Första gången jag åkte till Kyiv var dagen innan åttonde mars för åtta år sedan. Jag minns det som en dag av blommor och chokladaskar. Kvinnorna vandrade hand i hand med sina män med blommor i sina händer. Första gången jag mötte denna tradition var dock lång tidigare och i Ryssland. Eftersom jag är feminist kändes det som ett väldigt konstigt sätt att fira åttonde mars. Som morsdag men inte nödvändigtvis med mödrar. Men genom åren har jag vant mig och tänker inte på det som något konstigt i samma utsträckning.
Förra året blev jag dock positivt överraskad. Jag skrev här om en feministisk demonstration på åttonde mars i Kyiv. Och även i år har det varit en demonstration i Kyiv. Även om skaran verkar något mindre i år är det en glädjande utveckling som jag, med många, följer.
I Lviv har feministiska organisationer försökt att ordna demonstrationer, men enligt en anonym källa har de trakasserats. Jag har ingen uppgift på hur de trakasserats, men förstår vad rädsla att säga att man är feminist faktiskt innebär.
Nedan ser ni ett inslag på ukrainsk TV om demonstration i Kyiv. Ni kan också följa bloggen Feministiskt offensiv. (På ukrainska.)