more

Ivan Trush konstnärskap är, enligt min mening, dock mycket mer intressant än som enbart en del i en ukrainsk nationalistisk rörelse. I hans fina ateljé finner man just prov hans bredd och fina öga för omgivningen. En av de serier som intresserar är hans resa till Egypten, Jordanien och Palestina. I hans målningar känner man nästan hur han bändas av ljuset. Jag upplever att hans nyfiken på människorna och landskapen känns genuin och ärligt.

Men den serie som intresserar mig mest är nog den som kallas Ensamhetsserien. Efter första världskriget hände något i Ivan Trush konstnärskap. Människorna försvann, och de idylliska målningarna från hans trädgård försvann. Även målningar av ukrainare i folkdräkter försvann. Plötsligt blev han intresserad av ensamma träd, eller buskar i ödsliga landskap. Vad hände med Trush under första världskriget? Varför slutade han tro på mänskligheten? Frågor som jag inte funnit svar på, men i min fantasi bygger jag vidare på vad Ivan Trush såg under första världskriget, men aldrig målade.

Från Ensamhetsserien

Min absoluta favorit är dock målningen ovan. Färgglada slingerkrasse som bryter av mot en gråbrun jord. En målning, som för mig, talar om allas rätt till olikhet. Den plats där någon växer och utvecklas, är kanske inte en efterlängtad plats för andra. Vi måste ändå tillåta varandra att vara olika och ändå se varandras skönhet. Något att minnas då världen känns alltmer likriktad.

Romanyshyns språk är lekfullt och inte översållat med symbolik, så som mycket konst är här. Hennes teknik är dessutom ofta lika intressant som själva motiven. Hon har bland annat jobbat med samma teknik som man använder för att göra ikoner, men hennes budskap är knappast religiöst utan fantasifullt och egensinnigt.

Romana Romanyshyn till vänster i bild.

Sedan min ankomst till Lviv är detta den absolut finaste och intressantaste utställningen jag sett. Romana Romanyshyns stil har tagit steget in i en europeisk kontext, och avståndet mellan Lvivs och ex. Berlins gallerier känns plötsligt inte så lång!

Die Geige / A Violin made by Yuri Kazakov in Poland (winter 2005)

A memorial movie made by Sasha Glyadelov, Tanya Hodakovskaya, Olga Komissar, Konstantin Petrov, Andrey Toloshny, Anya Sorokolet, Alisa Zdorovetskaya and many many more. Edited by: Andrey Toloshnyy and Tanya Hodakovskaya

Jag är van vid att konst kommunicerar med vår samtid – med kritik, ironi etc. Olga Kwasha gör inte det, vilket känns något förvirrande! För mig är konst inte bara något som ska försköna vår vardag utan även säga något om vår vardag, våra liv, våra öden. En kritisk udd hade enligt min mening höjt Olga Kwashas verk och kanske hade konstrasterna hjälpt till att skapa en narrtivitet, som jag nu känner att de saknar.

Å andra sidan ser jag att det inte är Olga Kwashas önskemål. Hon vill skapa en bild av en värld som inte finns, där drömmar och önskningar uppfylls, och där regn, snö, sol är en inramning till en harmonisk värld.

Själv ser jag därför särskilt framemot kvällens möte med Terje Hellesen på Kabinet, som då förhoppningsvis har letat sig fram till Lviv.

Mellan den 14 och 18 september inträffar Lvivs årliga bokmässa, Lviv Book Forum och Skandinaviska inslag återfinns i programtablån. Särskilt glädjande är det att kunna berätta om en nyutkommen diktsamling, 18 поетів із Гетеборга – 18 poeter från Göteborg. Översättningarna till ukrainska är gjorda av Lev Hrytsyuk och diktsamlingen kommer att presenteras under bokmässan. Bland de översatta poeterna återfinns Lina Ekdahl, Anna Mattsson, Johannes Anyuru, Ragnar Strömberg, Pamela Jaskoviak och m.fl. Diktsamlingen är utgiven av bokförlaget Krok.

Även Norge är representerat under bokmässan. Under bokmässan öppnar den norska utställningen Pripyat project – en utställning med foto (Børge Bjartmann Bjerk och Skjalg Ekeland) och poesi (Terje Hellesen) – på Dzyga Gallery. Bilderna från staden Pripyat, som övergavs efter Tjernobyl katastrofen, får nytt liv genom vacker poesi.

Den norske författaren Erlend Loe kommer även att besöka mässan och det norska temat för årets bokmässa ger hopp om fler svenska och danska inslag nästa år.

On the accusations bench you find the Orthodox nationalists “People’s Cathedral”. They have sued the exhibition and the organizers for “offending religious feelings”. The exhibited pieces at “Forbidden Art – 2006″ were such that was not athorized to be shown for the public. Among those works was a work by American artist Vagrich Bakhchanyan that shows a Soviet-era medal of Vladimir Lenin on a cross that should to give the impression that has been crucified.

From the exhibition “Forbidden Art 2006″

So I ask: Art? Who cares about art these days? Well, not many enough, some of you perhaps say. Far too many, the Russian State prosecutors seems to think and feel that they need to be protect us (or themselves?) from it’s force and power! Or is it just that the prosecutors believe that is possible to whatever they like with curators and artists? Since there are very few that protesters anyway?

It is actually high time we show them they are wrong!! We must act on an international level! We cannot let authorities (Russian, Swedish, Ukrainian, German, Italian etc etc) decide what kind of art that should be allowed to be shown. Show your support for the organizers and for the survival of freedom of expression!

Write on your blog about it!

Or join the Facebook-group shows the support for the organizers.

••••

Open letter from The European Cultural Parliament
Rights in Russia
At Russian News Line
At Radio Free Europe

Here is her set cha-cha-changes and below you can read her own thoughts.

I was born in S:t petersburg 23 years ago and lived there for all my life. I was only 9 years in 1995, so I don’t remember much from that time. I remember my school, coffe with buns, women selling “Pribaltic”-sweaters and wool hoods in front of DLT (Leningrad trade house). Illegal, I suppose.



But a lot of things have changed. As you can see in my sketches.

First one out is Maria Magnusson.

Maria grow up at a farm at the Swedish country side, in a small village called Norra Björke. She has BA and MA in Photography at The University of Gothenburg, Sweden and a BA of Arts in History and Theory of Art also at The University of Gothenburg.

Maria is working as a photographer and occasionally as DJ and has been engaged on special projects at Stockholm City Museum. In October 2009 she participated in the 12th Annual Antimatter Film Festival, Canada, with the art video Bliss out. She was also a warm-up DJ to Jan St Werner (Mouse on Mars) at Riche, Stockholm, October 2009.

This is Maria’s words about the pictures:

S:t Petersburg 1995/2010

What are they doing today I wonder?