viewpoint-east.org

USC – öppnar upp för nya kontakter 

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Idag hade jag ett sådant där möte, som ger kraft och förhoppningar om en bättre framtid. Jag träffade nämligen Antalolij Kyryljuk och Anastasia Antonyk på organisationen USC – Ukrainian-Scandinavian Center

USC är en NGO som vill skapa kontaktytor mellan Ukraina och Skandinavien. Tanken är att man genom möten kan utveckla en förståelse som leder till djupare och starkare kontakter. I somras hade de en sommarkurs för norrmän och ukrainare i Tjernivtsi, en bedårande vacker stad som ligger belägen vid Karpaternas fot. Kursen, som blev mycket lyckad, kommer även att hållas i sommar. 

Det är Lvivs smala lycka att USC nu bestämt sig för att försöka starta upp i stan. Först ut är en kurs i norska. Och förhoppningen är att de också ska kunna starta kurser i svenska. Andra tankar är att kunna arrangera filmkvällar, föreläsningar, bibliotek m.m

Det intressantaste med USCs idé är att den är bilateral. Ukrainare ska kunna lära sig mer om Skandinavien, och skandinaver ska få en stabil och pålitlig vägledning in i det ukrainska samhället. Jag har själv efterlyst ett sådant initiativ.

Är du eller din organisation sugna på Ukraina? Ja, då är USC en bra ingång. 

Anastasia Antonyk och Antalolij Kyryljuk.


Julens stämmor 

Category: by sophie engström, ukraina
Tags:

(Läsningstid: < 1 minut)

Igår gick jag till Dominikanska katedralen och lyssnade till en manskör. Otroligt vackert och rogivande när deras varma stämmor omslöt oss. Tyvärr svårt att fånga magin med en mobiltelefon. 

Under den ukrainska julen har vi givetvis fått höra många olika körer, men detta var första gången jag fick höra en manskör sjunga de vackra julsångerna. 


Den ortodoxa julen

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Igår var det julafton hemma hos oss. Tolv rätter stod traditionsenligt på bordet, även om vi fick räkna ostarna det här året. Sallad känns inte så lockande när det nästan är -20 ute. Vi gjorde dock en väldigt god kutja, vetegröt, med katrinplommon och nötter i. Mums.

Stanisław Tondos (1926)


På besök i Alices värld

Category: Alice Habsburg, by sophie engström, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Del 1:

Det är märkligt hur vägar går. Ibland hittar man vad man söker snabbt och enkelt. Ibland söker sig vägarna till en. Alice Habsburgs väg är en sådan som kommit till mig, utan att jag aktivt sökt efter just henne.

För fyra månader sedan berättade en svensk vän om en svensk adelskvinna som bott och verkat i Busk. En liten stad öster om Lviv. Efter den korta redogörelsen för hennes liv har Alice sökt upp mig. Var jag än vänder mig kommer hon och hennes historia till mig. Och efter att jag läst hennes självbiografi är jag fast.

Idag var jag inbjuden till Busks folkets hus, Narodny Dim, för att berätta om vad Alice skrivit om hennes tid i Busk. Hon bodde en tid i Palats Badeni, som hennes första make ägde.

Jag kommer att återkomma till att berätta mer om hennes liv senare. Nu postar jag endast några länkar till vad stadens tidningar skrivit om besöket. Samt några bilder från palatset. Busk är för övrigt en stad som måste besökas om man åker till regionen. De har, förutom slottet, en judisk begravningsplats  som ses efter, samt flera fina museer och två äldre träkyrkor i gott skick.

Läs mer om dagens besök här: http://www.busk.net.ua/index.php/arkhiv/73-u-buskii-bibliotetsi-prezentuvaly-knyhu-ostannoi-volodarky-palatsu-badeni

Och här: http://buska-crb.blogspot.com/2017/01/blog-post.html?spref=fb

Även zik.ua skrev om mitt besök: http://zik.ua/news/2017/01/04/u_buskiy_bibliotetsi_prezentuvaly_knygu_ostannoi_volodarky_palatsu_badeni_1020589

Jag vid porten till palatset. (Foto: Gustav Söderström.)

Palatset har en välbehållen fasad. Från andra världskriget ägdes det och sköttes av militären. 

Vissa vackra detaljer finns kvar. 

Tyvärr har militären inte skött om palatset så bra. Men det har en enorm potential. 

Judiska kyrkogården. 

Bild från min presentation av Alice Habsburgs självbiografi. Jag får en bok om Busk av företrädaren för Busks stad.(Foto: Gustav Söderström.)

Efteråt var det dags för lite tilltugg.

Oksana, chefen för biblioteket, Ljudmila som är ansvarig för kulturevenemang i Busk, min tolk, Florentina Itkina, samt Ivan Tjichotjkiy som hjälpt till att anordna mitt besök. 

Ivanka Myhal, en känd operasångerska, bördig från Busk.


Hutsuler på Lvivs nationalmuseum

Category: by sophie engström, hutsuls, ukraina
Tags:

(Läsningstid: 2 minuter)

​Just nu pågår det en mycket fin utställning om hutsuler på Lvivs nationalmuseum. Utställningen har en ovanligt fin och genomtänkt hängning av föremålen. Det är svårt att med ord beskriva de fina mönster och färger som hutsulernas allmoge innefattar. Något som dock är påtagligt är de naivistiska dragen i målningarna och detaljerna. Färgerna är är klara, men ändå naturtoner.

Som sagt, svårt att beskriva med ord. Jag låter bilderna tala för sig själv. Och för att få den riktiga hutsulkänslan kan nu lyssna på lite hutsulmusik.


Skattjakt i Lviv 

Category: by sophie engström, ukraina
Tags:

(Läsningstid: < 1 minut)

​Viewpoint-east har äntligen fått en Facebook-sida. Det är märkligt att vissa saker tar så lång tid. Initiativet firas med att flagga för en artikel som kommer ut under julen. För en tid sedan intervjuade jag författarna, Kseniya Borodin och Ivanna Honak, till guide-böckerna Lviv po polsku (Lviv på polska). Det är en fascinerande historia om hur två energiska kvinnor lyckas sprida ljus och inspirera Lvivborna att bokstavligen se sin historia.

Ni kan läsa mer på Wikipedia och längta till att min intervju med de båda publiceras här.


Posten vilar inte i frid

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

​Mycket har ju förändrats i Ukraina, men  många göromål är forfarande konstiga eller aviga. Men de måste göras. Om de inte görs av mig, vem ska då vara här och förvirra alla? En av dessa konstiga procedurer jag envisas med att utföra är att posta paket till Sverige varje jul. Ja, egentligen är det väl inget konstigt med just göromålet. Det är ju sådant vi allt som mest sysslar med så här till jul. Det konstiga med just den här processen är att den liksom verkar obekymrad om tidernas gång och att alla andra processer har förändrats. Den har stelnat. I en annan tid.

För att posta paket till Sverige måste man inleda konversationen med postdamen (ja, de är alltid damer) med att motivera varför jag vill skicka paketet till Sverige. “Till Sverige?” frågas det alltid häpet. “Ja”, svarar jag näpet. Sedan får jag räkna med besvara den frågan minst en gång till. Ofta flera gånger.

När det är avklarat måste jag väga varje sak. Ska jag skicka en bok och en ask med godis måste de vägas var för sig. Det går alltså inte för sig att slå in flera saker i ett inslaget paket. Nej, då måste de pillas ut ur sina gömmor och rannsakas på vågen.

Tyvärr är jag vid det laget väldigt trött på att postdamen tror att orsaken till att jag inte förstår vad enda ord inte beror på nedsatt hörsel. Om jag har kommit så långt är det bara att vänta på det frenetiska hamrandet på tangentbordet. Under tiden kan jag få lov att fundera på varför ukrainska postkontor bistår med toalettpapper, choklad, saltade solrosfrön, nudlar, tändstickor och tvål, men däremot så är vadderade kuvert en bristvara. En ekvation jag inte löst under alla mina besök på posten.

I lokalen föregår dessutom en underlig symfoni. Stämplar stämplas på kuvert. Resolut och hårt. Bom-bom. Bom-bom. Alltid i par om två. Sedan har vi den gnälliga och gnatande matrisskrivaren, som monotont gnyr fram sin tondöva melodi. En träffande beskrivning av matrisskrivaren är att den är “det självklara valet av blanketter och kopior samt användning i ogästvänliga miljöer”. Ja, så skriver tillverkaren själv.

När jag mörbultad och halvt döv snubblar ut från postkontoret, känner jag en inre frid, som man bara känner vid jul. Den där friden som uppstår när man mitt i tentamenskaos och Luciaförberedelser plötsligt stannar upp och tror man är död.

Tilläggas bör att årets postdam är den trevligaste jag mött vid alla mina besök hos familjen Post.