viewpoint-east.org

Om när texten söker läsaren

Category: by sophie engström, literature, ukraina
Tags: , ,

Enda sedan jag började studera ukrainska har jag letat efter något som kan få mig att bli mer intresserad av språket. Något som triggar igång mig. Som jag kan brinna för. När jag studerade ryska var denna motor författaren Viktor Pelevin. Det var genom hans berättelser jag lärde känna både dagens Ryssland och det ryska språket. Jag kunde liksom skruva mig in i språket och samhället. På mina egna villkor. Och då öppnades en helt ny värld, som gjorde att jag lärde mig ryska på ett sätt som passade mig.

Men jag har aldrig hittat den där motorn för att lära mig ukrainska. Jag har försökt med Taras Sjevtjenko, men där hittade jag ingen glöd. Jag försökte med Ivan Franko, men tappade intresset direkt. Sedan försökte jag med Lesja Ukrajinka, men tyvärr. Tycke uppstod inte. Under hela den här tiden har författaren och poeten Serhij Zjadan surrat runt, men jag har avfärdat hans litteratur. “Nej, han är inte intressant”, har jag sagt. “Faktum är att hans litteratur är fullkomligt ointressant”, har jag fortsatt fastslagit. Vad jag baserade denna slutsats på vet jag faktiskt inte. Det är höljt i dunkel även för mig.

Men ibland är det så att texterna söker upp sin läsare själv. Läsaren har inget val, kan inte värja sig. Och med Serhij Zjadan har det varit så. Sedan några år tillbaka har han hoppat upp som gubben i lådan lite här och var. Som exempelvis när jag skulle en köpa en ny platta med av en av Ukrainas bästa experimentell musik, Andrej Kiritjenko. På plattan Foreli är det en poet som reciterar sina dikter, i suggestivt i samspel med musiken. Och vem är då det? Jo, Serhij Zjadan, förstås. Eller som när jag ska gå på bokhandeln i Lviv för att söka någon bok som jag kan kan läsa, men hur jag än vänder och vrider mig mellan hyllraderna så hittar jag bara Serhij Zjadan.

Och jag har kapitulerat. Jag är fast. För nu har jag börjar läsa, och nej, jag får liksom inte nog. Just nu läser jag hans Depeche Mode, som utkom på svenska i höstas. Jag läser den inte på svenska, men har hört att översättningen är mycket bra. Jag läser även hans dikter som i våras har utkom i ett samlingsverk. Elegant röd… Zjadans lilla röda, liksom 😉

Med det här vill jag bara varna. Jag kommer att komma tillbaka till detta ämne många gånger. Och vem vet, kanske kommer någon översättning. Vi får se om de tåler publicitet.

image

image

Share

City shapes

Category: by sophie engström, photography
Tags:

All cities have their shapes. Some are slim other are rich. Some are dull. Other are laughable. Most of them also have many shapes. Some have almost all inclusive.

Lviv’s shapes speaks a special language of many masters. Some masters where elegant. Some just tried to confuse. Making us lost in reality. Like the Soviet Era. They even planted great trees, just to confuse and defuse.

I find the Soviet firs especially intrigues. I always feel how impuissance capture me when I see them. They crush all my thoughts in just standing there. Fearlessly, looking at me. Stretching out their arms to grab me. Into emptiness.

Sovjetisk gran II

Sovjetisk gran

Share

Summer in the city – Lviv June 2014

Category: by sophie engström, photography
Tags:

Flower and fence I

Bathing

Crowded day at Vynnynky

Vaff Vaff

lonely

Balcony I

Bacony I

green in grey

Share

Dubbelt svenskt på filarmonin

Category: by sophie engström, music
Tags: , ,

Ikväll smet jag från alfa jazz och gick istället till Lvivs filarmoniska orkester. Under ledning av vår chefsdirigent, svenske Ilya Stupel, fick vi en fantastisk konsert. Lvivpubliken fick även bekanta sig med den svenske kompositören Kurt Atterberg. Hans lätta skandinaviska klanger bröt av vackert mot det ryska sällskapet,  som var Prokofjev, Sjostakovitj och Musorgskij.

image

Share

Jazzy Lviv

Category: by sophie engström, music, photo by prallin
Tags: , ,

Igår inleddes Alfa Jazz Lviv. Det är fjärde året som Lviv ordnar denna härliga festival. Det bästa med festivalen är att det är en riktig folkfest och vänlig mot både den tjocka och tunna plånboken. Man har ordnat en picknick-zon med gratis inträde och med storbilds-TV. Öl, vin och mat finns också till en billig peng.

Gårdagens höjdpunkt var Dee Dee Bridgwater. En konsert med mycket hjärta. Hon avslutade konserten med Amazing Grace, och en bön för fred i Ukraina. En medmänsklighet och ett empatiuttryck som publiken verkligen behövde. Det var knäpptyst när hon sjöng, och vi var många som fick tårar i ögonen.

Huvudsponsorn Borjomi hade helt klart den flashigaste reklam jag någonsin sett. Men så är det också ett gott mineralvatten.

image

image

image

image

image

image

Related Posts with Thumbnails
Share

%d bloggers like this: