Det händer att jag har svårt att njuta av ukrainsk folkmusik, jag finner den något monoton. Men samtidigt är det oerhört fascinerande att leva i en region där så många söker i gammal, kanske glömd, kultur. På det stora hela uppskattar jag därför konserter som dessa.

Så här skriver Etnoklubben om gårdagens konsert:

A few actors of the Les’ Kurbas Theatre have started to explore a song as a drama with its atmosphere, plot and meaning. The next step – experiments with the sound involving vocal improvisations and musical instruments. The main goal of the Project participants is to find methods to reveal the song as a unique substance, a living organism with its own life and drama.

The Project was launched in 2009. The first Raitse pilot album includes: the first part – ritual summer folk songs, wedding songs and ballads; the second part consists of carols, Christmas folk songs and ancient Hutsul legends.

The performance will be accompanied by art-video (Volodymyr Stetskovych, Lviv artist)

Och på myspace.

Ivan Trush konstnärskap är, enligt min mening, dock mycket mer intressant än som enbart en del i en ukrainsk nationalistisk rörelse. I hans fina ateljé finner man just prov hans bredd och fina öga för omgivningen. En av de serier som intresserar är hans resa till Egypten, Jordanien och Palestina. I hans målningar känner man nästan hur han bändas av ljuset. Jag upplever att hans nyfiken på människorna och landskapen känns genuin och ärligt.

Men den serie som intresserar mig mest är nog den som kallas Ensamhetsserien. Efter första världskriget hände något i Ivan Trush konstnärskap. Människorna försvann, och de idylliska målningarna från hans trädgård försvann. Även målningar av ukrainare i folkdräkter försvann. Plötsligt blev han intresserad av ensamma träd, eller buskar i ödsliga landskap. Vad hände med Trush under första världskriget? Varför slutade han tro på mänskligheten? Frågor som jag inte funnit svar på, men i min fantasi bygger jag vidare på vad Ivan Trush såg under första världskriget, men aldrig målade.

Från Ensamhetsserien

Min absoluta favorit är dock målningen ovan. Färgglada slingerkrasse som bryter av mot en gråbrun jord. En målning, som för mig, talar om allas rätt till olikhet. Den plats där någon växer och utvecklas, är kanske inte en efterlängtad plats för andra. Vi måste ändå tillåta varandra att vara olika och ändå se varandras skönhet. Något att minnas då världen känns alltmer likriktad.

In this summer she will also offer a very unique and intrigues tour called Women-To-Women Tour. During 18 – 27 May you will be able to meet women that lives and works in Carpathians. You will be able to enjoy everything from art, handcraft to goat cheese making. But beware, the booking should be made before March 18. You will find booking info in the link (pdf) above.

Photo by Tilia Maas Geesteranus

On a happy day like New Year it is perhaps not usual to think on such dreadful past as the Holodomor. But one of my wishes for the new year is that at least Sweden will accept Holodomor as genocide. (A pervious posing in Swedish about this).

I have used Ilford3200 for this pictures.

We wish You a
Happy New Year • Merry Christmas • Happy Hanukkah
or whatever you choose
/viewpoint-east with collaborators

Igår hade den svenska Luciatraditionen en miniturné i Lviv. Två företag med svenska ägare, Remit och Brainglass, hade vänligheten att bjuda in studenter som läser svenska vid Ivan franko universitetet.

Vi hoppas att detta kan bli en tradition i Lviv, att våra studenter får tillfälle att komma ut och möta företagare i Lviv med svensk anknytning.

Hos Brainglass

Sång hos Remit

Sedan blev det lussekatter, glögg och pepparkakor.

I have to say that Poland, Polish and Poles and awakened a curiosity in me, and I will certainly be back soon! With some more language skills.