viewpoint-east.org

20 000 till 30 000 demonstranter i Lviv

Category: by sophie engström, EU, ukraina, ukraine
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Det är svårt att fånga känslan på bild. Ännu svårare är det att fånga hur många vi är, men jag har fått bekräftat att det varit upp rill 35 000 demonstranter bara i Lviv. I Kyiv kan det vara så många som 200 000. Det är i alla fall vad arrangörerna säger. Och känslan är magisk!

I Lviv går allt lugnt till. Polisen verkar samarbetsvillig och har stängt av Svobody, Frihetsavenyn (stan pulsåder) för trafik. Humöret på demonstranterna är gott och det strömmar hela tiden till folk, trots att det regnar småspik och att det är riktigt kallt. Vi kan bara hoppas att polisen i Kyiv är lika tillmötesgående och att ryktet om gasmasker på kravallpolisen är just bara ett rykte… fast det är väl lite naivt att tro att de inte skulle ta tillfället att störa demonstrationen.

Tilläggas bör att ungefär 10 000 demonstrerade mot EU-integration i centrala Kyiv idag.

#евромайдан #euromaidan

image

image

image

Share

Holodomor 80 år

Category: by sophie engström, ukraina
Tags:

(Läsningstid: 2 minuter)

I år är det 80 år sedan Holodomor – den svält som skedde i Ukraina mellan 1932-33. Svälten förvärrades av att den kommunistiska regimen i Moskva tog flera förödande beslut. Bland annat beslagtog man spannmål och foder till boskap för att sända till Moskva. Man utfärdade dessutom reseförbud vilket förvärrade situationen ytterligare. Upp till 32 miljoner personer dog.

Det är bara ett fåtal länder som betraktar detta som ett folkmord. Sverige har valt att inte erkänna folkmordet. Orsaken är att inte stöta sig med Moskva, vilket förstås är genant då vi har en utrikesminister som vanligtvis inte skräder orden i sin kritik av Kreml. Nu är ett perfekt tillfälle att erkänna detta folkmord. På det sättet hade man visat sitt stöd för de Europa-poisitiva krafterna i landet.

(Tidigare postning i frågan.)

image

image

image

image

image

image

image

Share

Spontana demonstrationer för EU-integration

Category: by sophie engström, EU, photo by prallin, ukraina, ukraine
Tags:

(Läsningstid: 2 minuter)

Redan igår kväll stod det klart att många ukrainare inte stillatigande vill se på när landets ledning väljer ett samarbete med Ryssland istället för ett närmande till EU. Stödet för en EU-integration är stort i Ukraina och mer än 50% är för ett närmare samarbete med EU. I Lviv finns det inte ens någon tvekan om var man står. Till och med vårt rådhus pryds av EU-flaggan.

I natt gick jag till Svobody, Frihetsavenyn, och såg att ett hundratal hade gett sig ut för att protestera vid Taras Shevchenko-momuemtet. En av Ivan Franko universitetets prorektorer, Zvenyslava Igorivna Mamchur, kom och syns nedan på bild.

Idag tågade minst ett par hundra, kanske även runt ettusen, till Lvivs Rada för att visa sitt missnöje med Kyivs beslut och c:a 1000 studenter samlades utanför universitet för att visa sitt stöd till att fortsätta arbetet med att närma sig EU. En av de fyndigare plakaten var “You can not give us Europe. We ARE Europe“.

Det är viktigt att poängtera att detta är spontana demonstrationer, där demonstranterna tagit kontakt med varandra och spridit information uteslutande genom sociala medier. Inget politiskt parti kan ta åt sig äran av att samlat så många demonstranter.

ukr_eu4

ukr_eu3

ukr_eu2

ukr_eu1

Share

SRs Konflikt om Ukrainas vacklande

Category: by sophie engström, EU, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Dagens Konflikt behandlade ett så ovanligt ämne i svensk media som Ukraina. Programmet utgick från den eviga fråga, om Ukraina är en del av Centraleuropa eller den ryska hemisfären. För någon som bor i Lviv är frågan konstig. Detta är Centraleuropa och det finns knappast någon här som tvivlar på vad som är bäst för Ukraina. Men i de östra och södra delarna är svaret kanske inte lika självklart. Denna, en av de eviga frågorna i Ukraina, är mycket svår att ta beslut i och landets makthavare vacklar. Frågan är av stor historisk betydelse för om man vänder EU ryggen nu dröjer det länge innan frågan om samarbete ställs till Ukraina igen.

Det bästa Carl Bildt har gjort som utrikesminister är att initiera detta samarbete mellan EU och våra grannar i öster. För precis som Bildt säger, de är också våra grannar och det kan aldrig vara så att det endast är Rysslands (inrikespolitiska?) angelägenhet. Dessutom bör man påminna de minnessvaga att det var många som inte trodde på de baltiska länderna och Polen som en del av EU. Idag är det väl få som tvivlar på deras viktiga del av gemenskapen.

doroshenka

För Ukrainas del handlar det om att försöka bevara de mänskliga rättigheter och yttrandefrihet som ändå slagit rot i detta samhälle. Utan stöd från dess västliga grannar kan det bli svårt. Trycket från Ryssland är tufft och när det gäller mänskliga rättigheter är de inte bäst i klassen. Det handlar också om att försöka ge invånarna ett drägligt liv utan galopperande korruption. Ge dem högre löner, bättre infrastruktur, skickligare sjukvård etc etc. Det är troligare att Ukraina kan nå dit med hjälp av EU än med hjälp av Ryssland.

Det är dock synd att EU låst sig till att få tillstånd detta viktiga avtal med Ukraina till att handla om Julia Tymosjenko. För det första är Tymosjenko knappast någon garant för ett mer demokratiskt Ukraina och för det andra är det lättare att påverka Ukraina i rätt riktning mot mänskliga rättigheter när landet verkligen skrivit under avtalet. Min önskan är att EU skippar frågan om Tymosjenko nu och tar den när avtalet är undertecknat.

Share

Förfrämligande journalistik

Category: by sophie engström, ryssland, ukraina
Tags:

(Läsningstid: 4 minuter)

För en tid sedan sa en svensk näringsidkare, verksam i Ukraina, till mig att det är “bättre att svensk media inte rapporterar om vad som händer i Ukraina”, eftersom varje rad eller inslag resulterar i minskade intäkter. På ett vis är jag beredd att hålla med, men givetvis inte av samma skäl.

När jag arbetade som frilansjournalist och skrev om Ryssland och Ukraina, fick jag ofta önskemål om att jag skulle fokusera på annat än det jag ofta skrev om. Jag har alltid intresserat mig för hur människor skapar mening i en ganska svår vardag. Det har betytt att jag ofta skriver om kultur eller hur människor organiserar sig. Det innebär ju givetvis inte att jag är ointresserad av de problem som finns och som det oftast rapporteras om, men att jag tycker att en djupare förståelse för ett samhälle alltid är att fördrar framför en ytlig och onyanserad.

Under de år som jag skrivit om regionen har jag dessutom sett att den bild som svensk media skapar, alltför ofta är skev eller direkt missvisande. Ofta handlar det om att den svenska journalisten intervjuar någon från regionen, och oanalyserat skildrar landet utan att göra den kulturella analys som faktiskt är nödvändig för att förstå. Det är som om många journalister använde sig av en förfrämligande-teknik à la Tolstoj.

För mig framstår det som att journalistens absolut viktigaste roll i dagens värld, där informationen rasar mellan kulturella kontexter, är att förstå, förklara och skapa en känsla av samhörighet. Vi är alla här på samma jord. Den är vår tillsammans, och nationella gränser inget annat än en mänsklig exkludering som skapar mer problem än erbjuder lösningar och hindrar förståelse. Jag menar även att journalistens roll är ännu viktigare idag än tidigare! (Några som förstått det är Al jazeera. De har verkligen en förmåga att visa flera sidor av samma sak.)

image

Ju mer jag förstår och ser av Ukraina, ju mer ser jag hur lite svensk media sätter sig in i den situationen de föresatt sig att skildra. Jag har tyvärr (!) många exempel på missvisande eller dålig journalistik om Ukraina, men här tar jag endast de senaste i raden.

Mitt första exempel är från TV-serien “Vem tror du att du är?” och om Alexandra Rapaports familj. Lviv beskrivs här helt missvisande och bilderna är en exposé av främlingsfientlighet. Varför måste man i en och samma bildruta exempelvis ha en man som pumpar sitt bildäck samt gatuarbetare som gräver i ett hål? Eller varför måste man visa flera gamla gummor med huckle i bildruta efter bildruta? Den spär bara på den bild av Ukraina (och hela östra Europa) som eftersatt, oprogressivt och… ociviliserat. Inte med ett enda ord berör man att Lviv idag är oerhört vacker och kreativ stad, något som faktiskt hade gett en ny inblick i varför så många genom århundradena ha valt och väljer att bo i Lviv.

Robin Olin, ungdomskorrespondent på Sveriges Radio, gör i sitt reportage om unga dataspelsproffs den slentrianmässiga reflektionen att det är stora skillnader i Ukraina. Exakt, skillnader finns, men vad nytt tror Olin att det ger de svenska radiolyssnarna? Borde han inte istället fråga de där (konstiga?) människorna på marknaden utanför dataklubben vad de visste om dataspelsproffs… Kanske skulle det öppna för nya förståelser av det ukrainska folket. Eller det kanske inte är uppdraget? Att bekräfta gamla är bättre? Då behöver ju inte lyssnaren försöka tänka i nya banor, eller? Samma gäller reportaget om wikikriget mellan Ryssland och Ukraina. På vilket sätt leder detta reportage till en ökad förståelse för de båda länderna? Finns det inte någon annan historia att berätta än den om spänningarna mellan Ryssland och Ukraina? En om att unga faktiskt skapar sig en egen tillvaro, en egen framtid, en ny sanning, bortom dagens ledare.

Om man nu ska berätta något riktigt hemskt, så kan man fokusera på exempelvis den ökande korruptionen. Men om man ska berätta hemska historier om det “konstiga folket” i öster, så blir kanske lättare om man gör dem lite mindre konstiga. Försöka se dem utan att se dem genom rysskräck-glasögon. Att i alla fall ett reportaget slippa attityden att vi (svenskarna) ändå är så mycket bättre än de (andra).

Share

Ekologiskt dominerar på årets Vin- och ostfestival

Category: by sophie engström, photo by prallin, turism, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Varje år i oktober har vi i Lviv en vin- och ostfestival. Förra året arrangerades den på Plosha Rinok, men i år har den åter placerats utanför Kulturpalatset. Det är helt klart en bättre placering av denna festival. Det behövs lite intimitet när man provar olika viner från lokala och internationella vingårdar samt smaskar på delikata ostar. Bland delikatesserna finns ost från osttillverkarna Seliskiy, en fantastiskt god ost som tillverkas med enorm omsorg på ett ysteri i Karpaterna. Man kan också få smaka på vin från Karpaterna, vin som annars kan vara svårt att få tag på. Vad sägs t.ex. om hallonvin till desserten?

DSC09755

Extra glädjande är dessutom att ekologiska producenter har fått större utrymme på festivalen. Pan Eko har gått från att tidigare år enbart sålt sin goda juice till att i år ha blivit festivalens hjärta och mötespunkt med grillning av ekologiskt kött. Ett uppskattat inslag, som dock fick mig att tänka att festivalen kanske borde heta ekologiska vin-, ost- och köttfestivalen istället.

DSC09750

Det schweiziska-ukrainsk initiativet “Ukrainska Karpaternas smak” (direktlänk till deras engelskspråkiga länk) är också det ett efterlängtat inslag. Att botanisera bland olika producenter i Karpaterna kan annars vara ganska svårt.

DSC09747

Det enda man kan framhålla som en eventuell kritik mot festivalen är väl att det var lite väl mycket folk. Man fick stundtals slå sig fram till båsen för att att få köpa sitt favoritvin och därefter stå i oändliga köer för att få en bit ost därtill… Men det är kanske svårt att kritisera marknadsförarna för att de verkligen har lyckats med sitt jobb.

DSC09748

DSC09753

Share

Ilya Stupel som ny chefsdirigent i Lviv

Category: by sophie engström, music, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 1 minut)

Den svenske dirigenten Ilya Stupel (som jag skrivit om tidigare) har blivit ny chefsdirigent för Lvivs filarmoniska orkester.  Det är ju mycket glädjande nyheter för oss som hoppas på fler kontaktytor mellan svensk och ukrainsk konstmusik.

Related Posts with Thumbnails
Share

%d bloggers like this: