viewpoint-east.org

Om lycka av Zjadan

Category: literature, ukraina
Tags:

Vill rekommendera en fantastisk text av Serhij Zjadan. Texten är på ukrainska och om intresse finns översätter jag den gärna.

Från TSN.UA:

“Щастя

Вони заслуговували на цю війну не більше за інших.

Я не знаю, чи була ти тут раніше, до того як почалася війна. Шкода, якщо не була. Шкода, якщо ці поля й населені пункти в тебе завжди будуть асоціюватись із вогнем та паленим залізом. Кожному з нас хочеться, аби місця, які ми любимо, любили так само й усі інші. Хоча розумію, що сьогодні багато хто запам’ятовує ці місця, всотує їх, фіксує назавжди, на решту життя, як територію смерті, територію болю, територію, про яку поза війною загалом немає чого сказати.

Натомість я тут народився й виріс, я звик сюди повертатись, я буду сюди повертатись і надалі, що б не було і як би все не склалося. Просто всі ми охоче повертаємося туди, де нам було добре. І навіть якщо нині там усе дуже погано, ми все одно тримаємося своєї пам’яті, яка єдина нас підтримує й заспокоює. Я знаю, як добре тут може бути, я пам’ятаю безліч повчальних історій, сотні веселих облич, які мені тут траплялися, саме про них мені й лишається думати, саме про них і хочеться говорити.

Як ми всі тут жили? По-різному. В містечку, де я ріс, було кілька книжкових магазинів. І кілька кінотеатрів. І різні культурно-масові заклади. Але вони всюди були, ти ж розумієш. Не думаю, що в інших маленьких містечках було якось інакше. Всюди те саме – бажання спокою, потреба впевненості, необхідність стабільності. Звісно, місцевий колорит – дикі райони, непередбачувані характери, карколомні сюжети. Але це на рівні винятків. На рівні норми – дати дітям освіту, забезпечити власний побут, брати від життя стільки, скільки зможеш підняти.

І ще, на рівні відчуттів, снів і любові – розжарене повітря літа, небо над безмежними степовими широтами, пересохлі піднебіння й колодязі, пісок і кров на зубах, простір, наскрізь прошитий вітром і наповнений сонячним світлом, ріки, які протягом року помирають і відроджуються, дороги, що навесні заростають травою, але до осені знову прокреслюються на чорних площинах ґрунту, хмари, що сунуть від Азовського моря, глина, якої так багато на берегах ставків, зелень, що виростає на руїнах гаражів та нафтобаз, тварини, що вміло й навчено оминають людей, люди, що не бояться тварин, не бояться нічого, зовсім-зовсім нічого.

Пізніше, звісно, багато чого змінювалось – змінювались міста, змінювались прапори, змінювався одяг, змінювались стосунки. Щось зникало, щось натомість з’являлось. Скажімо, зникали книжкові магазини. Зникали впевненість і стабільність. Що з’являлося натомість? Скажімо, реклама. Скажімо, багато нових, яскравих, дешевих речей. Але у всьому цьому так само не було нічого аж настільки унікального. Все те саме, та сама, притаманна будь-якій провінції наскрізна тотальна біднота, незахищеність, непотрібність.

Та сама порожнеча барвистих рекламних вивісок, той самий розлам поміж бідними й не надто бідними, те саме постійне озирання назад, спроба застигнути в часі, страх перед рухом уперед. Можливо його, цього озирання, тут завжди було дещо забагато, можливо це справді щось, притаманне лише місцевим, щось наше, що нас вирізняло, що нами керувало й що зіграло з нами, врешті, злий жарт. Триматись за минуле, не довіряти теперішньому, боятись майбутнього. З цим можна жити. Доволі спокійно й розмірено, не роблячи клопоту ні собі, ні тим, хто поруч із тобою. Адже у всьому іншому – тут усі жили так само, як і деінде. І всі вони тут заслуговували на цю війну не більше за інших. І коли сьогодні хтось буде говорити тобі, що уникнути цієї війни було неможливо – не вір. Так говорять люди, які ніколи ці місця не любили, не почували себе тут добре, не почували щасливо.

Бо що таке щастя? Щастя – це місто, його нині активно обстрілюють. Ну, ти це й без мене знаєш. Але не знаєш такої історії. Багато років тому був у мене приятель, старший за мене на кілька років. І ось він навчався в цьому Щасті в ПТУ. І розповідав нам, молодшим, фантастичні історії про своє доросле життя в Щасті, про своє щасливе життя. Про футбол, алкоголь і жінок. Особливо нам подобалось про жінок. Хотілося скоріше стати дорослими, хотілося скоріше стати досвідченими, хотілося перемог, хотілося щастя. Адже щастя не оминеш, думалося нам, щастя не оминеш.

За пару років він розбився на трасі. Ми всі стали дорослими й досвідченими. З досвідом прийшла втома, злість і зневіра. Нічого не оминеш.”

Share

Och när fred skapas

Category: by sophie engström, literature, photo by prallin, russia, ukraine
Tags: , , ,

Jag tror jag var med om ett historiskt ögonblick igår. Verkligen! På riktigt! Men det är väl visserligen vad alla tror. Att de är där när något historiskt avgörs. Hmmmm, får mig osökt att tänka på Linn Hanséns senaste diktsamling “Gå till historien“, men nu var det inte det jag skulle skriva om. Nej, den där känslan av något historiskt som skapades, var något så odramatiskt som en tandemläsning mellan den ukrainske poeten Serhij Zjadan och hans ryske kollega Lev Rubenstein. Det kan ju låta som något odramatiskt och ointressant. Något torrt och sömning. Ja, ett sådant där ögonblick som dör bort… Suddas ut ur minnet. Men inte gårdagens tillställning. Mitt under ett krig i östra Ukraina, inte långt får Zjadans egen hemstad Charkiv, skapade de båda herrarna en stund av fred. En stund av normalitet, även om vi alla i lokalen var väl medvetna om att ett liknande möte aldrig skulle kunna ske i Moskva. I Lviv igår skapades en stund av gemenskap och eftertanke. Ömsesidig respekt och omtanke. Ett möte i fredens tecken.

Att Lev Rubenstein är en ödmjuk och rättrådig människa vet jag sedan tidigare. Jag träffade honom kort 2005 och blev betagen av hans ödmjukhet och lyhördhet. Egenskaper han fortsätter att odla. Hos sig själv, och hos dem han möter. Han är dessutom en av de drivande krafterna bakom fredsrörelsen i Ryssland. Zjadan, å sin sida, verkar för att ryskan och ukrainskan ska kunna samexistera i östra Ukraina. Han har enträget öppnat dörrar mellan låsta positioner. Dörrar vi tidigare trodde vara hermeneutiskt tillslutna. Så egentligen förvånar inte mötet nämnvärt. Men den magi som uppstod var ändå oväntad. Jag trodde helt enkelt inte att samspelet dem emellan skulle drabba mig så. Jag trodde helt enkelt inte att publikens vördnadsfulla ansikten skulle nå mig. Jag trodde nog aldrig att man faktiskt kunde skapa fred genom ordets kraft. (Jag har väl tidigare hoppats att så har varit fallet, men det är väl först när man verkligen erfar något som man kan… förstå.)

Men nu vet jag bättre. Vi KAN skapa fred. Och vi kommer att segra. Vår drivkraft kommer alltid vara starkare.

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

Share

Svensk-ukrainska litteraturdagar på bokmässan i Lviv

Category: by sophie engström, literature, ukraine
Tags: , ,

Idag inleds bokmässan i Lviv. Under mässan arrangeras flera möten mellan svenska och ukrainska författare. Arrangemanget är ett samarbete mellan Svenska institutet, tidskriften 10-tal, bokmässan i Lviv samt Fili (Finnish literature exchange). Ni kan läsa om alla evenemang på Facebook.

Ivan Franko universitet i Lviv kommer att gästas av Lina Ekdahl, Linn Hansén, Ulrika Kärnborg och Gunnar Ardelius.

Nedan ser ni bilder från kvällens evenemang där Ulrika Kärnborg samtalar med bland annat Andriy Bonar om torget som politisk arena.

image

image

image

Hela arrangemanget (frånsett de som är på Ivan Franko universitetet i Lviv):

Swedish-Ukrainian literature program
Wednesday 2014.10.10

17:00-17:45
Levakovsky café, Cathedralna square, 2
The square. Protests and public uprisings are not only subjects in news reporting, but also a theme in literature, sometimes written almost in real time. The question is how these representations use the protest as a motif and for which purposes?
Ulrika Kärnborg (Sweden)
Lyubov Yakymchuk (Ukraine)
Andrej Khadanovich (Belarus)
Moderator Andrij Bondar
Thursday 2014.10.11

16:00-17:00
Center for Urban History of East Central Europe, Bohomoltsa str., 6
Euromaidan from the outside. How did media in Sweden, Finland and Poland report on the dramatic events in Ukraine that started with Euromaidan? Could we even speak about a kind of ideological trench warfare? And how does the independent Ukrainian media cover the events unfolding – is there full freedom of expression or do we witness a propaganda war?
Stefan Ingvarsson (Sweden)
Sofi Oksanen (Finland)
Natalka Snyadanko (Ukraine)
Ziemowit Szczerek (Poland)
Moderator Yurko Prokhasko

18:00-18:45
Dzyga, Virmenska str., 35
Literature and the future of the planet. How is literature dealing with the ecological crisis on Earth? A discussion between Oley Lysheha, described as the Henry David Thoreau of the 21st century by Andriy Bondar; Aase Berg, Swedish poet who thinks that capitalism is at the heart of the matter, and Jonas Gren, Swedish poet and journalist who writes about land surveying and the human strive to control all that is living.
Jonas Gren (Sweden)
Oleh Lysheha (Ukraine)
Aase Berg (Sweden)
Moderator Lev Hrytsuk

20:00-21:00
History of Religion Museum, Muzejna sq, 2
Feminism in literature. How does feministic literature manifest itself in two different countries as Sweden and Ukraine – progress, establishment or backlash? Four prominent writers from Sweden and Ukraine discuss aspects of literary feminism.
Ulrika Kärnborg (Sweden)
Iryna Shuvalova (Ukraine)
Evgenia Kononenko (Ukraine)
Aase Berg (Sweden)
Moderator Nadiya Chushak

Friday 2014.10.12
14:00-15:00
George Hotel Мickiewicz sq., 1
Historical novel. The historical novel is a vivid genre and contemporary literature seems almost obsessed with historical persons given new life through literary works. But what is the responsibility of the author when using history and real individuals as material for their stories?
Anneli Jordahl (Sweden)
Volodymyr Lys (Ukraine)
Sophia Andrukhovych (Ukraine)
Sofi Oksanen (Finland)
Moderator Oksana Dudko

18:00-19:00
Coffeeshop Company, Soborna sq., 2a
The role of the translator. What is the role of the translator in the literary exchange between countries and languages? Can the literary translator even contribute to revitalizing the own literary context (and thereby the language) through bringing in impulses from the outside? A discussion with translators from Sweden, Ukraine and Belarus.
Nils Håkansson (Sweden)
Lev Hrytsyk (Ukraine)
Yulya Tsimafeyeva (Belarus)
Stefan Ingvarsson (Sweden)
Moderator Nelya Vakhovska

19:00-19:45
Dzyga, Virmenska str., 35
Poetry and humor. Contemporary poetry travels many different roads and takes use of a number of esthetic and rhetoric tools. Is humor a poetic strategy among these, and in that case what would a poetics of humor look like?
Lina Ekdahl (Sweden)
Linn Hansén (Sweden)
Oleh Kotsarev (Ukraine)
Siarhiej Prylucki (Belarus)
Moderator Lev Hrytsuk

Share

Om när texten söker läsaren

Category: by sophie engström, literature, ukraina
Tags: , ,

Enda sedan jag började studera ukrainska har jag letat efter något som kan få mig att bli mer intresserad av språket. Något som triggar igång mig. Som jag kan brinna för. När jag studerade ryska var denna motor författaren Viktor Pelevin. Det var genom hans berättelser jag lärde känna både dagens Ryssland och det ryska språket. Jag kunde liksom skruva mig in i språket och samhället. På mina egna villkor. Och då öppnades en helt ny värld, som gjorde att jag lärde mig ryska på ett sätt som passade mig.

Men jag har aldrig hittat den där motorn för att lära mig ukrainska. Jag har försökt med Taras Sjevtjenko, men där hittade jag ingen glöd. Jag försökte med Ivan Franko, men tappade intresset direkt. Sedan försökte jag med Lesja Ukrajinka, men tyvärr. Tycke uppstod inte. Under hela den här tiden har författaren och poeten Serhij Zjadan surrat runt, men jag har avfärdat hans litteratur. “Nej, han är inte intressant”, har jag sagt. “Faktum är att hans litteratur är fullkomligt ointressant”, har jag fortsatt fastslagit. Vad jag baserade denna slutsats på vet jag faktiskt inte. Det är höljt i dunkel även för mig.

Men ibland är det så att texterna söker upp sin läsare själv. Läsaren har inget val, kan inte värja sig. Och med Serhij Zjadan har det varit så. Sedan några år tillbaka har han hoppat upp som gubben i lådan lite här och var. Som exempelvis när jag skulle en köpa en ny platta med av en av Ukrainas bästa experimentell musik, Andrej Kiritjenko. På plattan Foreli är det en poet som reciterar sina dikter, i suggestivt i samspel med musiken. Och vem är då det? Jo, Serhij Zjadan, förstås. Eller som när jag ska gå på bokhandeln i Lviv för att söka någon bok som jag kan kan läsa, men hur jag än vänder och vrider mig mellan hyllraderna så hittar jag bara Serhij Zjadan.

Och jag har kapitulerat. Jag är fast. För nu har jag börjar läsa, och nej, jag får liksom inte nog. Just nu läser jag hans Depeche Mode, som utkom på svenska i höstas. Jag läser den inte på svenska, men har hört att översättningen är mycket bra. Jag läser även hans dikter som i våras har utkom i ett samlingsverk. Elegant röd… Zjadans lilla röda, liksom 😉

Med det här vill jag bara varna. Jag kommer att komma tillbaka till detta ämne många gånger. Och vem vet, kanske kommer någon översättning. Vi får se om de tåler publicitet.

image

image

Share

Skandinavisk succé på Night of poetry and music

Category: by sophie engström, literature, poetry
Tags: ,

Fyra av de på bokmässan medverkande skandinaverna fick stort gillande av publiken på Night of poetry and music. Teatern för barn och unga var faktiskt mer än fullsatt, då publiken satt i gångarna och köade in. Framträdandet var skandinavernas på bokmässan och därför var det särskilt roligt att det blev en sådan succé.

Ni ser i tur och ordning Jonas Gren, Helena Broberg, Lina Ekdahl samt Claus Ankersen. Medverkade gjorde även översätyaren Lev Hrytsyuk.

image

image

image

image

image

Efter skandinaverna fortsatte succén Night of poetry and music med ukrainska mastodonter som Juriy Andrukhovych samt Sergiy Zhadan med flera.

image

image

Share

Mobilt bibliotek i Lviv

Category: by sophie engström, literature
Tags:

På Rådhustorget i Lviv står några märkliga, röda pelare. När man studerar dem närmare upptäcker man att det är ett bibliotek. Med hjälp av din “bar code”-läsare kan man ladda ner och låna litterära klassiker och det är öppet för vem som helst att låna. Ett bra sätt att få litteraturskeptiker att i alla fall försöka.  Projektet är inte en del av bokmässan utan har stått på torget sedan augusti.

image

image

image

Share

Mariya Matios gör storslam på bokmässan

Category: by sophie engström, literature
Tags: , , ,

Efter att ha stångats med boktörstande litteraturnördar på årets bokmäsa kan jag bara konstatera att det är roligt att Piramidas Mariya Matios sopar mattan med sina manliga kollegor. Kön till deras utställningsmonter var helt klart längst.

Ett annat glädjeämne är bokförlaget Kroks svenska engagemang. Deras senaste bidrag till att översätta svensk litteratur är Eyvind Johnsons novellsamling “En än gång, kapten!”

Och som om av en händelse satt Juriy Andrukhovych uppsatt på pedestal.

image

image

image

image

image

image

image

Related Posts with Thumbnails
Share

%d bloggers like this: