Archive for the 'art' Category
Efter att pulsat genom nyfallen snö, kom vi äntligen fram till konstnären Ivan Trush ateljé. Ivan Trush (1869 – 1941) föddes i byn Verkhnye Vysotske i västra Ukraina, i Lvivs oblast. Som ung antogs han till Krakows konstnärliga akademi. När Ivan Trush återvände till Lviv blev han bekant med den ukrainske poeten, författaren, politiska aktivisten Ivan Franko. Ett möte som antagligen stärkte Ivan Trush nationalism. Bland annat anslöt han sig till Shevchenkos vetenskapliga sällskap, ett sällskap som fokuserade på ukrainsk identitet, språk och kultur.
Ivan Trush konstnärskap är, enligt min mening, dock mycket mer intressant än som enbart en del i en ukrainsk nationalistisk rörelse. I hans fina ateljé finner man just prov hans bredd och fina öga för omgivningen. En av de serier som intresserar är hans resa till Egypten, Jordanien och Palestina. I hans målningar känner man nästan hur han bändas av ljuset. Jag upplever att hans nyfiken på människorna och landskapen känns genuin och ärligt.
Men den serie som intresserar mig mest är nog den som kallas Ensamhetsserien. Efter första världskriget hände något i Ivan Trush konstnärskap. Människorna försvann, och de idylliska målningarna från hans trädgård försvann. Även målningar av ukrainare i folkdräkter försvann. Plötsligt blev han intresserad av ensamma träd, eller buskar i ödsliga landskap. Vad hände med Trush under första världskriget? Varför slutade han tro på mänskligheten? Frågor som jag inte funnit svar på, men i min fantasi bygger jag vidare på vad Ivan Trush såg under första världskriget, men aldrig målade.
Från Ensamhetsserien
Min absoluta favorit är dock målningen ovan. Färgglada slingerkrasse som bryter av mot en gråbrun jord. En målning, som för mig, talar om allas rätt till olikhet. Den plats där någon växer och utvecklas, är kanske inte en efterlängtad plats för andra. Vi måste ändå tillåta varandra att vara olika och ändå se varandras skönhet. Något att minnas då världen känns alltmer likriktad.
Just nu pågår en mycket fin utställning på galleri Primus i Lviv. Det är Romana Romanyshyn som ställer ut sina fina och underfundiga verk. ЧЕРВОНА КНИГА, Röd bok, som utställningen heter, innehåller illustrationen, etsningar och målningar.
Romanyshyns språk är lekfullt och inte översållat med symbolik, så som mycket konst är här. Hennes teknik är dessutom ofta lika intressant som själva motiven. Hon har bland annat jobbat med samma teknik som man använder för att göra ikoner, men hennes budskap är knappast religiöst utan fantasifullt och egensinnigt.
Romana Romanyshyn till vänster i bild.
Sedan min ankomst till Lviv är detta den absolut finaste och intressantaste utställningen jag sett. Romana Romanyshyns stil har tagit steget in i en europeisk kontext, och avståndet mellan Lvivs och ex. Berlins gallerier känns plötsligt inte så lång!
Yuri Kazakov at imdb.
Die Geige / A Violin made by Yuri Kazakov in Poland (winter 2005)
A memorial movie made by Sasha Glyadelov, Tanya Hodakovskaya, Olga Komissar, Konstantin Petrov, Andrey Toloshny, Anya Sorokolet, Alisa Zdorovetskaya and many many more. Edited by: Andrey Toloshnyy and Tanya Hodakovskaya
Olga Kwasha, hemmahörande i Lviv, har en separat utställning på Green Sofa. Hennes målningar utgår från Lviv, Karpaterna och livet i västra Ukraina. Hon målar med en utpräglad naivism och tidsangivelsen ligger ofta i en annan metavärld.
Jag är van vid att konst kommunicerar med vår samtid – med kritik, ironi etc. Olga Kwasha gör inte det, vilket känns något förvirrande! För mig är konst inte bara något som ska försköna vår vardag utan även säga något om vår vardag, våra liv, våra öden. En kritisk udd hade enligt min mening höjt Olga Kwashas verk och kanske hade konstrasterna hjälpt till att skapa en narrtivitet, som jag nu känner att de saknar.
Å andra sidan ser jag att det inte är Olga Kwashas önskemål. Hon vill skapa en bild av en värld som inte finns, där drömmar och önskningar uppfylls, och där regn, snö, sol är en inramning till en harmonisk värld.
Gårdagens vernissage av den fina foto- och poesiutställningen Pripyat var välbesökt. Tyvärr uteblev dock huvudattraktionen, de norska fotograferna Børge Bjartmann Bjerk och Skjalg Ekeland samt poeten Terje Hellesen. Ett inställt flyg från Bergen till Oslo (kanske var det stormen?) ställde till det.
Själv ser jag därför särskilt framemot kvällens möte med Terje Hellesen på Kabinet, som då förhoppningsvis har letat sig fram till Lviv.
Mellan den 14 och 18 september inträffar Lvivs årliga bokmässa, Lviv Book Forum och Skandinaviska inslag återfinns i programtablån. Särskilt glädjande är det att kunna berätta om en nyutkommen diktsamling, 18 поетів із Гетеборга – 18 poeter från Göteborg. Översättningarna till ukrainska är gjorda av Lev Hrytsyuk och diktsamlingen kommer att presenteras under bokmässan. Bland de översatta poeterna återfinns Lina Ekdahl, Anna Mattsson, Johannes Anyuru, Ragnar Strömberg, Pamela Jaskoviak och m.fl. Diktsamlingen är utgiven av bokförlaget Krok.
Även Norge är representerat under bokmässan. Under bokmässan öppnar den norska utställningen Pripyat project – en utställning med foto (Børge Bjartmann Bjerk och Skjalg Ekeland) och poesi (Terje Hellesen) – på Dzyga Gallery. Bilderna från staden Pripyat, som övergavs efter Tjernobyl katastrofen, får nytt liv genom vacker poesi.
Den norske författaren Erlend Loe kommer även att besöka mässan och det norska temat för årets bokmässa ger hopp om fler svenska och danska inslag nästa år.
The other day the Russian State Prosecutors asked for a three-years sentence for the organizers of the controversial exhibitions “Forbidden Art – 2006″ in Moscow. The organizers, Yury Samodurov, the former Director of the Sakharov Museum in Moscow, and Andrey Erofeev, a former curator at the State Tretyakov Gallery, are charged under the Art. 282. The Art. 282 defendants can be facing a sentences to prison for five years! Samodurov and Erofeev claims it is a “fifty-fifty change” that they are convicted and take an example from 2005, when Samodurov and a museum worker Lyudmila Vasilovskaya were found guilty of inciting religious hatred and sentenced to a fine of 100 thousand rubles for another exhibition, “Caution, Religion!”.
On the accusations bench you find the Orthodox nationalists “People’s Cathedral”. They have sued the exhibition and the organizers for “offending religious feelings”. The exhibited pieces at “Forbidden Art – 2006″ were such that was not athorized to be shown for the public. Among those works was a work by American artist Vagrich Bakhchanyan that shows a Soviet-era medal of Vladimir Lenin on a cross that should to give the impression that has been crucified.
From the exhibition “Forbidden Art 2006″
So I ask: Art? Who cares about art these days? Well, not many enough, some of you perhaps say. Far too many, the Russian State prosecutors seems to think and feel that they need to be protect us (or themselves?) from it’s force and power! Or is it just that the prosecutors believe that is possible to whatever they like with curators and artists? Since there are very few that protesters anyway?
It is actually high time we show them they are wrong!! We must act on an international level! We cannot let authorities (Russian, Swedish, Ukrainian, German, Italian etc etc) decide what kind of art that should be allowed to be shown. Show your support for the organizers and for the survival of freedom of expression!
Write on your blog about it!
Or join the Facebook-group shows the support for the organizers.
••••
Open letter from The European Cultural Parliament
Rights in Russia
At Russian News Line
At Radio Free Europe
Last week viewpoint-east.org introduced a new element, a virtual gallery. After Maria Magnusson’s set S:t Petersburg 1995/2010 was published, I thought to myself that it would be nice with a reply, from today’s Petersburg. I started to search and I found Ekaterina Khozatskaya, an Urban Sketcher for S:t Petersburg.
Here is her set cha-cha-changes and below you can read her own thoughts.
I was born in S:t petersburg 23 years ago and lived there for all my life. I was only 9 years in 1995, so I don’t remember much from that time. I remember my school, coffe with buns, women selling “Pribaltic”-sweaters and wool hoods in front of DLT (Leningrad trade house). Illegal, I suppose.
15 years have passed, Life differents much, but it seems that it has always been like that. People moved from kitchens and backstreets to bars and cafes. Sushi restaraunts on every corner, coffe shops, and italian restaraunts, english pubs and swiss bakeries.
Hypermarkets, and shopping centers: “Red triangle” boots replaced by hundreds of foreign companies. It’s not a problem to go abroad any more. In the 90′s it was hard to imagine that computers, internet, mobile phones would exists in almost every house. But today it is a fact!
Of course it’s not for everyone and you can still meet lots of people like on Marias photos, which are not victims of fashion, and lots of shops without food, still.
But a lot of things have changed. As you can see in my sketches.
viewpoint-east.org proudly presents a brand new element – online virtual gallery with a different viewpoint.
First one out is Maria Magnusson.
Maria grow up at a farm at the Swedish country side, in a small village called Norra Björke. She has BA and MA in Photography at The University of Gothenburg, Sweden and a BA of Arts in History and Theory of Art also at The University of Gothenburg.
Maria is working as a photographer and occasionally as DJ and has been engaged on special projects at Stockholm City Museum. In October 2009 she participated in the 12th Annual Antimatter Film Festival, Canada, with the art video Bliss out. She was also a warm-up DJ to Jan St Werner (Mouse on Mars) at Riche, Stockholm, October 2009.
This is Maria’s words about the pictures:
S:t Petersburg 1995/2010
It has been 15 years since I looked at these pictures. They were photographed in spring 1995. It was my first trip to S:t Petersburg, Russia.
I went there with my friend Oleg Bogdanov who is a Sociologist and was
born in the city. He did a work about young people living in S:t Petersburg and I took portraits of the interviewee.
At first glance, it strikes me that these pictures looks contemporary. Like they could have being taken today. The clothes and hairdos are highly in fashion now. Time aspect is playing a trick. The time spinning around like
a lottery wheel and has stopped at 2010, when nostalgia for the 80′s in fashion, music and ideas are at it’s peak.
Looking at these portraits again I see the innocence of youth ready to
make steps through adolescence.
What are they doing today I wonder?
