viewpoint-east.org

Halvsvensk experimentell duo på Dzyga

Category: avantgarde, by sophie engström, music, ukraina, ukraine
Tags: , , ,

På söndag, den 18 september, får Lviv svenskt besök i den experimentella musikens tecken. Den svenska basisten Joel Grip kommer att spela tillsammans med den franske saxofonisten Pierre Borel. De framträder förstås på Dzyga och tiden är satt till 19.00.

På deras hemsida finns det möjlighet att se dem på film samt få ett smakprov på deras ekvilibristika utsvävningar.

Share

The Guardian helt fel ute

Category: antisemitism, by sophie engström, ukraina, ukraine
Tags: , , , ,

Den 2 september publicerade den ansedda tidningen The Guardian en artikel som lämnade mycket att önska. Artikelförfattaren beskrev hur ruinerna av en synagoga i Lviv, Den Gyllene Rosen, hade förstörts i en slags Förintelseförnekande handling. Jag blev mycket förvånad, då jag aldrig upplevt att Lvivs invånare har visat en öppen antisemitism så som artikelförfattaren beskrev. Som exempel kan ges att monumentet även Ghettot i Lviv inte vandaliserats så som exempelvis det som återfinns i Warszawa.

När jag själv begav mig till platsen för Gyllen Rosen kunde jag inte se att något förändrats sedan i juni i år, som var mitt senaste besök på platsen. Vad jag däremot såg var att ett annat hus har demolerats, men det ligger en bra bit från platsen för Gyllene Rosen. Det hus som demolerats ligger granne med ett lyxhotell. Vad som däremot är upprörande är att hotellet och huset som revs, ligger i gamla stan som är med på UNESCOs Världsarvslista. Det betyder att hotellet helt klart bröt mot alla tänkbara regler att skydda ett kulturarv, men att deras agerande knappast kan ses som en antisemitisk Förintelseförnekande handling!


Gyllene Rosen innan den förstördes av tyskarna 1943.

Enligt min mening kan The Guardians artikel bidra till att piska upp en redan ansträngd position för Lvivs judiska församling. Församlingen förnekar också att det, i skrivande stund, finns något hot finns mot Gyllene Rosen. En klargörande artikelThe Global News Service for Jewish People publicerades den 9 september, och själv hoppas jag bara att The Guardian förljer efter och skriver en dementi.

UPD.: Läs även Ingmar Oldbergs artikel som belyser Ukrainas problematiska relation till Förintelsen.

Share

Bokmässa på gång i Lviv

Category: art, by sophie engström, poetry, ukraina
Tags: , , , ,

Mellan den 14 och 18 september inträffar Lvivs årliga bokmässa, Lviv Book Forum och Skandinaviska inslag återfinns i programtablån. Särskilt glädjande är det att kunna berätta om en nyutkommen diktsamling, 18 поетів із Гетеборга – 18 poeter från Göteborg. Översättningarna till ukrainska är gjorda av Lev Hrytsyuk och diktsamlingen kommer att presenteras under bokmässan. Bland de översatta poeterna återfinns Lina Ekdahl, Anna Mattsson, Johannes Anyuru, Ragnar Strömberg, Pamela Jaskoviak och m.fl. Diktsamlingen är utgiven av bokförlaget Krok.

Även Norge är representerat under bokmässan. Under bokmässan öppnar den norska utställningen Pripyat project – en utställning med foto (Børge Bjartmann Bjerk och Skjalg Ekeland) och poesi (Terje Hellesen) – på Dzyga Gallery. Bilderna från staden Pripyat, som övergavs efter Tjernobyl katastrofen, får nytt liv genom vacker poesi.

Den norske författaren Erlend Loe kommer även att besöka mässan och det norska temat för årets bokmässa ger hopp om fler svenska och danska inslag nästa år.

Share

Två ukrainska sommarfester

Category: av studenter, ukraina

Författaren: Stepan Lesnyak

Jag heter Stepan Lesnyak. Jag studerar svenska vid Ivan Franko Universitetet. Varje land har sina egna intressanta traditioner. Tyvärr vet man inte så mycket om Ukraina utomlands, så jag ska nu berätta lite om två ukrainska sommarfester och dess traditioner.

Första festen heter Ivana Kupala. Den här festen är mer än 1000 år gammal. Den firar man den 7 juli. Den sjätte juli, på kvällen, samlats man och tänder ett stort bål. Der är bäst att vara med sin käraste. Det finns en folktro att om ett par, som älskar varandra, hoppar över bålet och håller varandras händer, då skulle de efter bröllopet leva tillsammans till de dör.

Man sjunger mycket och dansar ringlekar. Tjejerna flätar kransar från blommor och lägger dem i ån. Man trodde att om någon kille på andra sidan av ån skulle fånga den skulle de gifta sig. Unga människor följer, tyvärr, inte den traditionen.

Den andra festen jag vill berätta om heter Gröna Fester. Den firar man den femtionde dagen efter påsk. Den är ganska spridit i västra Ukraina. Festen är också mycket gammal, men idag gör ukrainare bara en sak – de pryder sina bostäder med grönska. Det symboliserar övergången till sommar. I Lviv kan man till exempel se spårvagnar prydda med grenar!

Share

Vad vet ukrainare om Sverige??

Category: av studenter, ukraina
Tags: , ,

Författaren: Daryna Polishchuk

Jag heter Daryna Polishchuk. Jag går i andra årskursen på Frankouniversitetet i Lviv. Jag har läst svenska i 2 år och jag tycker att svenska är ett fint språk. Jag förstod att det finns många intressanta saker med Sverige. Och det är värt att “studera” Sverige. Så bestämde jag mig att ta reda på:

 

 

Vad vet ukrainare om Sverige??

Jag bestämde mig att ta reda på vad ukrainare vet om Sverige. Det intresserar mig eftersom för två år sedan, när jag inte studerade svenska, visste jag inte så mycket om Sverige. Kanske några välkända faktum som jag har fått lära mig i skolan, till exempel att Sverige ligger i Nordeuropa, att Sverige är ett av de nordiska länderna, att Sveriges huvudstad heter Stockholm, att folk pratar svenska i Sverige, att Astrid Lindgren och hennes “Karlsson på taket” är svenskar.

Myroslav: In Flames

Så bestämde jag mig att fråga andra människor vad de vet om Sverige. Jag pratade mestadels med studenter från andra fakulteter. Och jag förstod att deras kunskaper beror på vad de studerar på universitetet. Och jag var mycket förvånad när jag fick veta att det finns studenter som inte vet vad Sveriges huvudstad heter, men då blev jag mer förvånad när jag fick veta att det finns studenter som vet vad kungen i Sverige heter.

Taras: ABBA, Alfred Nobel, lakrits

Jag pratade också med några vuxna. Alla visste välkända faktum om Sverige som huvudstad, officiellt språk, statsskick, största städer o.s.v. Men jag förstod att ukrainare vet nästan ingenting om svensk kultur. Frånsett Astrid Lindgren känner de inte till andra författare. Det är synd, men det är inte så konstigt. I skolan studerar barn världslitteratur men de läser inte svensk litteratur. Det är samma situation med svensk musik. Eftersom många svenska sångare sjunger på engelska. Bara ungdomar som lyssnar på rockmusik eller death-metal känner till The Hives, In Flames, Arch Enemy. Och några vuxna (och studenter också) vet att The Cardigans, ABBA och Roxette är svenskar.

 

Och med filmindustri är det mycket dåligt. Bara en student känner till Lukas Moodysson. Och några vuxna känner till Ingmar Bergman.

Marisha: Backyard Babies, IKEA

Jo…jag vill säga att ukrainska ungdomar (inte alla, men många) inte är intresserade av kultur, inte bara svensk, men också ukrainsk. Och det är mycket tråkigt, tycker jag.

Dessa svar fick jag av några ukrainare om vad de vet om Sverige:
Myroslav (17 år, internationella relationer) In Flames
Igor (45 år, taxichaufför) ”Volvo och SAAB, fisk”
Olena (18 år, biologiska fakulteten) ”Pippi Långstrump”
Adam (43 år, arbetar på arkiv) ”Ingmar Bergman och hans ‘Fanny och Alexander’”
Misha (18 år, internationella relationer) ”Kortfilmer, hög BNP (Bruttonationalprodukt)”
Yevgen (17 år, internationella relationer) ”Ett skandinaviskt land, vikingar”
Marisha (20 år, sociologi) ”Backyard Babies, IKEA”
Taras (19 år, internationella relationer) ”ABBA, Alfred Nobel, lakrits”
Ostap (16 år, från elvan) ”Ericsson”

Share

Nationalismen och nionde maj i Lviv

Category: by sophie engström, ukraina

I förrgår, den nionde maj, firades andra världskrigets slut i de forna sovjetländerna. I flera av länderna (som ex. i Baltikum) firas inte dagen, utan blir en påminnelse om ett långt förtryck som följde efter krigets slut. Likaså i Lviv. Jag häpnades dock av att det nationalistiska partiet Svoboda har vuxit sig så stort och inflytelserikt i regionen. I höstas, vid valet till det ukrainska parlamentet Radan, fick jag uppfattningen att Svoboda var ett ganska nybildat parti. Den nionde maj gjorde de en riktig kraftmätning. På den militära kyrkogården skulle ryska företrädare lägga en krans vid monumentet som hyllar sovjetiska offer. Enligt min bedömning var de flesta som samlats där äldre veteraner. Detta hindrade inte att en mängd motdemonstranter, från bland annat Svoboda, visade sin avsky. Hormonstinna unga (?) män bråkade med något förvirrad polis.

Jag hyser stor förståelse för den ilska som många här visar för vad ukrainare utsattes för efter andra världskriget. Lvivs invånare har verkligen anledning att sörja sina egna offer. Men aggressiv nationalism kan inte bidra till något positivt. Nationalism, överhuvudtaget, medför enligt min mening endast ökas konfrontation och minskad förståelse. I det homogena Lviv har jag fått vänja mig vid en närmast kolerisk utövande av ukrainsk nationalism, med nationalistiska utrop var än jag går. Det har därför blivit svårt att avgöra när nationalistiska uttryck kan leda till våldsamheten utan bara är glada tillrop. I förrgår vad det dock första gången jag verkligen trodde på dem som säger att Ukraina har potentialen att inleda ett inbördeskriget, och att den nuvarande presidenten bidrar till att öka denna potential.

UPDATE: En länk som samlat flera videos från dagen.

Share

Var inte rädd, mamma lilla – en rapport från Kyiv (eller Kiev)

Category: by sophie engström, economy, gender, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , , , ,

När jag läste massmedia på en folkhögskola föreslog vår omtyckta lärare oss att vi skulle föreställa oss en fiktiv lyssnare, när vi skrev våra artiklar eller spelade in våra radioprogram etc. Han berättade sedan om en känd radiopratare som ofta föreställde sig sin mamma som lyssnare, och lyckades på så sätt trollbinda sina lyssnarna. Jag måste erkänna att jag inte tog till mig min lärares råd om en fiktiv läsare, men idag har jag tänkt att göra ett undantag. Jag tänker helt enkelt skriva till min kära mamma. För de av er som känner er förolämpade av denna exkludering, föreslår jag att helt enkelt sluta läsa här.

För du förstår mamma, det är inte så lätt att besvara dina frågor. Du frågar mig om jag inte kan skriva en artikel om hur det är i Ukraina, eller rättare sagt Kyiv (eller Kiev). Jag skulle så gärna vilja skriva en sådan artikel, men jag vet inte riktigt om jag kan. Jag är liksom inte värst obejktiv. Kiev (eller Kyiv) är en favoritplats som jag ständigt återvänder till. Typ som den där favoritbadplatsen som man återvänder till, eller favoritavsnittet i en bok, eller låten eller stycket man fascineras av. Det betyder visserligen inte att jag inte ser något nytt, men jag “plusar på”, vilket betyder att det är en ganska komplex sak att beskriva vad jag ser. Jag ser det genom filtret av det jag redan vet. Men för din skull ska jag göra ett försök att förklara.

Härromdagen regnade det. Ja, det låter ju inte så farligt, men med tanke på att gatorna var i ett bedrövligt skick redan innan, så var det en katastrof. Mina redan hala skor var som en dödsfälla. Men lugn mamma, jag har broddarna med mig. Alla här klagar på gatorna och på att snöröjningen havererat denna vinter. Alla säger att det är Kosmos fel. Alltså inte universum Kosmos, utan personen, Kievs (eller Kyivs) borgmästare Leonid Chernovetskyi. Han kallas så för att han är uppe i det blå. Många menar att han är narkoman och fler tillägger att det är ett faktum att han faktiskt är narkoman. Så pengarna till snöröjning har gått till … ja, ingen verkar veta, men inte är det snöröjning i alla fall. Folk gör så gott de kan och röjer framför husen, så det är ganska OK ändå.

Som du vet, mamma, så är det presidentval här på söndag. Jag märker faktiskt inte så mycket av det. Stora posters är det förstås. Mörkblå och kantiga för Viktor Janukovitj och fluffiga och vita med ett rött hjärta för Julia Tymosjenko. Här räds man inte att anspela på genusstereotyper. Själv kan jag inte låta bli att skratta, men egentligen är det väl inte roligt. Tänk dig hur det brukar se ut i Sverige och föreställ dig att till exempel Reinfeldt skulle anspela på maskulinitet och till exempelvis Sahlin på femininitet. Jag kan inte riktigt se att det skulle gå, eller hur? Fast det är ju klart, vi kallar ju ofta Sahlin för Mona och Fredrik för Reinfeldt… så visst finns det hos oss med. Man kanske inte riktigt lika övertydligt.

Jag frågar alla jag träffar vad de ska rösta på. Många är säkra. Här i Kyiv (eller Kiev) kommer nog Julia Tymosjenko att vinna. Många säger att de bara inte kan rösta på Janukovitj. De gjorde ju allt det kunde för att inte få honom till makten för fem år sedan, under orangea revolutionen. Men många säger att det är höljt i dunkel vad Tymosjenko har tänkt att föra för politik. Men ingen jag talat med har varit pessimist. Alla ser ljust på framtiden. Jag undrar var andra media hittar sina pessimister, för de verkar ha hittat sådan i överflöd. Men Janukovitj är mycket populär i östra Ukraina och på landsbygden.

metro

Vad alla är överens om här är att det i alla fall är ett demokratiskt val! Vi vet i alla fall inte vem som vinner, säger de, och pekar på grannlandet Ryssland – vars senaste val har varit upplagda, milt sagt. Och kanske, kanske, fortsätter de, kommer det en mer demokratisk ledare om fem år, hoppas de tålmodigt.

Själv är jag rädd att man inför visum efter valet, men jag inser att de är en högst egoistisk oro.

Du frågar oroligt om kravaller. Jag har inte sett några kravaller, mamma. Jag läste om dem i Kyiv Post, den engelsk språkiga tidningen. Jag måste erkänna att jag är lite förvånad att de finns de som är så engagerade. De flesta jag träffar verkar bara vara trötta på politik, och det kan jag förstå. Tydligen är denna sista omgången av presidentvalet extremt smutsigt och de båda kandidaterna försöker överträffa varandra med smutskastning av varandra.

Ja, så var det det här med affärer. De är öppna som vanligt, med överflöd av varor. Tänk dessutom att det är fullt med små kiosker med allsköns varor, i alla tunnelbanenedgångar, tunnlar under vägar och vid busshållplatser och på många, många fler ställen. Så du kan nog föreställa dig vilken kommers!

Men det finns ju de som inte har råd, och de som tigger, och kanske de som inte har tillräckligt med mat. Men jag ser ändå inte fler tiggare här än hemma, vilket förstås inte är någon förmildrande omständighet.

Bilkaoset är hemskt. Jag hatar bilar mer än någonsin. Det gör jag alltid när jag är här. Det är mycket värre än på Sveavägen, och stora jäkla åbäken har de… Men de stannar faktiskt på övergångsställena… eller ibland. Typ som i Sverige ; )

Men det finns faktiskt saker som glädjer mig mycket. Häromdagen fick jag till exempel veta att man börjat med sopsortering! Visst är det bra! Jag tycker det är ett fantastiskt framsteg. Och en av de bästa sakerna med Kiev (eller Kyiv) är maten! Jag älskar deras potatispannkakor som påminner om Raggmunkar, serverade med smetana, fyllda med svamp eller med lax till. Eller puréad chaminjonsoppan. Mums! Och sedan är de experter på te. Jag dricker massor av gott te. Inga läskiga parfymeringar här, som vi har i Sverige.

Och sist var det här med varför jag skriver Kyiv eller Kiev hela tiden. Saken är den att Kiev, som svenska journalister använder, är en translitterering på den ryska stavningen och uttalet, medan Kyiv är en translittering från ukrainska. Jag tycker nog att man ska använda Kyiv istället för Kiev. Det är ju ändå huvudstaden i Ukraina och det officiella språket är ukrainska. Men det är ju inte många som gör det i Sverige. (Fast när det kommer till svensk media måste jag även påpeka att de i allmänhet verkar vara hopplöst konservativ. I Sverige skriver vi ju till exempel Bombay ännu, trots att staden heter Mumbai sedan länge och kallas så av de flesta internationella media.)

På det hela tagen trivs jag här. Jag har snälla vänner och ibland tror jag att jag har fler här än hemma! Du både komma hit en dag. Kanske på våren. Då är staden vacker, och om Kosmos lyckas klura ut det där med renhållning, så är det en fantastisk stad, som ett blommande paradis, en solig majdag : )

kram
din dotter

ps. Ja, och jag läser Lars Tylle Herlins bok “Var inte rädd, mamma lilla” just nu, som du kanske märker av titeln ; )

Related Posts with Thumbnails
Share

%d bloggers like this: