viewpoint-east starts the new year with a Ukrainian animated movie called Zlydni. Even if zlydni means trouble or misery we hope that the new year will only bring good news.
On a happy day like New Year it is perhaps not usual to think on such dreadful past as the Holodomor. But one of my wishes for the new year is that at least Sweden will accept Holodomor as genocide. (A pervious posing in Swedish about this).
I have used Ilford3200 for this pictures.
Igår hade den svenska Luciatraditionen en miniturné i Lviv. Två företag med svenska ägare, Remit och Brainglass, hade vänligheten att bjuda in studenter som läser svenska vid Ivan franko universitetet.
Vi hoppas att detta kan bli en tradition i Lviv, att våra studenter får tillfälle att komma ut och möta företagare i Lviv med svensk anknytning.
Hos Brainglass
Sång hos Remit
Sedan blev det lussekatter, glögg och pepparkakor.
A couple of weeks ago I visited Kraków. This was my first visit in several years. During my last time I visit to Kraków I also visited Auschwitz. This effected of course my mood, but I also believe Poland has changed… a lot! Walking around in beautiful Kraków you can feel a certain atmosphere that you can’t feel anywhere else in Europe right now, and that is the atmosphere of success. From perhaps being the greyest country in Europe, Poland is today the most prospering one, and you can feel it. I am afraid though, that my pictures below is not completely fair to Kraków. My decision to use b/w film has nothing to do with Kraków, but late autumn. Late autumn is in itself b/w.
I have to say that Poland, Polish and Poles and awakened a curiosity in me, and I will certainly be back soon! With some more language skills.
I lördags, den 26 november, hedrade ukrainarna de som föll offer för en av Europas kanske värsta svältkatastrofer. Holodomor, som katastrofen kallas, har en årlig minnesdag som sker sista lördagen i november. I Lviv var det två olika ceremonier, en vid Taras Shevchenko monumentet på huvudgatan Svobody och en vid Stepan Bandera monumetet. Det kändes självklart för mig att välja ceremonin vid Taras Shevshenko monumentet.
Men varje år när Holodomordagen närmar sig skäms jag som svensk. Sverige tillhör den dystra skara av länder som vägrar erkänna att svältkatastrofen i Ukraina 1932-33 var ett folkmord. Den enklaste förklaringen är väl att man vill hålla sig väl med Ryssland. Men varför Ryssland själv inte tar avstånd från Sovjetunionens agerande är faktiskt helt obegripligt. Varför försvarar Ryssland Sovjetunionens förorättar?
Enligt min mening är det är sorgligt, för att inte säga direkt nonchalant, av Sverige att inte våga ta ställning mot ett uppenbart diktatoriskt handlande, så som Sovjetunionen faktiskt gjorde sig skyldig till under Holodomor. Varför denna fega utrikespolitik? 2008 erkände till och med Europadomstolen att Holodomor var ett brott mot mänskligheten! Och listan över länder som erkänner Holodomor är ganska lång. Sverige behöver helt enkelt inte känna sig som någon pionjär i denna fråga.
Efter en dansföreställning, tal och sång tändes det ljus.
En annan tradition är att denna dag tända ett ljus i sitt fönster
Just nu pågår en mycket fin utställning på galleri Primus i Lviv. Det är Romana Romanyshyn som ställer ut sina fina och underfundiga verk. ЧЕРВОНА КНИГА, Röd bok, som utställningen heter, innehåller illustrationen, etsningar och målningar.
Romanyshyns språk är lekfullt och inte översållat med symbolik, så som mycket konst är här. Hennes teknik är dessutom ofta lika intressant som själva motiven. Hon har bland annat jobbat med samma teknik som man använder för att göra ikoner, men hennes budskap är knappast religiöst utan fantasifullt och egensinnigt.
Romana Romanyshyn till vänster i bild.
Sedan min ankomst till Lviv är detta den absolut finaste och intressantaste utställningen jag sett. Romana Romanyshyns stil har tagit steget in i en europeisk kontext, och avståndet mellan Lvivs och ex. Berlins gallerier känns plötsligt inte så lång!
För någon vecka sedan begav vi oss till Djävulsklippan som ligger strax utanför Lviv. Det var en härlig promenad genom en höstklädd skog och som dagen till ära hade klätt sig i vit skrud.
Det finns flera olika sägner om Djävulsklippan och varför den heter som den gör. En är om en en drake som bodde här som livnärde sig på ungmöar från den närliggande byn Vynnysky. Men den kanske mest kända är den om djävulen som ville förstöra George katedralen när den byggdes i Lviv. Sägnen säger att han tog en stor klippa i sina väldiga klor och skulle flyga till Lviv för att släppa den över George katedralen. Men hans ork svek honom, och slutligen blev han tvungen att släppa den i skogen strax utanför Lviv. Och klippan står ju kvar, som ett tydligt bevis på djävulens misslyckande.
Vynnysky i dimma
