viewpoint-east.org

En resa till Ivan Trushs värld

Category: art, by sophie engström, ukraina
Tags: , ,

Efter att pulsat genom nyfallen snö, kom vi äntligen fram till konstnären Ivan Trush ateljé. Ivan Trush (1869 – 1941) föddes i byn Verkhnye Vysotske i västra Ukraina, i Lvivs oblast. Som ung antogs han till Krakows konstnärliga akademi. När Ivan Trush återvände till Lviv blev han bekant med den ukrainske poeten, författaren, politiska aktivisten Ivan Franko. Ett möte som antagligen stärkte Ivan Trush nationalism. Bland annat anslöt han sig till Shevchenkos vetenskapliga sällskap, ett sällskap som fokuserade på ukrainsk identitet, språk och kultur.

Ivan Trush konstnärskap är, enligt min mening, dock mycket mer intressant än som enbart en del i en ukrainsk nationalistisk rörelse. I hans fina ateljé finner man just prov hans bredd och fina öga för omgivningen. En av de serier som intresserar är hans resa till Egypten, Jordanien och Palestina. I hans målningar känner man nästan hur han bändas av ljuset. Jag upplever att hans nyfiken på människorna och landskapen känns genuin och ärligt.

Men den serie som intresserar mig mest är nog den som kallas Ensamhetsserien. Efter första världskriget hände något i Ivan Trush konstnärskap. Människorna försvann, och de idylliska målningarna från hans trädgård försvann. Även målningar av ukrainare i folkdräkter försvann. Plötsligt blev han intresserad av ensamma träd, eller buskar i ödsliga landskap. Vad hände med Trush under första världskriget? Varför slutade han tro på mänskligheten? Frågor som jag inte funnit svar på, men i min fantasi bygger jag vidare på vad Ivan Trush såg under första världskriget, men aldrig målade.

Från Ensamhetsserien

Min absoluta favorit är dock målningen ovan. Färgglada slingerkrasse som bryter av mot en gråbrun jord. En målning, som för mig, talar om allas rätt till olikhet. Den plats där någon växer och utvecklas, är kanske inte en efterlängtad plats för andra. Vi måste ändå tillåta varandra att vara olika och ändå se varandras skönhet. Något att minnas då världen känns alltmer likriktad.

Share

Autumn in Lviv continues

Category: by sophie engström, photography, ukraina

My interpretation of the Lvivian autumn continues. Lovely city it is!

Share

Sverige sviker i frågan om Holodomor

Category: by sophie engström, photo by prallin, ukraina
Tags: ,

I lördags, den 26 november, hedrade ukrainarna de som föll offer för en av Europas kanske värsta svältkatastrofer. Holodomor, som katastrofen kallas, har en årlig minnesdag som sker sista lördagen i november. I Lviv var det två olika ceremonier, en vid Taras Shevchenko monumentet på huvudgatan Svobody och en vid Stepan Bandera monumetet. Det kändes självklart för mig att välja ceremonin vid Taras Shevshenko monumentet.

Men varje år när Holodomordagen närmar sig skäms jag som svensk. Sverige tillhör den dystra skara av länder som vägrar erkänna att svältkatastrofen i Ukraina 1932-33 var ett folkmord. Den enklaste förklaringen är väl att man vill hålla sig väl med Ryssland. Men varför Ryssland själv inte tar avstånd från Sovjetunionens agerande är faktiskt helt obegripligt. Varför försvarar Ryssland Sovjetunionens förorättar?

Enligt min mening är det är sorgligt, för att inte säga direkt nonchalant, av Sverige att inte våga ta ställning mot ett uppenbart diktatoriskt handlande, så som Sovjetunionen faktiskt gjorde sig skyldig till under Holodomor. Varför denna fega utrikespolitik? 2008 erkände till och med Europadomstolen att Holodomor var ett brott mot mänskligheten! Och listan över länder som erkänner Holodomor är ganska lång. Sverige behöver helt enkelt inte känna sig som någon pionjär i denna fråga.

Efter en dansföreställning, tal och sång tändes det ljus.

En annan tradition är att denna dag tända ett ljus i sitt fönster

Share

Tråkig artikel om Lviv på salongen.de roar inte

Category: by sophie engström, literature, ukraina
Tags: ,

Salongen har nyligen publicerat artikeln Fasader av sprucken gips av Åsa Nyguist Brandt. Det är alltid roligt att Lviv blir omskrivet, men just denna artikel innehåller fler felaktigheter. Lviv framställs som en ointressant byhåla, till och med utan turistbyrå! Jag anar dåligt journalistarbete.

Tyvärr är detta inte enda bristen som artikel innehåller. Lev Hrytsyuk kommenterar Nyquist Brandts påstående att [i]dag minns knappt någon i Czernowitz Paul Celan. Inte heller Rose Ausländer med orden: Celans första bok på ukrainska i Rykhlos översättning publicerades 1993 (152 sidor) (Ukraina blev självständigt 1991). 2001 publicerades Celans andra bok på ukrainska i Rykhlos översättning (224 sidor). Ausländers första bok på ukrainska i Rykhlos översättning publicerades 1998 (249 sidor). 2011 publiceras Ausländers dikter och prosa “Phönixzeit” (352 sidor) Nyquist Brandt lyckas dessutom inte alls skildra städerna och folket i regionen. Städerna känns folktomma och ointressanta. Det enda som Nyquist Brandt lyckas med är att hon spär på en redan djuptrotad “östskräck” som finns i Sverige. Inte vidare smickrande, skulle jag vilja säga.

Det är dock tråkigt att man oftast belyser de artiklar eller radioprogram som är dåliga. Därför vill jag lyfta fram Ulrika Knutssons reportage från vårt Galizien. Med en närvaro och journalistisk professionalitet lyckas Knutsson skapa en mycket levande bild av folket, kulturintresset hos folket, regionen och städerna. Lyssna på den istället! (Här är länken till programmet)

Man kan också läsa denna mycket intressanta artikel av Petro Rykhlo om Bukovinas litterära miljö.

UPD.: Läs även Bodil Zaleskys artikel om Bruno Schulz.

UPD 2.: Artikel som nämns ovan publicerades i DN 2004, därav faktafelen! Tack Bodil Zalesky for att informera oss om det. Dessutom skönt att veta att tiderna faktiskt förändras : )

Share

Vin och ost – ett lekande koncept

Category: by sophie engström, photo by prallin, ukraina
Tags: , ,

I helgen var det vin och ost-festival på kulturpalatstet i Lviv. Mässan var mycket välbesökt. De suddiga bilderna nedan illustrerar dess popularitet och hur trångt det följdaktningen blev.

Personligen uppskattade jag de lokala vinodlarna som kommit ned från karpaterna för att bjuda oss på äppeldoftande muscatvin och rustiga röda viner som inte bara gav röda kinder i höstkylan, utan även vackert rödglänsande läppar.

Osten var däremot av mindre kvantitet och de få tillverkade som var där, var ständigt påpassade av girigt ostlängtande besökare. Det var helt enkelt omöjligt att ta sig fram till deras bord!

Det jag däremot kände är att jag helst sluppit var den alltför höga, och usla, musiken som verkligen inte passade till en stund där man njuter av gott vin. Å andra sidan var det också upplyftande att snobbstämpel på vin suddades ut och att familjefesten var det som stod i centrum. För vilken svensk vinfestival hade haft lekplats för barnen? En verkligt lysande idé! Efter ett eller två glas vin villl både mamma och pappa vara med i leken.

Share

Gator utan bilister – tack!

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: ,

Lvivs infrastruktur har varit mig ett kärt ämne sedan jag kom hit. Det intresserar mig verkligen hur ett infrastrukturnät kan ha kollapsat så totalt! Bilisterna är helt klart värst. De är nonchalanta och direkt farliga. Att stanna för en fotgängare vid ett övergångsställe ses som en dödssynd och den som befinner sig på övergångsstället ska prickas av som en måltavla. Det är som att vara tillbaka i S:T Petersburg 1997, då bilisterna tävlade om att träffa fotgängarna som gick över gatan.

Av detta skäl har jag gottat mig extra mycket i Lviv sedan i september. Infrastruktursnillena på stadshuset har helt enkelt grävt upp vägarna, gjort dem omöjliga att färdas på. Visserligen har det genererat mer koas på vissa gator, men till min glädje har bilisterna det jobbigast av alla – där de sitter i sina meningslösa köer och tycker synd om sig själv.

Nedan ser ni mina bilder men titta även på denna blogg, så att ni får fler bildbevis på snillet i arbete.

Läs även denna recension av boken Trafikmaktordningen skriven av Fredrik Österblom i veckans Ny Tid.

Share

Ivan Franko universitetet 350 år

Category: by sophie engström, ukraina
Tags:

Ivan Franko universitetet i Lviv firar i år 350 års jubileum. I måndags blev jag inbjuden till en träff med de internationella lektorerna, forskarna och lärarna. Alla tilldelades dessutom en medalj av rektorn, vilket kändes enormt hedrande!

I tisdags var jag inbjuden till operan för att bevittna högtidlighållandet med caperna och allt! Talen var många, likaså gåvorna som kom från både nationella och internationella universitet.

För varje dag trivs jag bättre och bättre på mitt jobb och vid detta firande känner jag en tilltagande stolthet att få arbeta på denna fina arbetsplats.

Related Posts with Thumbnails
Share

%d bloggers like this: