Igår hade vi en fantastisk ukrainsk kväll. På DzygasEtnoklubb uppträdde skådespelare och musiker från teatern Les’ Kurbas i Lviv som spelade ukrainska jul- och nyårsvisor samt att de visade filmer från Huzuler nyårsfirande i Karpaterna.
Det händer att jag har svårt att njuta av ukrainsk folkmusik, jag finner den något monoton. Men samtidigt är det oerhört fascinerande att leva i en region där så många söker i gammal, kanske glömd, kultur. På det stora hela uppskattar jag därför konserter som dessa.
A few actors of the Les’ Kurbas Theatre have started to explore a song as a drama with its atmosphere, plot and meaning. The next step – experiments with the sound involving vocal improvisations and musical instruments. The main goal of the Project participants is to find methods to reveal the song as a unique substance, a living organism with its own life and drama.
The Project was launched in 2009. The first Raitse pilot album includes: the first part – ritual summer folk songs, wedding songs and ballads; the second part consists of carols, Christmas folk songs and ancient Hutsul legends.
The performance will be accompanied by art-video (Volodymyr Stetskovych, Lviv artist)
Den tjeckiska duon Dva gjorde en efterlängtad konsert i Lviv, på den nyöppnade klubben Johnny Rocker, i tisdags. Jag säger “efterlängtad” då Lviv inte ofta föräras med band i deras genre, experimentell electronica. Tyvärr eftersom det är uppenbart att det finns en stor skara i Lviv som verkligen saknar en sådan scen. En bidragande orsak kan vara att genren saknar en faktisk och fungerande scen samt arrangör. Jag tvivlar dock på att Johnyy Rocker vill bli en sådan scen då deras interiör talar till en anan typ av estetik. Det är dessutom uppenbart att stället är alldeles för litet för ett band som Dva. Och akustiken lämnar dessutom väldigt mycket övrigt att önska.
Kvällens stora behållning var helt klart konstverken som projicerades på väggen bakom duon. De gör sig visserligen inte på bild, vilket dock konstnären gör : )
Coralli gallery i Lviv hade i söndags en mycket intressant konsert. Det var den ukrainska sångerskan Uliana Horbachevska som framträdde tillsammans med bassisten Mark Tokar.
Uliana Horbachevska sjunger främst ukrainsk folkmusik och i hennes röst kan man nästan höra de mytiska folksagorna och ett avlägset liv i den ukrainska byvärlden. Hennes samspel med Mark Tokar är fantastiskt och hennes medhörning och lyhördhet fantastisk.
Jag var dock inte lika imponerad av Tokars insats. Han saknade helt enkelt vad Uliana Horbachevska önskade som svar i det tänkta samspelet. Frijazz i all ära, men det måste innebära ett absolut gehör, och jag svävar på målet om jag tycker att Tokar verkligen levde upp till det den kvällen. Å anda sidan stördes han av två mobilsignaler under konserten, och denna konsert krävde full koncentration av musikerna, samt av publiken.
Kvällen var dock väl värd ett besök och trots mina invändningar tycker jag att konserten var en fantastisk upplevelse.
Det var en magisk stämning på Lvivs filharmoni i onsdags när Olena Leonova framförde sin That Crazed Girl. Som skandinav är jag van vid ganska sparsmakade framförande av experimentell jazz, men onsdagens konsert var allt annat än sparsmakad, frånsett en alltför liten publiktillströmning.
Jag uppfattar Olena Leonovas verk That Crazed Girl som en undersökning i kvinnoroller, eller snarare nedmontering av kvinnonormer. De två sångerskorna Oleysa Zhdorovechka och Nazhul Shukayeva har med sitt breda register, genom sina röster och i framställningen, lätt att klara den krävande uppgiften. Olena Leonova själv, samt saxofonisten Olena Pavlova blev en självklar del av nedmonteringen och dekonstruktionen av dessa roller. Själv imponerades jag mycket av Pavlovas spel och jag måste medge ett extra stort leende när jag hör en kvinna så mästerligt bemästra manliga bastioner, som träblåset faktiskt är. Pavlovas spel är modigt, egensinnigt och kunnigt på en och samma gång.
Man bör också nämna kontrabasisten Mark Tokar, som har en enorm förmåga att föra samman olika energier i galet egensinniga improvisationer!
That Crazed Girl är inspirerade W.B. Yeats dikt A crazed girl och inledningsvis hotade konferenciern med att vi skulle få höra inslag av Irländsk folkmusik, men till min stora glädje var det knappast skönjbart.
Själv hoppas jag att snart igen få göra bekantskap med Olenas Leonovas kompositioner. En konsert gav mersmak och var helt enkelt inte tillräckligt!
Från ett tidigare framträdande, dock med andra musiker än onsdagskvällens ensemble.
Ett inslag på ukrainsk TV om Olena Leonovas That Crazed Girl.
Bokmässan i Lviv avslutades för egen del på Dzyga, med ett internationellt och instrumentellt möte, mellan två giganter och två, möjligen tre, uppstickare. Den svenske bassisten Joel Grip som spelar tillsammans med den franske saxofonisten Pierre Borel (tillsammans kallar de sig borelgrip) mötte Yuri Yaremchuk och Mark Tokar i något som kan liknas vid en tandemspelning. Kvällen inleddes med filmen Valerik 0.9s (se nedan) en film gjord av en hemlös pojke i Odessa. Filmen, som sammanställts av Joel Grip, kom till under projektet “Homeless Voices Heard in Ukraine” som finansierades av Drottning Silvias barnfond.
Därefter tog giganterna Yaremchuk och Tokar vid. Duon är enormt rutinerad och trots att de spelar inom den svåråtkomliga genren avantgarde är deras samspel, deras unika dialog, helt möjlig att följa och känna med.
Att komma efter dessa giganter är troligen inte lätt. Men borelgrip klarade den uppgiften. De är mindre rutinerade, hälften så gamla, med färre erfarenheter, som givetvis avtecknar sig i deras spel. Men de är även kanske ivrigare, och därför mer utmanande. Det var även här fint att följa deras spel, som dessutom lovar om en mycket intressant framtid.
Kvällen avslutades med att de fyra spelade tillsammans. Det var en fantastisk upplevelse att höra hur de fyra lyssnade på varandra och hur de föll in i en intressant dialog. En dialog som i alla fall jag önskat varat längre. När det fyrspelta mötet löd mot sitt slut bröt musikern, producenten, poeten (?) Sergei Kleyn in med en megafonljudande störningar som ljöd lika mycket muntert som provokativt. En avslutning som gav en särskild extra udd till en mycket fin spelning.
På söndag, den 18 september, får Lviv svenskt besök i den experimentella musikens tecken. Den svenska basisten Joel Grip kommer att spela tillsammans med den franske saxofonisten Pierre Borel. De framträder förstås på Dzyga och tiden är satt till 19.00.
På deras hemsida finns det möjlighet att se dem på film samt få ett smakprov på deras ekvilibristika utsvävningar.
August heat still covers most parts of Russia, Ukraine, Belarus (such as the rain pours down at the Swedish West coast), but as far as I have heard the rain and chill is on it’s way during this week (but a storm has already hit Northwestern Russia). I think, however, it’s time for a new hot recommendation: Taras 3000.
Taras 3000 is the alter-ego for Dmitri Yaponets, DJ, performer and producer from Moscow. I have never liked to label music so I refrain and let you decide for yourself what you think and feel.
The Cops on Fire-story started more than a year ago. One evening I met my friend Sasha Kholenko (DZA) in the 16tonns cafe in Moscow, the club where DZA together with how2make-crew made concerts and gigs during the time. He told me about one of his projects, a radio play based on a detective story about cops and killers. The play included more than 30 hip-hop tracks, each track was a short episode in the play. DZA made all the beats and loops for that project called “Cops On Fire”. He asked if I want to meet the other guys in the project, and make this on stage and not only on radio.
So, why did he ask me? At that moment I was working with the theatre group ”Le Cirque de Sharles La Tannes”. In 2005 we staged The Crystal World, a short story by Victor Pelevin. The interesting thing was that all the music for The Crystal World was composed by another member of how2make-crew, the talanted electronic musician Roma Litvinov (Mujuice). It felt like a good chance to make another experiment with how2make-crew on stage. But now with hip-hop.
So we started to work…
We had however no budget. So by the time we had the idea of how it could be on stage, we started search for sponsor. We thought we needed more or less 8000$ for the whole production. (Finally it costed more than 10000$). But we failed to find any sponsor. Probably we didn’t try hard enough. Everyone was eager to start the production and rehearsals as soon as possible, and to search for sponsors are a rather boring work. So we, me and my partner, Jury Kvyatkovsky (the director of “Cops On Fire”) invested our own money. But many helped. One of our friends proposed us a studio for the rehearsals, another found some costumes, another made the decorations on credit. And in September last year we had a call from S:t Petersburg and they invited us to the Sergey Kuryokhin Festival. We agreed and had only two months to finish everything.
The premiere in St.Petersburg was very sucessful. Even though we didn’t like the technical result – the place was a cinema but we prefer a theatre. The audience loved it though. Directly after that we started to work with the Moscow premiere and tried to make it in the best possible way. After several months of working it seemed as everyone finally started to believe in what they were doing. The premiere in Moscow got only one negative comment and that was that we used to much slang and bad language in the play, and we have now cut some of those.
However, the most interesting thing with our project is that we, subconsciously, have made a very social and actual project. In Russia there were several scandals connected to the police last year. There where for instance a shooting at a supermarket by a Major Evsukov and a video message for Medvedev. Our story is opposed to real life with the most fair cop. He is a true social order keeper. He spares no effort to put his vision of what’s right and what’s wrong into practice. Still there are very few comments from theatre audience about this connection.
“Cops on Fire” gives two shows every month in Moscow at the theatre centre “Na Strastnom”. In June it will be the 10th show in Moscow. Each time the house is full. About 3000 people have seen the show so far. In May “Cops On Fire” gave a live show on “TransMusicales” festival, and in September we will take part in international theatre festival GOGOLFEST in Kiev, Ukraine. And we have also started a film project….
Sasha Pas is art-director of Le Cirque de Sharles La Tannes – an independent creative group of actors, directors, musicians and artisits, based in Moscow, Russia. In past recent years – editor and founder of 55 pdf magazine. Now works as a creative producer of Cops On Fire project.
Sasha DZA, the how2make frontier, has with Five-Finger Discount created an unique album which unpredictable beats that will accompany a wild, wild summer. At least I will let this beautiful creative madness ring in my ears all summer long… and probably much longer than that! I highly recommend you all to purchase the lossless audio, which you find below the free download. Keep creativity like this live!
