Strax före tolvslaget gick jag ut till den krispiga vinterkylan på balkongen.

Det var helt tyst. Staden låg som i slummer. Men så hörde jag något. Några bjällror närmade sig. Och hovslag mot kullerstenen. Kanske ett ekipage med häst och vagn på väg hem från julmarknaden.

Sedan slog rådhusets klocka de tolv slagen. Ett nytt år. 2016. Och stadens centrum var tyst. Jag var tyst. Lyssnade till slagen. Lyssnade till det nya året.

lviv__the_winter_by_metttko-d595cjm
Via


Glowing Lviv in October

Category: by sophie engström, photography
Tags: ,

(Läsningstid: < 1 minut)

We have turned sheet. We have turned into November.

But even though, we will remember October. This glowing October. So unlike and also a like others. We walk by the trees. Aware of their life circles. Perhaps we started to think about our own life circles. Perhaps we thought about somebody else.

But before we knew it. A silent sigh. Made all leafs leave there nest. Down on the ground. Redecorating our paths.

But some of you are still hanging up there. Knowing that Winter will make a try. Later in December.

Lviv October 2015

(Click on the picture to se more.)


Lviv in July

Category: by sophie engström, photography
Tags: ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Lviv in July is calm.

Almost sleepy. You walk from a bench to café. From the shadow into the sun. You sit on your balcony. Contemplate over the tree. “How many peas will it deliver, this year?”, you might think. And if you are lucky, you can hear a clarinet duet. Diets preformed with crystal clear accuracy. You can take also trolley bus no. 13, and take a walk in a lushly dacha area. Admire the greeness. The insaness in all the growing.

Or you could just stay on that bench. Tell yet an other story…

Lviv July I 2015